- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
146

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Några material- och arbetsbesparande trähuskonstruktioner, av Hilding Brosenius, civilingenjör SVR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. i.

föras vid monteringsfärdiga väggblock enligt flera
metoder, förvandlas däremot spånen till ett
synnerligen gott isoleringsmaterial. Det har bra
värmeisoleringsvärde, ca 0,065 eller lägre, d. v. s. minst
dubbelt så bra som massivt trä, det är inte nämnvärt
hygroskopiskt, varför det behåller sitt /-värde rätt väl.
Det är motståndskraftigare mot röta än flertalet
moderna organiska isoleringsmaterial och clet är även
anmärkningsvärt motståndskraftigt mot brand, som
har svårare att snabbt sprida sig i den hårt packade
spånen än i en luftigare lättväggsisolering. Framför
allt är kutterspånen emellertid billig, eftersom den vid
trähusfabrikerna i normala tider är ett avfallsmaterial
utan praktiskt taget något saluvärde vid fabriken. Vid
en vanlig 3-rumsvilla möjliggör användning av
komprimerad kutterspån en minskning av
isoleringskostnaden till netto cirka 1;3 av kostnaden viel nu vanliga
isoleringsmaterial. Men den har ett stort fel:
allmänheten vill inte ha den. Väggar med spånfyllning av
den gamla okomprimerade typen har nämligen sedan
gammalt dåligt rykte. Och då hjälper det föga om
den komprimerade spånen är hur bra som helst.
Författaren har själv sedan 9 år tillbaka haft tillfälle att
praktiskt prova denna typ av väggisolering vid en
villabyggnad, vilken visat sig ha påtagligt gynnsam
värmeisolering. Den ligger fortfarande dikt även mot
undersidan av liggande väggreglar. I stället verkar
spånen ungefär som en sammanhängande platta, som
står för sig själv, sedan ytterpanelen tagits bort. (Se
förf :s redogörelse i Byggmästaren nr 19/1947.)

Mellanväggarna viel föreliggande system äro
likaledes utförda som väggblock med modulmått och
bestå av brädpaneler, företrädesvis liggande, på ömse
sidor om en regelverksstomme och med lätt packad
kutterspånsfyllning i mellanrummet. Då denna typ av
mellanväggar alltjämt synes vara clen billigaste
väggtyp, som vid en given kvalitetsstandard samtidigt
uppfyller de i ingressen ställda kraven på en
monterings-färdig väggkonstruktion, har vid
mellanväggskonstruktionen inga principiellt större ändringar vidtagits
jämfört med tidigare tillämpade konstruktioner.

Vid ett i verklig mening monteringsfärdigt hus
borde inte blott väggar utan även bjälklag och tak
kunna framställas av monteringsfärdiga delar. I
Sverige har likväl hittills de flesta trähusfabriker nöjt

sig med att leverera bjälklag och tak som
lösvirkes-konstruktioner. Detta beror uppenbarligen på, att den
nuvarande mest använda lösvirkeskonstruktionen i
själva verket är både tekniskt och ekonomiskt så pass
konkurrenskraftig, att det visat sig ganska svårt att
åstadkomma ett monteringsfärdigt bjälklagselement,
t. ex. i form av en färdigisolerad, fribärande
lådkon-struktion, som är lika billig som eller billigare än ett
lösvirkesbjälklag, och som samtidigt lika smidigt som
detta kan anpassas till växlande planlösningar,
håltagningar för trappor och skorstenar och andra
besvärligheter, som utan synliga skador tål väta och
smuts under transport och montering och som ändå
i sitt färdiga skick verkar lika solitt, prydligt och
kontinuerligt sammanhängande i alla synliga ytor som
lösvirkesbjälklaget. A andra sidan måste det anses
eftersträvansvärt att kunna framställa även bjälklag
och tak i form av monteringsfärdiga element, dels
för att på detta sätt få fram en snabb- och
lättmon-terad byggnadsstomme, dels för att kunna utföra icke
blott byggnadsstommen utan även en väsentlig del av
byggnadens inredning i form av fabriksfärdiga
produkter. Bjälklags- och takelementen kunna nämligen
därvidlag tjänstgöra som »bärare» av åtskilliga
fa-briksmonterade inredningsdetaljer, vilket inte är
möjligt vid lösvirkeskonstruktioner.

Vid föreliggande system ha såväl bottenbjälklag
som vindsbjälklag och yttertak utförts med hjälp av
monteringsfärdiga och relativt lätta byggnadselement,
som fått benämningen »L-block». Dessa
byggnadselement tillåta en mycket snabb utläggning på
arbetsplatsen av såväl bjälklag som yttertak. Samtidigt är
tillverkning av L-block vid fabrik praktiskt taget lika
enkel och prisbillig som nuvarande tillverkning av
lösvirkesbjälklag, och eftersom därjämte
materialåtgången för dem är något lägre än för nuvarande
konstruktioner möjliggöres minskat arbete på
byggnadsplatsen och samtidigt därmed något lägre totala
framställningskostnader vid fabrik.

I de monteringsfärdiga L-blocken kan eventuellt
redan vid fabrik inbyggas vissa ledningsrör för
vatten, avlopp, värme och elektricitet, avväxlingar för
mellanväggar och andra smådelar, som man nu utför
av lösa delar på platsen.

Då en närmare beskrivning av L-blockssvstemet
av utrymmes- och anclra skäl avses att införas i ett
senare nummer av denna tidskrift, torde det
emellertid inte vara anledning att här ingå på någon mera
detaljerad redogörelse för L-blockssystemets
konstruktiva utförande.

Avslutningsvis kan avsikten med de nu omnämnda
konstruktionerna sammanfattas så, att de dels avse ett
försök att i största möjliga grad, ehuru med enkla
medel och fabrikationsmetoder, söka nedbringa
träåtgången i huset ävensom utnyttja den totala
virkesmassan i ursprungsmaterialet, timret; dels avse att
vara ett steg mot målet att kunna bygga trähus av
ett relativt fåtal möjligast fabriksfärdiga byggklotsar,
var och en av lätthanterlig maximistorlek, som på
byggnadsplatsen utan bearbetning kan hopfogas med
varandra. Alla ömtåliga färdigytor, som ge husets
exteriör och interiör dess slutliga utseende, såsom
slutmålning, tapetsering, innertakbeklädnad och golv,
utföras däremot hantverksmässigt på platsen.

Byggmästaren 1949, 6 154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free