- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
157

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Diskussion om småhusbyggandet - Civilingenjör A. B. C. Dahlberg - Arkitekt SAR Carl-Henrik Kreüger - Byrådirektör Tage Olrog - Civilingenjör SVR Hilding Brosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hundra år i detta land, och om man i dag ser tillbaka på
de hus, som byggdes på det sättet för 50, 60 à 70 år sedan
och har stått ute på landsbygden med den skötsel och det
underhåll som en normal enfamiljsbostad där får, så är de
i ett ytterligt miserabelt skick. Det finns ingenting alls,
som garanterar att det klenare virke, som vi nu skall
använda, inte kommer att vrida och böja och vända sig, så
att vi kommer att få det lika otätt och lika svårreparabelt,
som nu är fallet med alla dessa äldre byggnader på landet.
Jag är därför glad, att det finns denna sunda reaktion hos
den stora allmänheten, att de möter alla dessa
nymodigheter med den största försiktighet och med sunt förnuft.

Arkitekt Carl-Henrik Kreüger

I Amerika och Canada bygger man ganska ofta hus utan
källare och lägger då huset helt enkelt på en betongplatta
på marken. Man hindrar frosten att komma in under huset
och därigenom åstadkomma frostförskjutningar genom att
lägga värmesystemet i eller på betongplattan. Har man
denna uppvärmda betongplatta och den relativt stora
jordkub som också hålls uppvärmd under huset får man där
en fullgod ersättning för den värmekapacitet som man
förlorar i ett modernt lätthus. Det finns en del som har
provat sig fram på detta område, bl. a. doktor Asplund
i Örebro, och det kan ju hända att det är ett även hos
oss användbart sätt att ersätta bristen på värmekapacitet
i lätta hus. Vidare finns möjligheten att fylla dessa lätta
konstruktioner till vissa delar med sand och bibringa
dem en större värmekapacitet.

Beträffande brandriskerna i hus med träfiberplattor har
jag ju anledning att ta åt mig. Vi har hittills använt
träfiberplattor i mycket stor utsträckning, men samtidigt
varit väl medvetna om de risker som ingenjör Strömdahl
betonade. Det är emellertid så, att vi här i landet har
mycket ont om ytbeklädnadsmaterial, som är
brandbeständiga och samtidigt billiga och lätta att handskas med.
Vi har ingen asbest, våra asbestcementplattor är mycket
svåra att komma över och relativt dyrbara. Vi har en
enda tillverkare av gipsplattor, han gör bara en tjocklek
och en bredd, så det finns inte så mycket att välja på.
Gips finns f. ö. inte heller tillgång till inom landet. Jag
vill nämna att vi under normala tider, utan
importrestriktioner, kan importera gipsplattor, exempelvis från USA,
som, fritt kaj Göteborg, med ca 5 öre underskrider
m2-priset på hårda träfiberplattor.

Byrådirektör Tage Olrog

Det kanske kan vara motiverat att i detta sammanhang
nämna något om vissa experiment på husbyggnadsområdet,
som Vattenfallsstyrelsen har utfört. Det har i dessa fall
gällt att i öde trakter ordna förläggningsfrågan vid
kraftverksbyggen för såväl ungkarlar som arbetare och
tjänstemän med familjer. På dessa byggnader har ställts kravet,
att byggnaderna, då de tjänat ut på en plats, skall kunna
flyttas till en ny arbetsplats på ett ekonomiskt sätt. I
Amerika har man löst motsvarande problem genom att
iordningställa hus, som går att transportera i relativt stora
enheter, och vi har försökt oss på samma sak. På vissa
trähusfabriker har vi låtit tillverka husdelar, för vilka vi
valt planmåtten 8,00 X 2,35 m — 2,35 m därför att man
som regel får föra fram transporter med detta mått på
landsväg utan särskilt tillstånd. Husdelarnas höjd har
valts med hänsyn till järnvägens lastprofil. Ett 20-tal hus
har uppförts. Husdelarna anländer till arbetsplatsen fullt

Transportabelt bostadshus,
s. k. skivhus,
utexperimenterat av
Vattenfallsstyrelsen.

färdiga, försedda med elinstallation och sanitär installation,
målade invändigt och utvändigt. På arbetsplatsen rullas de
utan större besvär från lastbilen till den iordningställda
grunden med hjälp av mycket enkla spår, understödda av
pallningsbockar. Sedan husdelarna skruvats ihop, kan
inflyttning omedelbart ske. De hittills utförda husen har
utförts med tak med mycket liten lutning med hänsyn till det
begränsade utrymmet på järnvägsvagnen. Skulle detta visa
sig innebära olägenheter, får man i fortsättningen lov att
ordna ett speciellt vattenavvisande tak, ehuru detta något
ökar arbetet på arbetsplatsen. Intrycket hitintills av denna
byggnadsmetod har varit gott. Flera hus kommer att
utföras för motsvarande ändamål.

Civilingenjör Hilding Brosenius

Värmekapaciteten vid bostadshus har i ett sådant land
som Sverige stor betydelse för hållande av jämn
rumstemperatur bl. a. därför, att vi i så stor utsträckning har

Byggmästaren 1949, 6 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free