Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Plantering på tak, av Walter Bauer, trädgårdsarkitekt FST
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saxifraga.
»Blommor» kan vara ettåriga,
anu-ella. Dessa lever endast en säsong och
måste förnyas varje år med sådd eller
plantering. Blomningen är hos de
enskilda arterna långvarig och
fortsätter i flera fall från juli till
september—oktober. De renaste och mest
lysande färgerna finns hos denna
sol-älskande kategori. Dessa växter
lämpar sig utmärkt för plantering i
lådor, urnor o. dyl. av mera tillfällig
karaktär.
En annan grupp blommande örter
är de fleråriga, pcrenna, med
representanter för varje månad från mars,
april—oktober, november. Flertalet
föredrar full sol, men många klarar
sig också i halvskugga och helskugga.
De perenna växternas färgskala är
rik, men även deras skiftande
bladverk och byggnad i övrigt erbjuder
stora möjligheter vid en
sammanställning. Det finns t. ex. en gråskala hos
mer eller mindre hårbeklädda
bladytor med nästan textil verkan. Detta
speciella grå är en anpassningsform
för att hindra en kraftig
vattenavdunstning; sådana växter är med
andra ord lämpade för soliga och
blåsiga lägen.
Slingerväxterna äro antingen
ett-eller fleråriga och kan väljas för sin
blomnings eller uteslutande för
bladens och det slingrande grenverkets
skull. Självklättrande på skuggiga
murar är murgröna och på soliga ett
par arter av vildvin. Blommande är
Clematis, kaprifol, klängrosor m. fi.
Flertalet behöver hjälp av något slag
med sin klättring, i synnerhet i
blåsiga lägen.
De vedartade växterna, buskarna
och träden, ställer ganska stora an-
Sibirisk vallmo (hör hemma på
tundror och tål blåst).
språk på jorddjup, varför inte alla är
odlingsbara på tak. Åtskilliga finner
sig emellertid till rätta med de
knappare levnadsvillkoren. Det händer att
deras utveckling då präglas av en
mera behärskad tillväxt, vilket kan
vara en fördel i de ofta
miniatyr-artade anläggningarna.
Buskarna väljes efter egenskaper
sådana som: tidig blomning på bar
kvist (tibast, kvitten, Forsythia) eller
senare blomning i samband med
bladen (Spiraea, rosor, låga
schersmi-ner), karakteristisk grenbyggnad
(Co-toneaster), lysande frukter eller andra
påfallande höstfärger (Berberis,
paradisäpple, hagtorn). Ständigt gröna
buskar ger liv även vintertid, särskilt
mera lågväxande är lämpliga
(Juniperus-arter, idgran m. fi.).
Träd, som kan planteras på en
takträdgård, bör ha en lätt krona och
ett rotsystem, som hellre breder ut
sig än går på djupet. I blåsiga lägen
klarar sig sådana som alm, oxel och
rönn. Fruktodling, som alltid är
särskilt krävande, kan i varma och
vind-skyddade lägen löna sig även på ett
tak. Ett vackert exempel är
Centralbadet, där man varje år skördar
äpplen, päron, plommon och körsbär och
där t. o. m. vindruvor mognar på en
solig södervägg. Ett tåligt träd är
syrenen, vars finfördelade rotmassa
håller tillgodo även med torftiga
jordmängder. I samband med en
renovering av Centralbadets tak måste
man härom året flytta ett gammalt
syrenträd. Det lösgjordes från
jordbädden, släpades på golvet några
meter åt sidan, medan lagningen pågick,
och flyttades sedan tillbaka som om
ingenting hänt. Trädet lever ännu.
Teckningar av Lisa Bauer.
Borstnejlika.
Fyra anuella växter
Lin.
Hunnemannia.
Tagetes.
Gypsophila.
3* Byggmästaren 1949, 4 4 X
Akleja (växer även i
skugga).
Fyra perenna växter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
