Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Det plana takets problem, av Fr. Schütz, civilingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET PLANA TAKETS PROBLEM
Av civilingenjör Fr. Schutz1
När man övergick från branta tak med vind till
mer eller mindre plana tak utan vindsutrymme och
samtidigt började använda i det närmaste lufttäta
takbeläggningar uppstodo en hel del problem, av vilka
en del fortfarande vänta på sin lösning.
Under de senare åren har man dessutom vid
konstruktion av plana tak använt sig av många nva
material, vilkas egenskaper i vissa avseenden icke äro
tillräckligt kända.
Vid konstruktion av ett plant tak söker man först
få fram en ekonomisk, bärande konstruktion, vanligen
bestående av ett betongdäck, som sammangjutes med
balkarna. Stundom består däcket av friliggande plattor.
I de flesta fall måste dessutom en värmeisolering
utföras och denna förlägges vanligen ovanpå den
bärande konstruktionen i form av ett isoleringsskikt av
t. ex. kork, glasull, lättbetong, slagg el. dyl. I vissa
fall anbringas värmeisoleringen på takets undersida,
exempelvis i form av isoleringsplattor ofta av
organiskt material såsom träullsplattor, korkskivor osv.
Ibland utbildas betongkonstruktionen till enbart en
bärande stomme, på vilken anbringas plattor, vilka
ha dubbel uppgift, dels att bilda det bärande däcket,
dels att ge taket erforderlig värmeisolering. Så är
exempelvis fallet med siporexplattor.
Man måste vidare förse taket med en isolering mot
fukt och vatten. Denna måste placeras över
värmeisoleringen, enär värmegenomgången annars ökar i
hög grad vid ökad fuktighet hos isoleringsmaterialet.
Vanligen använder man för detta ändamål
membranisoleringar eller gjutasfaltisoleringår. Dessa äro
icke blott vattentäta utan även praktiskt taget
diffu-sionstäta.
Slutligen önskar man en beläggning på taket, som
kan upptaga den mekaniska åverkan, som uppstår
genom fordon eller gångtrafik, snöskottning, regn osv.
En kombination av vattenisolering och beläggning
kan man erhålla genom vanlig takpapp, om den
mekaniska åverkan på taket är ringa. Däremot är det
knappast möjligt att uppnå denna kombination med
gjutasfalt, enär denna ur isoleringssynpunkt måste
vara mycket mjuk, men ur beläggningssynpunkt
tillräckligt hård för att icke intryck skola uppstå av
koncentrerade laster vid hög temperatur.
De enklaste takkonstruktionerna kan bestå av en
bärande betongplatta utan värmeisolering, på vilken
direkt anbringas en takbeläggning av underhållsfri
asfaltpapp. Denna konstruktion kan ibland uppvisa
en del skador, vilka bestå däri, att papplagret bildar
blåsor eller veck eller släpper från underlaget.
Skadorna kunna uppstå av följande anledningar:
1 Föredrag hållet den 22 nov. 1948 vid av Statens
kommitté för byggnadsforskning ordnat möte beträffande
plana tak.
3*
DK 624.024.3
695
Är asfaltpappen tillverkad av råpapp, som innehåller
fibrer, vilka till stor del bestå av trämassa och som
vid tillverkningen icke erhållit fullständig
impregnering, så uppstår ganska stor svällning hos pappen vid
upptagning av vatten.
Denna vattenupptagning underlättas i hög grad om
pappen utlägges vid fuktig väderlek och låg
temperatur, exempelvis på senhösten, då hårfina sprickor lätt
uppstå i det skyddande asfaltskiktet vid utrullning av
pappen.
Under kristiden, då brist rådde på textilavfall
tillverkades papp med ända till 60 % trämassa, vilken
ofta gav upphov till kraftig blås- och veckbildning.
Numera har asfaltpappen i allmänhet god
fibersammansättning igen, men även asfaltpapp med lämplig
fibersammansättning och god impregnering kan vid
ogynnsam väderlek giva anledning till blåsbildning.
Gammal asfaltpapp av underhållsfri typ, som legat
utan veck och blåsor i många år på ett
betongunderlag, kan på kort tid börja vecka sig, beroende på att
täckskiktet av asfalt delvis vittrat bort och icke längre
förmår utestänga vattnet från det inre fiberlagret,
som därigenom sväller vid fuktig väderlek.
Vid dubbeltäckning kan fukten på gamla tak tränga
in mellan de båda papplagren och orsaka blåsbildning
i det övre lagret genom det ångtryck, som uppstår
när det innestängda vattnet uppvärmes exempelvis
vid solbestrålning (fig. 1). Samma fenomen kan
uppstå, när pappen vilar direkt på relativt tät betong.
I speciella fall har det inträffat att isbildning uppstått
under papplagret på grund av kondensering och att
denna is orsakat att asfaltpappen släppt från
underlaget, så att flacka blåsor uppstått. Detta fenomen
kan lätt inträffa i fabrikslokaler med mycket fuktig
luft t. ex. vid sulfatfabriker, där vattenångan
diffunderar genom betongen och kondenseras under
takpappen 0111 yttertemperaturen är låg. Vattnet fryser
sedan till is under takpappen och pressar loss denna.
Samma fenomen har uppstått i förrådslokaler,
ladugårdar 111. fi. byggnader (fig. 2).
I vissa fall har man vid osakkunnigt utförande
klistrat asfaltpappen direkt på fuktig betong med varm
asfalt utan att använda en föregående impregnering
med asfaltlösning. Den innestängda fukten har sedan
alstrat ett gastryck, som sprängt loss pappen.
Förser man taket med en värmeisolering börja de
skador, som kunna uppstå, bli mer komplicerade.
Den enklaste värmeisolerade takkonstruktionen kan
utföras på följande sätt: På den bärande
betongplattan utlägges en värmeisolering av skivor, framställda
av expanderad kork. På dessa skivor klistras direkt
ett eller vanligen två lager asfaltpapp, varvid det
översta lagret utföres av underhållsfri papp (fig. 3).
Svagheten hos denna konstruktion består i att korken
Byggmästaren 1949, 4 6 X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
