- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
91

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Armeringsjärns förankring och kallsträckning, av Carl Forssell, professor emeritus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. i. St. 37. d= 19 mm. Åldring efter kallsträckning. Ordinär elasticitetskurva är fulldragen. Den har övre (OyJ och undre (fy,) sträckgräns
med töjning i denna — sy. Vid a har avlastats med permanenta töjningen (= kallsträckning till s.) 9,7 %. Direkt dragning till brott gåve den
prickstreckade kurvan med flytgräns (gemenligen kallad brottgräns) Op = 42 kg/mm2 och med kontraktion i brottstället (</>) 64,5 % samt
bristningspàkänning i denna yta (ty,) = 84,5 kg/mm2. Då järnet, efter avlastning i a, genast på nytt drogs (°jd), blev kurvan y—o (°/d) med
4> = 54,5 % och = 87,5 kg/mm2. Vid dessa kurvor är ^ = S : A (A = ursprungliga sektionen vid längd = l). De prickade kurvorna har ci =S : A
(Ai = sektion, = längd efter s.). jy^ gäller i senare fall för °;d- Åldring 2 dygn tecknas "jd osv. 51 = 5 minuter förflutna sedan ci= ± o osv

Pulserande utmattning (o till cr) gav vid St 37,

= 10 % (Fig. 1):

a kg/mm2: 50,2 48,2 43,7 40,2 36,2
antal pulseringar:

65 700 67 500 186 000 303 800 596 000

Backarnas skarpa reffling gav brottanvisning. Total
av- och pålastning 1 gång pr vecka i 100 år ger ca
5 000 pulsationer. Vid husbyggnader och
landsvägsbroar spela dessa därför ingen roll.

Stål C 0,60 %, s = 5 %, pulserades utan påverkan
25 000 ggr till 5 200 kg/cm2 (ca 65 % av oy) som
armering i balkar.

Kostnaden för kallsträckning uppgår till ca 2
öre/kg och orsakas av maskineri och transporter.
Energikostnaden (se ovan: inre arbete) är
betydelselös. Detta ger ca 3 % kostnadsökning i
konstruktionen mot 90 à 100 % höjning av armeringens
effektivitet, om förankringen håller.

Hur åldringen tillgår synes ej vara metallografiskt
klarlagt. För användningen är avgörande att dess
verkan är beständig.

Förf. har påpekat (Teknisk Tidskrift 1939 sid. 512)
kallsträckningens betydelse samt utfört omfattande
provningar (bl. a. examensarbete 1941 av S. Bergling,
A. Röner och G. Åström). Härvid funna abnormt
höga järnpåkänningar i kallsträckt armering av St 37
utreddes av dåvarande assistenten, civilingenjör L.
Backmark, som fann den då inom byggnadstekniska
litteraturen okända åldringen. Sedermera befanns
denna vara välbekant inom metallografien.

Stålsorter

I tab. i lämnas data för stålsorter, användbara
till armering med d > 6 mm. Seghärdat stål har
största längd 6 m. Dragen tråd har förutsatts
förankrad med ankringsring (se nedan). Relativtalet ger
jämförelse mellan stålkostnaden vid samma säkerhet,
varvid ändkrokar fördelats å längd = 450 • d. Vid
ankringsringar har relativtalen beräknats dels vid
fabrikation i liten skala och järnlängd = 300 • d
(övre kostnadsgräns), dels vid fabrikation i stor skala
och l — 600 • d.

Kallsträckt stål ger minsta relativtalen, t. o. m.
mindre än klen dragen tråd med raka ändar utan
särskild förankring, vilken senare anordning icke alltid
ger behövlig säkerhet. Vid vanligt St 37-52 giva
ändkrokar lägre relativtal för armeringen än
ankrings-ringarna, men ändkrokar kräva hållfastare betong,
vilket ger sådan kostnadsökning, att
kostnadsskillnaden utjämnas (se fig. 11).

Säkerhetskoefficient vid armering: och
vid betong

Tillåten påkänning i armeringen bestämmes med
utgångspunkt dels från att sträckgränsen icke får
uppnås, och dels från att armeringens förankring i
betongen icke får nå sin brottgräns. Om
konstruktionen skall vara lika pålitlig till alla sina delar — vilket
är önskvärt — så bör, vid högsta möjliga last,
brottsannolikheten för järnet vara lika stor som
brottsannolikheten för betongen.

Dessa krav, i förening med att materialens medelfel
äro olika (hos stålet < 2 å 5 %, hos betongen 5 à
10 % vid förstklassig, upp till 20 å 30 % vid ordinär
betong i samma blandaresats), vållar att säkerheten,

3* Byggmästaren 1949, 4 5 X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free