- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
58

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Nyttokonstnärernas utställning, av Hans Asplund, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Varmt och kallt i samma amerikanska arkitekthem. Stolar av Eames.

lära oss utnyttja. Genom att behandla materialen
maskinellt erhållas varierande verkningar och texturer:
ådringen i ett faner, mönstringen i en polerad
sten-skiva, grainen i ett tyg, perforeringen av en
eternit-platta osv. Sammanställningen av olika material ger
upphov till effekter av taktil och visuell natur. För
att camouflera sin brist på fantasi att utnyttja denna
frihet i materialbehandling, formspråk och
rumsbehandling har man återinfört ornamentet, vanligen av
en urvattnad och sekunda sort; det tycks vara det
patenterade sättet att dölja torftigheten.

På uställningen fanns få exempel på hela
former, enkla mönster och ren stoffverkan. Det mesta
var småplottrigt och småuppdelat med framkänslade
detaljer. Inte heller utnyttjades kontrastvärden
såsom varm—kall, slät—kornig i sammanställningen
läder—stålrör eller polerat trä—grovkornigt tyg.
Överhuvudtaget arbetar man bara med trä i möblerna.

I detta sammanhang är det intressant att jämföra
med de sista årens nyttokonst i USA. Där
experimenterar man med ett flertal material: stålrör,
varm-pressad faner, plastic, plexiglas m. fi. Stålrör
användes ofta i bärande funktion, t. ex. i Eames’ stolar,
som är goda ur funktionssynpunkt och av hög
konstnärlig klass; de ha ett visst samband med den
abstrakta skulpturen, ehuru ej på samma ytliga sätt som
de famösa »kubistiska» möblerna i 20-talets Frankrike.
Den skepsis mot stålrören, som är så utpräglad i Nor-

den, beror väl dels på att de se för »maskinmässiga»
ut och dels på att det finns några fula frisörstolar.

Saarinen har använt plastic i en länstol, där säte,
rygg och armstöd pressats i ett stycke; på detta har
sedan klistrats 5 cm porös gummimassa, som därefter
klätts med tyg och fästs på ett stålrörsstativ. Plastic
har vidare utnyttjats med vackra resultat i skålar och
dricksglas med varierande grad av genomskinlighet
och böjlighet. Skåp och andra förvaringsmöbler ha
ofta skjutluckor av dukspända skivor eller perforerad
eternit med behaglig materialverkan.

Naturligtvis är det orättvist att jämföra USA
och Sverige av många skäl, bl. a. därför att USA
genom kriget utexperimenterat en mängd material,
som vi ännu ej haft möjlighet att pröva på. Dessutom
äro en hel del av de nya idéerna baserade på
europeiska uppslag från le Corbusier, Bauhaus, Schweiz
och även Sverige (på 30-talet). Trots allt ha vi
mycket att lära av den entusiasm och det friska och
okonventionella umgänget med material och
maskiner, som utmärker USA :s arkitekter och industrial
designers. Till slut måste också framhållas, att den
moderna inredningskonstens produkter i USA
huvudsakligen hittas hos arkitekter och folk med likartad
inställning, ungefär som vi i bästa fall ha Jeftas
tapeter, Gustavsbergs grårandiga porslin och en
Bruno Mathssonstol.

Hans Asplund

3* Byggmästaren 1949, 4 3 X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free