Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Diskussion om småhusbyggandet - Diplomingenjör Nils Alenius - Direktör Harald A. Erikson - Arkitekt SAR Bergvall Lennart - Civilingenjör A. B. C. Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen något. Utgår man från de siffror som har visats, ligga
de båda hustyperna på ungefär samma kostnadsnivå. Då
man nu har trähuskonstruktioner som uppvisa en
virkesbesparing av 20—25 %, så är det väl ett bevis för, att
trähuset de facto kommer att ställa sig fördelaktigare.
En annan synpunkt i sammanhanget är att ett hus inte
bara skall byggas, det skall även rivas. Utför man alla
bjälklag i betong får man småningom en massa
betongbunkrar, som det kan bli en kostsam och svår process att
bli av med. Av allt som sagts här har jag också fått den
uppfattningen att för trähusets del stolpkonstruktionen
numera accepteras på alla håll. Denna inställning gör sig
även gällande i Amerika och alla andra länder där man
bygger i trä. Vi har också fått se andra mer avancerade
byggsätt med ytbärande konstruktioner. Rent tekniskt äro
de intressanta, men min uppfattning är, att de inte än på
länge kommer att kunna göra sig gällande inom svensk
byggnadsverksamhet.
Direktör Harald A. Erikson
Om man helt bortser från ljudisoleringsfrågan och
i förbigående påpekar nödvändigheten av att väggar
och tak skall utgöra ordentliga fuktbarriärer såväl mot
den inre fukten som mot den yttre nederbörden och endast
ser på värmeisoleringsförmågan, är det klart att denna
icke blott skall ge en låg värmeförlust utan också bidraga
till en angenäm atmosfär inomhus. Den uppnår man
framför allt genom att skapa en behaglig y/temperatur på
golvets, väggarnas och takets insida. Om man emellertid
har stora fönsterytor och konstruktionerna har mycket
liten massa, blir man beroende av variationerna hos
utetemperaturen, och uppvärmningen måste därför mycket
snabbt kunna varieras efter de yttre atmosfäriska
förhållandena. Jag skulle vilja omnämna det s. k.
»Varma-golv»-systemet, som åstadkommer en behaglig
yttemperatur på golv och ytterväggar, så att icke blott luften
utan även alla de utstrålande ytorna erhålla en behaglig
temperatur. Dessutom kan med systemet filtrerad,
förvärmd uteluft tillföras efter behov under vintern och god
ventilation även erhållas under årets övriga delar.
I hus med radiatoruppvärmning är temperaturen
vintertid låg, oftast alltför låg på golvet, vid väggens nedre
partier, framför allt i hörnen, under fönstret och speciellt
på glasrutornas nedre partier. Radiatorer under fönstren
ger en koncentrerad värmeutveckling och en viss onödig
överhettning av rummet, om man söker förebygga att
rummets nedre partier skola bli oangenäma, vilket är
mycket svårt att uppnå.
Det kanske bör påpekas att vid de omfattande
amerikanska undersökningar, vid vilka det s. k.
behaglighetsområdet vetenskapligt fastställdes redan för många år
sedan, det befanns att behaglighetsområdets optimum vid
kontor, bostäder o. d. låg vid ca + 210 C vintertid och
ca + 24 0 C sommartid och att behaglighetsområdets
gränser låg ett par grader högre eller lägre än de nämnda
temperaturerna. »Behaglighetsområdet» råder emellertid
endast om såväl luften i rummet som väggarna har samma
temperatur. Det sistnämnda villkoret observeras tyvärr
ytterst sällan vid diskussioner på detta område.
Arkitekt Lennart Bergvall
För Stockholm, där man i stor utsträckning har
koks-och oljeeldning, är frågan om värmekapaciteten
kanske inte så betydelsefull, men när det gäller bostäderna
ute i landet, där man i många fall är hänvisad till
vedeldning, blir värmekapacitetsfrågan mycket betydelsefull.
Den uppfattning i denna fråga, som professor Granholm
kommit fram till kan jag inte riktigt dela. Vi ha haft
anledning inom AB Bostadsforskning att syssla något med
denna fråga och vi ha nog kommit till det resultatet, att
metoden att förlägga värmekapaciteten till innerväggarna
inte är så tillfredsställande. Om man tänker efter vad som
händer om man har ett rum som är uppvärmt till
exempelvis 20 grader, där man slår ifrån värmetillförseln, kan
man konstatera följande. Ytterväggen fortsätter att avge
värme till omgivningen, men värmeenergin kan inte längre
hämtas från radiatorerna, utan den får tas bl. a. från
själva huskonstruktionen. Om man nu arrangerar det så,
att man har stor värmekapacitet i ytterväggen., i en tung
konstruktion där det magasineras mycket värme, kan man
en ganska lång stund därifrån hämta den värme som
väggen avger, utan att det påverkar temperaturen hos luften
i rummet. Så småningom kommer detta att leda till en
successiv sänkning av innertemperaturen på ytterväggen,
långsammare ju högre ytterväggens kapacitet är. Om man
i stället skall försöka hämta den erforderliga värmen från
innerväggen, så är det att märka, att man inte får ut
någon nämnvärd värmemängd ur denna förrän man fått
ett ordentligt temperaturspann mellan rumsluften och
innerväggen, d. v. s. först då det redan blivit tämligen
kallt i rummet. Detta innebär att, på lång sikt, längre än
tidrymden av en natt, får man en bromsning av
utkyl-ningen på grund av kapaciteten i mellanväggen. Men det
har man inte så stor glädje av, för det krav man ställer
är, att om jag går och lägger mig kl. 10 på kvällen och
därefter lämnar min vedeldade panna, så skall det — utan
att jag behöver gå ner och elda på natten — vara ett
hyggligt klimat i rummet på morgonen.
Detta är precis vad vi fått belägg för i ett fall, där vi
uppförde ett provhus, just med sådana här lätta
väggkonstruktioner, med ett mycket gott k-värde på väggarna,
omkring 0,4. Bredvid detta hus fanns andra vanliga
plankhus av samma storlek. Det visade sig, att om man i dessa
hus hade ungefär samma temperatur i rummen och
slutade elda samtidigt, så var det väsentligt kallare på
morgonen i det lätta huset.
Det är inte alls att undra på om allmänheten är
skeptisk mot det nya och föredrar den »gamla hederliga»
plankväggen, om de nya konstruktioner, man släpper ut,
inte är ordentligt genomtänkta i bl. a. det här avseendet.
Civilingenjör A. B. C. Dahlberg
Jag skall beröra den förbilligade tegelvägg, där man
tar tegelväggens utomordentliga yttre egenskaper och
sätter ett värmeisolerande material på insidan. Vad
betyder det att man har ett material som inte är
värme-isolerande utvändigt och ett värmeisolerande invändigt?
Vi får ett neutralt lager inne i väggen, kanske där
teglet slutar, och en isbildning samt kanske en ganska
snabb förstörelse i väggen på en punkt där vi inte
kommer åt. Jag har sett sådana konstruktioner utförda, där
man hade lättbetongplattor på insidan, men de frös bort
den ena efter den andra. Det var en felkonstruktion och
jag är övertygad om att många har gjort samma
erfarenhet som jag.
I fråga om träkonstruktionerna tycks man nästan
genomgående ha accepterat, att man skall ha en
stolpkon-struktion. Vi ha byggt stolpkonstruktioner under många
Byggmästaren 1949, 6 164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
