- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
132

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Arkitekten och auktoriteten, av Stig Ålund, fil. kand.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligaste lösningen av de primära livskonflikterna,
kommer vi att åt oss bygga ideologier som bäst synes
oss motsvara de moraliska imperativ vår livsvilja
funnit oumbärliga.» Detta låter sig kanske säga —
även utan den föregående apparaturen — men hur är
det med det »rationellt oangripbara»? För det första:
Även om »filosofiska grunder» för vissa tänkare lett
till att självmord är den enda logiska handlingen, har
ännu ingen begått självmord av den orsaken, de
fortsätter att bygga ideologier. Å andra sidan skapas väl
knappast tankebyggnader av livsvilja. Vilja till liv
är väl inte något intellektuellt medvetet, hundar och
katter lär ju ha det också. Var kan den viljan ha
funnit de oumbärliga moraliska imperativen ?
Resonemanget leder till (och är) ren och skär metafysik, den
bleka motsatsen till författarens mål. något som man
hela tiden känt sväva över framställningen, med
förutbestämda lösningar i närheten, fast de först här
tydligt manifesterar sig.

Citatet av Sullivan, som är aktuellt därför att det
är tämligen allmängiltigt fr. o. m. industrialismens
genombrott, lägger knappast någon större tyngd
bakom det faktum, som hela tiden lyser genom i
Holms resonemang: önskemålet att påvisa att det är
nödvändigt att arkitekterna förankrar sig i en
»rationell» ideologi. »För att få denna resonans, måste
formerna vara förankrade i den ideologi, som ligger till
grund för våra omdömen om äkta och falskt, de måste
finna sitt sociala korrelat», konstaterar han. Men Holm
glömmer hela tiden, att även ideologien måste ha sitt
»sociala korrelat»1. Och hur den ska få det, om den
ska födas ur vår livsviljas oumbärliga moraliska
imperativ, är väl närmast en uppgift för en teolog att
klara ut. Det hela verkar att leda till en eskapism
av-annan art än Lünings, nämligen en mediterande och
väntande munks. Holm vill komma någon annanstans,
till ett bättre ställe än en klostercell, men tyvärr har

han inte lyckats visa vägen till detta.

*



Arkitektur är en hög och allvarlig uppgift, det är
sant. Arkitekter, slå er i slang med folkrörelserna —
politisera arkitekturen, utmärkt.

Men framför allt: Sätt ej arkitekturen på
piedestal, låt ej politikerna få hand om arkitekturen.

Den målsättning (kanske denna formulering har
bättre klang hos vissa än ideologi) som behövs ska
ej benhårt vara fastlåst, utan ett smidigt begrepp,
som kan formas till ny kvalitet, allteftersom
grunderna för den gamla vittrat sönder. Allt väsentligt
ligger inlagt i Ahrboms tidigare nämnda formulering
om arkitekturens uppgift. Med detta för ögonen kan
en ideologi formas genom en öppen och hänsynslös
debatt, som Holm säger. För närvarande verkar denna
debatt som en skuggboxning i olika hörn av ringen
— eller kanske mera privatuppgörelser man och man
emellan. Men märk väl — aldrig möts de olika
generationerna i debatten (vi undantar här Reinius, som

1 Påpekas bör, att Lars Ahlin, milt sagt, knappast
är en kristallklar analytiker, som man okritiskt kan
hålla i handen.

ju på grund av sitt redaktörskap måste upp och slåss
då och då). Uppträder någon ur den yngre
generationen, som t. ex. Jorn, kommer det svar från samma
generation, yttrar sig Sune Lindström, kommer det
svar från ungefär jämnåriga. Detta är en av de
största skillnaderna mot 30-talet, där ideologien delvis
växte fram genom spänningen mellan de äldre och
yngre. Kanske kommer denna debatt när 40-talets
allmänna kulturdebatt, som ju ej saknats, en gång kan
börja materialisera sig i arkitektur?

Arkitekterna i dag har inte heller — i motsats till
30-talisterna — lyckats föra ut sina problem bland
folket, utom möjligen när deras ingripanden
förorsakat butiksägare på Norrmalm bekymmer. När 1948
ark. Zimdahl, som i hög grad verkat för
arkitekturens popularisering, skriver en tänkvärd, allmänt
hållen artikel om dagens arkitekturproblem, som skulle
ha passat i en vitt spridd veckotidning av t. ex. Vi:s
karaktär, publiceras den i Prisma — den exklusivaste
kulturtidskriften i landet. Kritik arkitekterna emellan
ser man mycket litet av i Byggmästaren — i torra
tonarter beskriver man sina egna arbeten. Debatt
tycks på dem verka lika fruktbar som ökensanden —
och ändå är det där mycket av det nya föds. Har
arkitekterna glömt att »tränga sig på» och att i
centrala allmänna frågor göra sin röst hörd; att å
andra sidan mera generellt följa ark. Zimdahls fina
uppmaning (Byggmästaren 1941, 22, om Uppsala
domkyrkas restaurering) att ej låta viktiga
byggnadsfrågor bli »förbehållen en fåtalig krets av
auktoriteter» ? Låt oss få litet av platonsk dialektik i Svenska
arkitektföreningens organ!

Ja, arkitekturen är sannerligen som en »roderlös
båt» om den glömmer människorna, som den ska skapa
miljö åt. Inget konstverk eller ens föremål kan ryckas
loss från sitt ideologiska — eller kanske det låter
finare att säga teoretiska underlag. Det går inte att
dölja — därför vill vi inte heller vara med om någon
ny kostymbal, som söker hölja oss i stildräkter. Det
är då logiskt, att man för teorierna upp till
medvetandets yta och kanske t. o. m. utformar dem, vilket
inte behöver betyda något tvång. En målsättning
behöver ju inte innebära, att man ska vandra
spikrakt på samma vägar. Om inte annat, så vill vi som
inte är arkitekter veta vart de vill ta vägen med oss.
»Det mänskliga», ett rop som höjs här och där,
verkar lite för lättfånget för att vara övertygande.

För dem som tror att all ideologisk utkristallisering
ska innebära ett tvång, en auktoritetstro, är det skäl
att visa, att man hela tiden har faran för dogmatik
för ögonen: »Varhelst en abstraktion hindrar en
organisk ordning, skall den sättas på sin rätta plats.
I första hand gäller detta penningen, därnäst
maskinen.» (S. I. Lind i föredrag 1941.) Det gäller även
i hög grad ideologierna, som inte bara ska formuleras,
utan ständigt formuleras om.

Låt oss bara slippa »livsviljans moraliska imperativ»
(särskilt om man tror, att detta har med rationell
kunskap att göra) och auktoritativa suggestioner från
individ eller massa, även om man säger sig komma
med den apolloniskt objektiva sanningen.

(Oktober 1948)

3*

Byggmästaren 1949, 132 125 X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free