Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Statens byggnadsinstitut, av Sten Källenius, jur. kand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmelser av bindande karaktär för
byggnadsverksamheten».
Forskning — utredning. Liksom tidigare ha
forskningsfrågorna ägnats särskilt stor uppmärksamhet.
Flera remissinstanser ha i princip avstyrkt, att
forskningsuppgifter skola omhänderhas av institutet och
i stället hävdat, att dess verksamhet skall begränsas
till utredningsområdet. Denna uppfattning har
återigen framförts av KTH, CTH och IVA. Liknande
synpunkter ha anlagts av statens tekniska
forskningsråd och svenska betongföreningen.
KTH uttrycker sålunda farhågor för att den fria
forskningen skall bli lidande, om institutet självt skall
bedriva forskningsarbeten. Den fria forskningen får
icke begränsas genom att statens kommitté för
byggnadsforskning inlemmas i institutet. Om institutet
inrättas, så måste dess uppgift bli att främja men ej
leda forskningen på husbyggnadsområdet. Samarbete
måste givetvis etableras mellan institutet och de
tekniska högskolorna, men dessa måste själva bestämma
vilka uppgifter de skola åtaga sig, och institutet får
icke genom anslagsfördelning inverka härpå.
IVA anför att den långfristiga, framåtblickande
tekniskt-vetenskapliga forskningen omhuldas av
statens kommitté för byggnadsforskning, som skött sig
bra och dragit ringa kostnad, varför det synes
tveksamt om man skulle nå bättre resultat genom dess
inordning i institutet. Däremot synes det lämpligt att
bryta ut och sammanföra utredningsarbeten till en
särskild byrå, som kan stödja men icke får leda
forskningen. En naturlig lösning är sålunda att stärka
forskningskommittén, så att den i samarbete med
statens tekniska forskningsråd kan effektivt främja
byggnadsforskningen samt att sammanföra
utredningsuppgifterna beträffande material- och konstruktionsfrågor
samt speciella husbyggnadsfrågor, väg- och
vatten-byggnadsfrågor och produktionstekniska
arbetsuppgifter till en utredningsbyrå.
CTH vidhåller, att institutet icke skall utdela
forskningsanslag. I vad avser den fria forskningen bör
utdelningen överföras till statens tekniska
forskningsråd.
Statens tekniska forskningsråd erinrar om att rådet
under de tre senaste åren i medeltal anvisat 120000
kronor från sina anslag till byggnadsforskning och
anmärker, att 1947 års utredning icke medtagit dessa
belopp i sin kostnadssammanställning. Dessa
omständigheter motivera en kraftig höjning av det
beräknade forskningsanslaget. Risk föreligger emellertid
att institutet kan komma att minska de fria
forskningsanslagen till förmån för den dirigerade
forskningen. Anslag borde därför utdelas genom statens
kommitté för byggnadsforskning såsom hittills. Denna
uppgift skulle också kunna överföras på
forskningsrådet, varvid rådets anslag skulle ökas i
motsvarande grad.
Rådet anför vidare, att den principiella skillnaden
mellan forskning och utredning torde motivera en
uppdelning av arbetsuppgifterna på ett
forskningsinstitut och en utredningsbyrå. En helstatlig
utredningsbyrå skulle vara en lämplig arbetsform. För
forskning ägnar sig emellertid bäst ett halvstatligt
institut. Flera liknande organ finnas redan inrättade.
I ett sådant institut för forskning (ev. stiftelse) böra
ingå intressenter från materialindustrin,
byggnadsverksamheten, samhällena (byggnadsnämnder).
Staten skall givetvis lämna bidrag.
I fråga om forskningsuppgifterna har 1947 års
utredning ansett, att endast husbyggnadsområdet skall
omhänderhas av institutet. Betr. bro-, väg- och
vattenbyggnadstekniken bör däremot forsknings- och
utredningsverksamheten som hittills bedrivas vid de
tekniska högskolorna, vid statens väginstitut, i
anslutning till de tekniska ämbetsverkens arbetsuppgifter
eller på annat håll. Denna lösning har icke kunnat
biträdas av bl. a. de ämbetsverk som äro verksamma
på området. Sålunda kan väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, under framhållande att statens kommitté
för byggnadsforskning understött sådan verksamhet,
icke tillstyrka förslaget om byggnadsinstitutet med
mindre än att både den fria och dirigerade
forskningen inom berörda områden blir löst utan att någon
försämring i nuvarande förhållanden inträder.
Styrelsen förordar närmare utredning härom samt
uttalar i princip, att institutet icke skall bedriva
forskningsarbeten i egen regi utan skall begränsa
uppgifterna till utredningsverksamhet. Järnvägsstyrelsen
framhåller, att bro-, väg- och vattenbyggnaclstekniken
innefattats i verksamheten inom statens kommitté för
byggnadsforskning. Det framlagda förslaget innebär
därför ett beklagligt nedbrytande av en redan
uppbyggd, värdefull forskningsorganisation. Styrelsen
förutsätter, att nämnda kommitté får kvarstå efter
lämplig ombildning för att samarbeta med institutet
i sådana frågor, som institutet icke handhar.
Liknande synpunkter uttalas av vattenfallsstyrelsen. Även
SVR framhåller, att den samordning av forskningen
inom byggnadsfacket, som börjat utvecklas genom
statens kommitté för byggnadsforskning skulle gå
förlorad, om forskningen inom bro-, väg- och
vattenbyggnadstekniken överföres till forskningsrådet. Av
den anledningen ifrågasätter SVR om icke statens
kommitté för byggnadsforskning bör bibehållas samt
alltjämt handha fördelningen av anslag till den fria
byggnadsforskningen.
Statens kommitté för byggnadsforskning anser, att
det varit bättre för forskningsverksamheten om
kommittén fått verka ännu några år och med högre
anslag. Kommittén tillstyrker clock i princip inrättandet
av ett byggnadsinstitut men endast under
förutsättning att tillräckliga medel anslås, att lämpligt organ
får taga hand om forskningen inom väg- och
vattenbyggnadstekniken samt att tillräckliga anslag beviljas
för att bedriva denna forskning. Man måste jämväl
klara ut vart denna verksamhet skall förläggas samt
tillse att något avbrott däri icke sker genom
omorganisationen. Kommittén uttalar vidare, att institutets
uppgift betr. forskningen icke bör vara att leda utan
snarare att överblicka, samordna och främja.
Institutets eget arbete bör vidare begränsas till
utredningar.
Både teknologföreningens avdelningar för
arkitektur samt väg- och vattenbyggnadskonst liksom svenska
arkitekters riksförbund (SAR) ha beträffande
forskningsfrågorna anlagt liknande synpunkter som här
ovan angivits. SAR betonar även vådan av att
grundforskningen skjutes åt sidan för de rent aktuella
uppgifterna.
3* Byggmästaren 1949, 4 5 X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
