- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
71

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Plantering på tak, av Walter Bauer, trädgårdsarkitekt FST

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

X,e Corbusier 1930—1931. Takträdgård utförd för M. Charles de
Bestigue på toppen av ett gammalt hus vid Champs Elysées. Ovan
»le jardin de diners en plein air». Till vänster på bilden det glastäckta
ljusintaget till den nedanför belägna hallen.

Om den högra bilden skriver I,e Corbusier: Paris är helt gömt
bakom häckarna. Det är endast några av Paris heliga platser som
skymtar: Triumfbågen, Eiffeltornet, Tuileriernas perspektiv, Nötre
Dame och Sacré Coeur.

T. h. teckning av I,e Corbusier. »Den markyta en byggnad upptar
kan återvinnas med ett plant tak.»

PLANTERING PÅ TAK

Av trädgårdsarkitekt fst Walter Bauer

Idén med takträdgårdar bygger bl. a. på växternas
anpassningsförmåga, deras heroiska kamp mot
vinterfukt och sommartorka, mot blåst och svält och
nedbrytande makter i största allmänhet.

En takträdgård är i många avseenden en konstlad
växtplats med begränsad jordmängd, isolerad från
förbindelse med grundvattnets naturliga källflöde. Trots
alla svårigheter är det möjligt att flytta upp markens
grönska på det platta taket och få växterna att
blomma och sätta frukt.

Ju mera sammanhängande en planteringsyta och
jordmängd är, clesto lättare är det att bibehålla den
konstanta fuktighetsgrad och näringshalt, som
växterna är beroende av. Mindre jorddjup och små,
begränsade planteringsytor minskar antalet odlingsbara
växter och ökar underhållsarbetet med vattning,
plantering och annan passning.

Den jordmängd, som kan ifrågakomma, beror i
första hand på takkonstruktionens bärighet. En tillåten
fast belastning av 450 kg pr m2 medger ett jordlager
av ca 30 cm inklusive dräneringsmaterial. Detta djup
räcker till för en gräsmatta, för örtartade växter,
vissa buskar och ett fåtal träd.

Det hör väl till undantagen, att en plantering får
fylla hela takträdgårdsutrymmet. I allmänhet
koncentreras växterna till mer eller mindre
sammanhängande jordbäddar, omgivna av murar, eller i
undantagsfall lagda direkt på betonggolvet utan
murbegränsning (Centralbadets tak). Denna fasta
inredning kan sedan kompletteras med t. ex. keramikurnor,
lådor, baljor o. d. för mera tillfälliga planteringar.

Dränering: Stillastående fuktighet kan under
växternas vilotid innebära vissa risker. På sommaren av-

ger bladmassan så stora mängder vatten att
förruttnelse sällan behöver riskeras — då brukar problemet
mera vara att ersätta den förlorade fuktigheten.
Vintertid däremot, när avdunstningen är inskränkt till
ett minimum, och då ev. värme underifrån dessutom
hindrar normal tjälfrysning, blir förhållandet omvänt.
Dräneringen under jordbädden kan lämpligen bestå
av 3 cm singel i grovlek 16—r25 mm, ovanpå detta
2 cm ärtsingel täckt av ett 2 cm tjockt torvströlager.
Torvströn hindrar jordpartiklar att spolas ner mellan
singeln och fungerar i någon mån som
fuktighetsreserv: den upptar och behåller vatten som växterna
tillgodogör sig under torkperioder.

Jordens konsistens bör vara sådan, att åtminstone
ett undre lager är fuktighetsabsorberande, en
lerblandad matjord med andra ord, medan det övre bör vara
mera mullrikt, mer eller mindre sandblandat och för
de flesta växter välgödslat. Fordringar på jord är
f. ö. mycket varierande hos olika växtslag.

Växterna: Det växtmaterial som kan användas är,
trots odlingssvårigheterna, så rikt att någon
enformighet inte behöver prägla anläggningen.

Gräsmattor kräver ett relativt stort utrymme och
mycket underhåll. På mindre ytor, där man önskar
gräsverkan men utan den ständiga klippningen och
rensningen, kan gräset ersättas av någon låg, tät
matta t. ex. Cotula squalida och Sagina subnlata. På
radiohuset i Köpenhamn har t. ex. använts en speciell
gräsart Festuca crinum ur si, vilken bildar en tjock
mörkgrön fäll med vacker motljusverkan. Detta gräs
behöver inte tuktas.

3* Byggmästaren 1949, 4 4 X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free