Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Nyttokonstnärernas utställning, av Hans Asplund, arkitekt SAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTTOKONSTNÄRERNAS UTSTÄLLNING
Varför har Slöjdföreningens utställning på
Nationalmuseum mötts av en så våldsam
indignationsstorm? Pressens inställning ter sig i det närmaste
oförklarlig, då utställningens allmänna karaktär var
både sober, måttfull och vårdad. Det mesta skulle
kunna insmygas i en sekelskiftessalong utan att någon
skulle ta anstöt. En beundransvärt konsekvent linje
i mörka träslag, tunga tyger och en smula smutsigt
färgad keramik. Brutna, smultna och brustna färger
dominera. Att stöta så få så lite och så sällan som
möjligt. Att nå ett medelvärde mellan hur folk borde
ha det — hur de har det — hur de inte borde ha
det. En liten bismak av bric à brac på tungan.
Enligt utställningsbroschyren har Slöjdföreningen
denna gång avsiktligt betonat det individuella,
fantasifulla och konstnärliga skapandet. Egendomligt nog
är det just dessa egenskaper man får söka efter.
Experimentlusten saknas ibland i så hög grad att
man kan ifrågasätta, om lyxvaran egentligen passar
•oss. Denna konventionalism beror förmodligen på att
det existerar ett efterapande av varandra inom en
tämligen trång krets, där man lär av varandra och
av gångna tider. I stället för att idka en unken
självkärlek borde vi befruktas av idéer från andra länder.
Resultatet blir annars inavel, dekadans och reaktion.
Med rörande enighet har det mesta av vad 30-talet
DK 645:7.01
innebar i fråga om inredning och arkitektur kastats
överbord; i stället ha vi berikats med »konstnärliga»
möbler, ornament och byggnader. Man sneglar över
ritbordet för att se hur mycket ens kollega vågar och
så hoppar man frejdigt ett steg tillbaka igen mot det
hägrande sekelskiftet.
Det har påpekats att skräcken inför de stora
händelserna i världen har lett människorna speciellt i
mindre länder tillbaka till det enda, som ter sig tryggt:
nationalism och traditionalism, vilka får utgöra ett
slags refug. Hellre än att engagera sig i de politiska,
ekonomiska och produktionsmässiga problemen
stoppar man som en struts huvudet i en Emmastol.
Det är ju vid det här laget banalt att framhålla
divergensen mellan namn och innehåll vid denna
utställning, som fått sin karaktär av handtillverkade
lyxföremål. Men det hindrar inte, att man hade velat
se några typstudier till möbler, som skulle kunna
omsättas i industriell produktion. Om det är en mera
allmän ruskinrädsla för maskinen eller bristande
vilja eller svårigheter att kontakta industrin är svårt
att säga; på utställningen fanns emellertid få
exempel på ett sådant samarbete.
Det är också banalt att säga att gångna tiders
verktyg voro stämjärn, mejsel, hammare osv. medan
vår tids viktigaste verktyg är maskinen, som vi bör
3* Byggmästaren 1949, 4 65 X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
