Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Prefa-systemet, av Carl-Henrik Kreüger, arkitekt SAR - Werno-metoden — konstruktioner i halm och vass, av Folke Werneskog, disponent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den elektriska installationen har utförts på
principiellt samma sätt som förekommer i bilar och
radioapparater. Systemet levereras i form av färdiga
ledningsknippen med påkopplade strömbrytare,
vägguttag, kronuttag etc. Byggnadsstommen är utformad på
sådant sätt att den, sedan den monterats, innehåller
ett öppet slitssystem för elinstallationen. När
lednings-knippena kommer till byggnadsplatsen rullas de bara
ut och läggas in i slitsarna, där strömbrytare etc.
knäppàs fast på särskilt sätt, varefter hopkoppling
sker och slitsarna täckas med lister.
De sanitära installationerna är tyvärr i alltför stor
utsträckning avhängiga av husets planlösning, varför
någon verklig rationalisering därvidlag är svår att
åstadkomma. Vissa förenklingar har dock kunnat
göras. En del enheter kan monteras i sina resp.
byggnadsblock redan på fabriken och på grund av den
uppnådda precisionen kan mycket arbete vara färdigt,
redan innan huset kommer till byggnadsplatsen.
Det föreliggande systemet är som nämnts inte
slutgiltigt färdigt och speciellt betr. grundläggningen
återstår mycket att göra. Detsamma gäller även
skorstensstocken och en del andra detaljer. Av de resultat,
som uppnåtts kan nämnas följande:
Virkesbesparingen är avsevärd; för ett enplans
enfamiljshus på 78 m3 åtgår 486 kubikfot virke allt som
allt, vilket är en besparing jämfört med vanliga
trähus av ca 65 %. För att montera samma hus, d. v. s.
resa ytterväggar, golv, innerväggar, innertak,
yttertak m. m., åtgår 73 arbetstimmar, vilket kan
betecknas nära nog som ett minimum. Den uppnådda
precisionen är mer än tillräcklig. Som exempel kan
nämnas, att ett 36 111 långt provhus, som färdigställts, inte
slog fel i längd på mer än några millimeter. Vad
sedan kostnaderna beträffar är dessa mycket svåra att
bedöma, emedan ju systemet dels är så nytt och dels
inte fullt färdigt. Det är emellertid tydligt, att man
med cle redan uppnådda resultaten i dag kan bygga
ett Prefa-hus, som blir mellan 10 och 15 % billigare
än gängse förekommande monteringsfärdiga hus.
Denna reduktion gäller den totala byggnadskostnaden.
Vid kalkylen ha cle delar av huset, som inte äro
direkt avhängiga av det hittills utförda arbetet,
upptagits till normala värden, som även använts i
jämförelseobjekten. Man kan anse, att om man kan göra
en speciellt billig grund eller skorsten, eller köpa ett
kylskåp med speciellt hög rabatt, även andra kan göra
detsamma. Kalkylen blir alltså missvisande, om
sådana reduktioner medräknas vid jämförelser.
Arbetet att ytterligare förbättra cle uppnådda
resultaten pågår liksom att fullfölja undersökningarna på
områden, som ännu icke redovisats.
WERNO-METODEN — KONSTRUKTIONER I HALM OCH VASS
Av disponent Folke Werneskog
Det har i facktidningar och vid diskussioner i
fackkretsar ofta framförts kritik mot monteringsfärdiga
trähus i allmänhet. I en del fall har detta haft
berättigande. De hus, som hitintills levererats, ha på grund
av olika omständigheter i allmänhet ej varit
väsentligt mera virkesbesparande eller blivit nämnvärt
billigare i uppförande än de traditionella, handbyggda
husen.
Sådana nackdelar har man inom AB WST-hus
länge haft sin uppmärksamhet riktad på. Genom
energiska forskningar och experiment har man försökt få
fram en byggnadsprodukt, som skulle kunna tillverkas
efter verkligt rationella och maskinella metoder.
Produkten måste göras i möjligaste mån byggnadsfärdig
samt åstadkomma en betydande träbesparing. I stället
för det trä, som sålunda inbesparas, bör man använda
en råvara eller avfall, som ej tidigare nämnvärt
utnyttjats och som har uppstyvande och isolerande
funktion. Trä bör ej användas som utgångsmaterial
för isoleringen.
Resultatet av denna strävan att få fram en
konstruktion, som fyller alla här ovan uppställda
önskemål, är Werno-metoden. Idén är i korthet den, att
okrossade rör av stråmaterial, såsom halm och vass,
exakt skurna i bestämda längder, tvärställas mellan
samt fastlimmas mot tvenne ytskikt. Halm har ju
sedan urminnes tider använts inom byggnadsfacket men
ej tidigare på detta sätt. Att just placera stråna i
tvärriktningen gav plattan många goda egenskaper.
Stråblocken kunna användas för ytterväggar,
innerväggar, bjälklag, innertak och dörrar.
Ytterväggarna bestå utifrån räknat av 1"
karosseri-panel, 10 mm luftrum, förhydningspapp, fanerlager,
115 mm stråmaterial samt 1/8// hård fiberplatta.
Innerväggarna bestå av en regelstomme 2" X 90 mm
med Vs" hård fiberplatta på varje sida om det
tvärstående stråmaterialet.
Bottenbjälklaget utgöres i genomskärning uppifrån
räknat av 11/4" golvbräder, som vilar på 28 X 70 mm
flänsar. Därefter kommer stråblocket, vilket består av
ett ramverk av 1" X 6" kantställda bräder, som bilda
lådan, vari det tvärstående strået står. Stråets längd
är 145 mm och det täckes på båda sidor av
spärr-faner och 6 mm träpanel.
Dörrarna är ett av de intressantaste kapitlen och
ger den bästa bilden av idéns användbarhet och
gedigenhet. Dörrarna består endast av en träram i
dimension 42 X 33 mm, inom vilken det tvärställda
Byggmästaren 1949, 6 157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
