Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Konstruktionsfrågor vid plana tak, av Olle Gewalt, Gösta Lundin, civilingenjörer SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl synes tala för att en ångbarriär skulle vara till
fördel även vid plana tak, speciellt i lokaler med hög
luftfuktighet, som t. ex. fabriksbyggnader för
cellulosaindustrien, vattenverk, simhallar, mejerier m. fi.
Emellertid uppstår rent praktiska svårigheter att
anbringa en ångtät barriär på takets undersida på grund
av de ofta förekommande nedåtvända balkliven samt
anslutningarna till pelare m. m. Skador på en på
undersidan anbragt ångbarriär kan också lätt uppstå,
när rörledningar, elektrisk armatur etc. uppfästas. Ett
fåtal smärre hål i en ångbarriär nedsätter avsevärt
skyddseffekten hos densamma. Vid plana betongtak
torde emellertid en ångbarriär relativt enkelt och
billigt kunna anbringas ovanpå betongkonstruktionen
men under värmeisoleringen. Av vikt är då att
aktsamhet iakttages vid utläggningen av
värmeisoleringen, så att icke använda verktyg, landgångar,
spikar i skor och dylikt förorsakar skador på det
diffu-sionstäta skiktet. En sådan ångbarriär bör kombineras
med en ventilation av värmeisoleringen så, att dels
byggfukten och dels fukt, som tränger igenom
eventuella felaktigheter i ångbarriären, kan bortföras.
Av mycket stor betydelse för ett plant tak är den
s. k. byggfukten, dvs. den fuktighet, som tillföres
konstruktionen antingen med de använda materialen eller
genom nederbörd under byggnadstiden. Byggfukten
torde många gånger vara av samma storleksordning,
som den genom diffusion och kondens ansamlade. För
att belysa detta kan nämnas, att 80—100 kg av
tillsatsvattnet till en kbm betong icke åtgår för den
kemiska bindningen av cementen och sålunda är
överskottsvatten, som delvis avges av betongen.
Erfarenheten visar, att byggfukten i huvudsak bör uttorkas,
innan den slutliga intäckningen av taket utföres, om
isoleringen icke är ventilerad.
Ventilation och fuktighetskontroll
På fönster och rörledningar, men ofta även på
vägg- och takytor, kan man understundom observera
hur luftens fuktighet har kondenserat. Det uppstår
imma på fönstret, vattendroppar på rörledningarna,
och på väggar och tak finnes ett tunt vattenskikt.
Dessa fenomen är icke ovanliga i källare och andra
lokaler med förhållandevis dålig värmeisolering, men
de uppträder ofta även i välisolerade lokaler, om
luftfuktigheten i lokalerna är hög. Den fysikaliska
orsaken är följande.
Luften kan innehålla en viss maximal mängd
fukt i form av vattenånga vid varje lufttemperatur.
Ju varmare luften är, desto större mängd
vattenånga kan den innehålla. På en kall yta kommer
därför vatten att utfällas, om den i luften förefintliga
mängden vattenånga är större än den maximala
mängd fukt, som luften kan innehålla vid ytans
temperatur. Om luftfuktigheten endast utgör en del av
den maximalt möjliga, brukar man ånge denna del
i procent och säga att luftens »relativa fuktighet»
är t. ex. 40 %. I ett rum med en temperatur av 200 C
och 40 % relativ fuktighet kommer ytkondensation
att uppträda på alla ytor med lägre temperatur än
5,3° C. Vid denna temperatur är nämligen den
maximala fuktighetsmängden i luften 6,91 g/m3, vilket är
densamma som fuktighetsmängden vid 20° C och
40% relativ fuktighet: •—–17,29 = 6,91 g/m3
(fuk-ico
tighetsmättad 20-gradig luft innehåller 17,29 g vatten
per m3).
I lokaler med ständigt fuktighetsmättad luft kan
ytkondensation inträffa även på föremål, som icke
är avkylda såsom järnbalkar m. m., ty de kan endast
långsamt följa luftens temperaturvariationer och är
alltså tidvis kallare än luften.
Genom att anbringa en värmeisolering kan man
undvika faran för kondensvatten på undersidan av ett
plant tak, eftersom takytans temperatur på så sätt
närmas till luftens. Vid »våta» industrilokaler, t. ex.
silerier, holländerier, pappersmaskinsalar etc. inom
cellulosaindustrin, där såväl lufttemperatur som
luftfuktighet kan vara höga, blir det emellertid nästan
omöjligt att undvika ytkondensering enbart genom
att anbringa en värmeisolering. Om t. ex.
lufttemperaturen vid taket är 30° C och relativa fuktigheten
80 %, får takytans temperatur ej understiga 25,9° Cr
om ytkondensering skall undvikas. Detta krav skulle
leda till orimliga tjocklekar på och kostnader för
värmeisoleringen, och man kan därför få tillgripa
andra åtgärder såsom :
1) Sänkning av luftens relativa fuktighet genom att
införa torr varmluft.
2) Minskning av temperaturskillnaden mellan takytan
och luften genom kraftig luftrörelse t. ex. med
hjälp av ventilatorer och aerotempers.
3) Anordnande av ett uppvärmt undertak.
4) Uppsättande av värmerör och ev. underfönster vid
lanterniner.
Vattenisoleringar
En viktig förutsättning för att ett plant tak skall
fungera oklanderligt är att vattenisoleringen utföres
med fullgoda material och på lämplig sätt. På
takpapp uppstår ofta veck och blåsor, ibland ganska snart
efter läggningen, men ibland lång tid därefter. Denna
veck- och blåsbildning i asfaltpappbeläggningar kan
sammanhänga icke blott med felaktigheter hos själva
pappen utan även med underlagets beskaffenhet.
Blåsbildning i gjutasfaltbeläggningar har ibland vållat
svårigheter. Så har t. ex. varit fallet med
beläggningen på Riksbron i Stockholm. Numera torde dock
mekaniken i denna blåsbildning få anses klarlagd.
Man har i England genom att använda
specialbehand-lad papp som underlag försökt undvika sådan
blåsbildning. Inom detta område är ytterligare praktiska
försök önskvärda.
I många fall har membranisoleringar slitits av
genom rörelser hos de material, som står i direkt
kontakt med densamma. Dessa rörelser kan vara
förorsakade av temperaturvariationer, krympning,
sväll-ning, differenser i nedböjning hos bärande takplattor
m. m. För att förhindra att rörelser hos angränsande
material skadligt skall påverka membranisoleringen
har man gjort försök med att anbringa lager av sand,
talk eller oklistrad papp. Osäkerhet råder dock om
effekten av dylika åtgärder.
Beläggningar, skyddsbetong m. m.
Genom att beläggningen på ett plant tak är direkt
utsatt för påfrestningar förorsakade av klimatets väx-
3* Byggmästaren 1949, 4 4 X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
