Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Från idyll till storstad, av Gösta Selling, stadsantikvarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmsutställningen 1930.
Utställningen stängdes 1 oktober. Rivningen sköttes av ett för
arbetet synnerligen intresserat gäng.
Bertil Almqvist, lutfisken 1930.
Stockholm nu genomlever, är så välbekant för detta
forum, att jag inte behöver gå in på det. Men kanske
jag till slut kan få tillfoga några personliga
reflexioner.
Den moderna arkitekturen har sprängt gamla
bojor och under de senaste decennierna byggt
samhällen av en helt ny karaktär. Det öppna
stadsplanesystemet har överallt accepterats i den förvissningen,
att därigenom skulle skapas inte bara bättre
planerade och tekniskt mera fulländade bostäder utan även
nya skönhetsvärden. Kanske många av de trosvissa
från 30-talet — och dit har jag hört — nu börjar bli
betänksamma såväl när det gäller skönheten som
trevnaden. Den frihet, som arkitekturen vunnit efter en
hård kamp, utnyttjas alltför sällan. Det öppna
stadsplanesystemet har ofta stelnat i schabloner. Om man
med 1930 års teoretici accepterar tesen, att konst är
ordning, visar verkligheten, att ordning inte alltid
är konst. Det är därför glädjande, att fackmännen
kompakt och dominerande problem, som
myndigheterna sökte lösa genom att bygga om Slussen, bredda
gator, anlägga Hammarbyleden och spänna väldiga
broar över vattnen, byggnadsverk som är lika
beundrade efter fullbordandet som de diskuterats och
kritiserats under planläggandet. Jag avser härvid
naturligtvis inte Strömbron utan trettiotalets skapelser.
Diskussionerna kring stadsplaneproblemen och
bostadsfrågorna växte ut till stora sociala och estetiska
strider, vilka kulminerade när Stockholmsutställningen
1930 började ta form. Många spådde arkitekturens
Ragnarök, andra menade att först nu en i verklig
mening modern byggnadsstil sett dagen. Den nya
stilen segrade, och snart började stockholmarna känna
sig stolta över de stadsdelar, som växte upp under
30-talet, Norr Mälarstrand, Fredhäll, Traneberg och
Hammarbyhöjden.
Vi kommer nu till de tider, då omvandlingen av
Stockholm från idyll till storstad är fullbordad. Det
senaste decenniets utveckling, inte minst den kris
Radsàningsmannen.
(Gotthard Johansson hade skrivit, att i moderna förstäder såsom
Kristineberg och Traneberg såg det ut som om lamellhusen såtts
med radsåningsmaskin.)
Nils Melander, Svenska Dagbladet 1939.
nu på nytt börjat diskutera den rent estetiska sidan
av stadsbyggandet. Just på detta område är det väl.
som en sammanslutning som Byggnadsföreningen och
de yrkesgrupper den representerar kan göra en insats.
Ser man tillbaka på det gångna seklet, kan man
konstatera, att Stockholm från att ha varit en
harmonisk idyll och en vacker stad blivit ganska
splittrat och förlorat många av sina gamla
skönhetsvärden. Visserligen kan vi trösta oss med att en del av
Stockholms skönhet bygger på de oförstörbara
värden, som en givmild natur givit oss, men vi måste
också förvalta arvet. Mälardrottningens skönhet bör
inte bara vara en turistvara, som vi bjuder
främlingen på, när vi för upp honom till Fjällgatan eller
Stadshustornet. Den svunna idyllen kan vi aldrig få
igen. Men skönhet och trivsel måste vi söka skapa
även i de minsta och avlägsnaste bostadsområden.
Det är helt enkelt nödvändigt, om Stockholm någon
gång skall få igen en del av det gemyt och den
harmoni det hade som idyll men som staden i så
eminent grad saknar i sin egenskap av storstad.
l6 Byggmästaren 1949, 1
Gösta Chatham, Magra och tjocka släkten, 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
