Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Diskussion om småhusbyggandet - Överfyringenjör Rikard Frost - Arkitekt Bernt Lundahl - Disponent Harry Blomqvist - Diplomingenjör Nils Alenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panelbräderna sväller och krymper genom fuktens och
solstrålningens inverkan, vilket resulterar i att springor
med tiden uppstår mellan bräderna, så att de t. o. m. kan
krypa av sponten. Täcklisterna lossnar samtidigt mer
eller mindre från panelen. Genom de uppkomna springorna
intränger sedan vatten och blöter ned pappen, som
härigenom ävensom bl. a. genom solvärmen på väggarna så
småningom förlorar sin vattenavvisande förmåga och
släpper igenom vattnet till väggarnas inre, varigenom
deras värmeisolerande förmåga blir i hög grad nedsatt
och rötskador uppstår. I detta sammanhang må
framhållas, att liggande ytterpanel fortare angripes av röta
än stående dylik, som lättare torkar ut genom de
långsgående kanalerna i träet. Jag har även en känsla av att
man i många fall börjar övergå till alltför klena
virkesdimensioner och icke tillräckligt beaktar, att träets
hållfasthet avtar med tiden. I lotsverket har vi en del tråkiga
erfarenheter i äldre hus i form av bågnande tak och
sviktande golv.
Arkitekt Bernt Lundahl
Plankytterväggar bör konstrueras på följande
förenklade sätt inifrån räknat: halvhård (aldrig porös) 5 mm
träfiberskiva; (invändig panel får ej förekomma) luktfri,
tjock förhydningspapp; 2" spåntad plank (1 Vi" till 2" för
enplanshus); 2" X 2K" på högkant liggande reglar med
50—60 cm centrumavstånd för zondimensionerade
isoleringsskivor; asfalterad ej diffusionstät papp; 3A" till 1"
ytterpanel med lockläkt.
Bostadsstyrelsens livaktiga intresse för det lilla
i%-plansegnahemmet är anmärkningsvärt; upprättade
typritningar bör i möjligaste mån undanhållas och
antikstämplas. Jag hänvisar till Hemmens forskningsinstituts hittills
oanvända undersökningar utvisande husmoderns 60-faldiga
trappspring per dag. Och här gäller det ju i 90 fall av
100 mycket, mycket små hus och då är hemlivets
splittring i två bottnar verkligen förkastlig. Barnen böra nå
sina rum utan trappspring. Den trånga källaren ger
knappast plats för åkdon, trädgårdsmöbler, (ved-)bränsle och
redskap och ej heller för ev. hyvelbänk, vävstol,
ping-pong, badstu m. m. Estetiskt sett är vi hjärtligt mätta på
dessa små, 1 %-plansklotsar utan längd, huvudfasad och
karaktär. Det kvarhålles som typ av ett malplacerat
intresse för en lurande vinning i helt obetydligt förbättrad
anläggningskostnad. Sen ligger det där i halvsekler mindre
väl lämpat för ett samlat, familjärt bostadsliv.
Disponent Harry Blomqvist
Jag har i en del tidningar läst inlägg från trävaruhåll,
med anledning av min utredning »Har vid råd att bygga
trähus?» När jag lade fram mina synpunkter på frågan
om träbesparingen var jag beredd på att få möta
gensagor, dels emedan ett flertal materialfabrikanter berörs,
dels emedan jag är anställd inom stenindustrin.
Huvudfrågan i denna diskussion gäller inte, vilket som är
billigast, trähus eller stenhus. Problemet är att skaffa landet
valutor för inköp av maskiner, drivmedel och andra
viktiga varor. Som ett sekundärt men viktigt led i detta
problemkomplex, måste man ta upp frågan om
kostnaderna, liksom frågan om tillgång på material som kan
ersätta träet. Som ett svar på den sistnämnda frågan
ligger ju våra ofantliga tillgångar på lera, sand, kalksten
och skiffer, material som vi inte kan exportera, men som
vi kan tillverka bättre och billigare väggmaterial av, än
vad trä är. Dessutom förfogar vi över en mycket väl
utbyggd produktionsapparat.
Man har från trävaruhåll framhållit, att de
dimensioner och kvaliteter, som användes i trähus, är mindre
gångbara för export. Lyckligtvis kan väl ramsågarna och
kantverken i våra sågverk ställas om för
exportdimensioner och vad kvaliteten beträffar, så är den enligt
trähusfabrikanterna inte dålig.
Eftersom bristen på trävaror är ett påtagligt faktum,
kan man förutse ökade avsättningsmöjligheter, och då bör
det även kunna gå att sälja av de lägre kvaliteterna,
naturligtvis till ett lägre pris. Men om våra råvarutillgångar
inte räcker till att både öka exporten och upprätthålla
en stor inhemsk förbrukning, får man välja det ena eller
det andra. En ökning av exporten betyder en begränsning
av den egna förbrukningen. Trots alla ansträngningar att
minska förbrukningen hade den 1946 stigit med 50 %
sedan 1939, under det att exporten minskade med 50 %
under samma tid.
Diplomingenjör Nils Alenius
Det som har förvånat mig är, att det har diskuterats
husbyggeri i nio timmar, utan att ett ord har nämnts
om ackordsprislistan. Vi som håller på och konstruerar
kan faktiskt inte komma ifrån att känna den som ett
mycket svårt hinder, som begränsar de möjligheter som
annars skulle vara för handen. Det är inte så enkelt att
vara byggnadsarbetare och ingen missunnar dem deras
förtjänst. Det enda vi eftersträvar i detta sammanhang är en
något större förståelse för de problem, som vi har att
brottas med. Tolkningen av ackordspriserna är i många fall
absolut hämmande för utvecklingen. Husbyggandet är ett
för landet gemensamt problem, och billigare bostäder måste
eftersträvas. Här anser jag att arbetarparten genom
förståelse och tillmötesgående i hög grad kan underlätta
utvecklingen, och kan statsmakterna göra något i saken,
kommer det att till slut lända oss alla till godo, t. o. m.
de byggnadsarbetare, som tror att de kan reda sig bättre
bakom den mur av ackord de ha byggt upp.
Byggmästaren 1949, 6 167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
