- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
94

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Armeringsjärns förankring och kallsträckning, av Carl Forssell, professor emeritus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hantlangare. 10 st provdrogos vid Statens
Provningsanstalt. »2» och »8» hade de sämsta värdena,
»5» och »6» voro ordinära. De ojämna resultaten
föranledde tillverkning av kilar också av B 3 (St 37),
vilka gåvo kurvor nr 3 och 4.

På fig. 5 finnes en skala för o i i rundjärnet och en
för Gq i ringen (relation cr^ : a0 beräknad enligt
särskild bestämning av förbandets friktionskoefficient).
Dessa skalor visa att vid kilar B 3 (St 37) har
slägg-ningen givit sådan dorning med ty åtföljande
kallsträckning av ringen, att dess sträckgräns helt (nr 3)
eller nästan helt (nr 4) försvunnit. Nr 7, med kilar
av det hårda S t 45, slogs samtidigt med dessa och
med likadana släggslag av samma tränade
laboratoriearbetare, men gav icke sådan dorning att
sträckgränsen ens tillnärmelsevis försvann.

Som regel slets rundjärnet av, men pressades i
vissa fall ihop av kiltrycket och gled strax före
väntad avslitning. Ökas ringens höjd från 1,15 -d
till 1,5 • d enligt fig. 4 a, hindras detta och ringens
radiella snittyta ökas samtidigt. Det är därtill
ekonomiskt att kalldorna till ca 5 à 10 % kallsträckning vid
fabrikationen av ringarna. I förening gåve detta att
rörelsen rundjärn till ring bleve ca 0,03 mm vid
7 000 kg/cm2 i rundjärnet. Släggningsarbetet
reduceras, om dorningen skett vid fabrikationen.
Samtidigt vinnes härav, att även en slarvigt fastsatt
ring ger rörelse rundjärn till ring så liten att den
försvinner vid sidan om armeringens töjning.

Försöksbalkar

Försöksbalkar ha utförts såsom varianter av fig. 6
med eller utan järn i lutning 1: 1, i vissa fall med böj-

Fig. 6. Ankringsringar och vertikala zig-zag skjuvjärn vid armering
av T-balk.

Fig. 5. Rörelse, A, mellan järnände och ring i släggat kilförband
enligt fig. 4. a. = påkänningen i rundjärnet. <r0 = beräknad påkänning
i ringen, om friktion kil/ring = 0,15. i ringarna medelhårt stål, Bio,
B3 = kil av St. 37. S 145 = kil av hårt stål. ø St. 48 = St. 48 i
rundjärnet osv. si = 00 % anger kallsträckningen. <t a = rundiärnet
slets av, A = 2,5 mm resp. A = °° änger att försöket avslutades vid
A= 2,5 mm resp. att rundjärnet drogs genom ringen.

trycklager som vid fig. 3. Järnändarna bockades upp
antingen (t. ex. vid upplag) i 1: 4 à 1: 3 på så lång
sträcka, att ankringsringen i vertikalled blev väl
inbäddad i betong, eller ock i 1: 1 för att tjänstgöra
som skjuvjärn. Där så behövdes, lutades de
uppbockade delarna i sidled, som figuren visar, för att
få behövlig betongtäckning i sidled eller behövligt
avstånd mellan ankringsringarna. Särskilda
försöksserier ha klarlagt zig-zagbyglarnas förmåga att
effektivt förebygga skjuvbrott.

I tabell 4 ha sammanställts några av
försöksresultaten, vilka speciellt belysa hållfastheten vid
betongens spräckning eller krossning under
ankringsringen.

Vill man erhålla ett visst brottfenomen t. ex.
spräckning under ankringsringar, måste andra
brottorsaker elimineras genom att viss säkerhet finnes
mot dem, då det önskade brottfenomenet inträffar,
t. ex. 5 = 1,5 mot andra betongbrott och 1,2 mot
armeringens sträckgräns. Försöksserierna ha visat,
att gängse påståenden om dessa andra betongbrott
äro på osäkra sidan, varför de ofta kommo först.
Böjkrossning, spräckning i järnkrokar m. m. blevo
därigenom klarlagda (varom mera i annat samband),
men serierna måste tillökas för att utreda ringens
ankringskraft, som däremot var större än från början
antogs. Det visade sig att spräckning under
ank-ringsring, D — 3 • d, vid cr^ = 250 kg/cm2 kräver ca
12 000 kg/cm2 i järnet. Säkerhet 1,2 ger härvid
behövligt Oy = 14 400 kg/cm2 som ej kan erhållas vid
d >_ 10 mm. Vid ay — 8 000 kg/cm2 måste istället
användas låg kubhållfasthet eller liten ankringsring
för att få ankringsbrott.

Balkar B III till A VI2i tabell 4 ha cry = 8 000 kg/cm2
och cr^ = 116 till 151 kg/cm2. Brottorsaken är dock
icke spräckning under ankringsring. I sista
kolumnen anges det (medeltal 12 200 at) som borde
uppnåtts, om oø varit 250 kg/cm2. (Relativtal mellan
ankringskraft och oø, se nedan). Om oø varit 100 kg/cm2
skulle medelvärdet å Oj, blivit ca 5 450 kg/cm2 vid
brott. Säkerheten i förankringen bleve således 3, om
tillåtet o i vore 4 000 resp. 1 800 kg/cm2 vid a ^ = 250
resp. 100 kg/cm2. ay — 8 000 (C 0,60 % e{ 5 %) resp.
3 600 kg/cm2 (St 52) kan sålunda utnyttjas som
armering med ankringsringar i ordinär betong resp.
grovbetong.

Fel vid utförandet i grövsta form skulle extremt
kunna väntas vålla cr^ = 100 i stället för avsett
250 kg/cm2. Om vid den avsedda betongen tillåtits
o i = 4 000 kg/cm2, skulle säkerheten vid antaget
utförandefel bli ca 1,35 ( = 5 450 : 4 000) eller större
än vad enligt fig. 2 kan förekomma vid riktig
till-lämpning av nu gällande normer.

Balkar I a och I b visa verkan av största möjliga
felplacering. Ankringsringarna ha lagts dikt an mot

94 Byggmästaren 1949. S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free