Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Det plana takets problem, av Fr. Schütz, civilingenjör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isoleringsgjutasfalten utföres mjukare och är
avsevärt segare än den gjutasfalt, som användes som
gårdsbeläggning eller gatubeläggning.
Om gjutasfaltisolering utföres på ett icke torrt
underlag, bildas lätt vattenånga, som tränger igenom
den varma massan vid läggningen. Sedan finnes risk
för att fina porer kunna kvarstå i gjutasfalten, där
ångan trängt igenom. I så fall bör isoleringen utföras
i dubbla skikt eller strykas med oxiderad asfalt.
För att undgå kondensation och ångtryck under
vattenisoleringen på tak av betong, särskilt sådana,
som äro belagda med asfaltpapp, har man prövat olika
metoder. Några av dessa metoder äro följande:
a) Uppläggning av papptaket på ett särskilt trätak,
så att ett luftat utrymme erhålles under takpappen.
Denna konstruktion eliminerar de flesta svårigheterna
i form av kondensation och blåsbildning, men den är
ganska otillfredsställande ur ekonomisk synpunkt och
ännu mer ur brandskyddssynpunkt (fig. 17).
b) Inläggandet av ett poröst lager i form av öppen
asfalt- eller tjärbetong mellan asfaltpappen och
underlaget. Genom detta lager erhålles erforderlig
ventilation. Svårighet torde dock finnas i vissa fall att få
tillräcklig vidhäftning mellan det porösa lagret och
pappen, så att icke denna slites loss vid blåst (fig. 18).
I en del fall har man därför tätat asfaltbetongen med
sandasfalt på ytan.
Försök ha även utförts med ett ventilationssystem
med hjälp av korrugerad eternit eller ingjutna
papprör. Även en porös yta hos materialet närmast under
pappen har föreslagits (fig. 19 a och b). Slutligen har
man utbildat lättbetongplattorna så att
ventilationskanaler erhållas (fig. 20).
c) Den bärande konstruktionen kan även utbildas
så, att ett mellanliggande luftrum erhålles. Förslag
har framkommit att uppnå detta genom block, som
innesluta ett luftrum.
I allmänhet har man icke tidigare vid konstruktion
av plana tak beaktat nödvändigheten av att ventilera
materialet, som ligger under diffusionstäta
takbeläggningar. Genomfördes en sådan ventilation skulle
många skador undvikas.
För att närmare klarlägga de många problem, som
sammanhänga med de plana taken, bör forskningen
i första hand inrikta sig på följande uppgifter:
a) Undersökning av takpappens egenskaper,
särskilt med hänsyn till svällning och krympning,
blåsbildning, beständighet m. m.
b) Undersökning av material, vilka kunna hindra
blåsbildning i gjutasfaltisoleringår och
gjutasfaltbe-läggningar. Gjutasfaltens lämpligaste sammansättning
för olika ändamål utredes närmare.
c) Undersökning av erforderlig tjocklek och
kvalitet hos skyddsbetonglager. Risk för avslitning av
isoleringar vid expansion hos betongplattor.
d) Klarläggandet av kondenseringsfenomenen i olika
konstruktioner.
e) Olika konstruktioners lämplighet ur teknisk och
ekonomisk synpunkt, särskilt med hänsyn till
värmeisoleringsförmågan.
f) Lämpligaste konstruktion för olika detaljer vid
plana tak såsom takrännor, avlopp, räcken, socklar
m. m.
Fig. 17. Luftat utrymme genom särskilt trätak.
Fig. 18. Luftat utrymme genom ett mellanlager av
öppen asfaltbetong.
Fig. 19 a. Ventilationskanaler under asfaltpappen av
korrugerad eternit.
Fig. 19 b. Ventilationskanaler genom inlagt rörsystem.
Fig. 20. Lättbetongplattor, som samtidigt bilda ventilationskanaler.
Byggmästaren 1949,
6 I I 3
Fig. 16. Gjutasfaltisolering på plant tak enl. engelsk konstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
