Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Tävling om Musikaliska akademien, av Sven Ivar Lind, professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Quasi una fantasia». Obelönat.
»Palestrina—Palestra». Obelönat.
olycklig verkan så nära inpå Stadion. Lika
hänsynslöst är terrängen nivellerad och tillfarten till
normalskolan undanträngd.
Till jämförelse skulle jag vilja fästa
uppmärksamheten vid ett efter summarisk dom avrättat förslag,
motto »Palestrina-Palestra». Det är hänsynsfullt och
följsamt inlagt i terrängen och har till stor del
ba-varat områdets parknatur. Entrén är vackert utbildad
och fint dramatiserad med enkla, rent arkitektoniska
medel, trappan och ljuset. Parkmiljön följer oss inne
i byggnaden, ett med dess interiörer; man rör sig
längs gräsmattor, där ljuset spelar mellan trädkronor.
Olika mått och karaktär hos gårdarna inom de olika
avdelningarna i harmoni med rummen, som grupperar
sig kring dem, men en genomförd skala; en rikedom
på växlande aspekter och ändå enhet. Av särskilt
stark verkan är nivåväxlingen mellan västra delen
med övningsrum på ett lägre plan, avskild från
allmänheten, och det centrala partiet med de stora
salarna, akademiens administration — där visuell
förbindelse etableras mellan de två större gårdarna —
och elevernas entréer till bibliotek och museum. Som
en kärna i anläggningen — liksom i skolarbetet —
framträder orgelsalen; den manifesterar sig utifrån
(även från Brahegatan) men ännu mer inne i
komplexet utan att likväl bryta helheten. När man rör
sig i denna inåtvända, inåt lyssnande byggnad, i
dirigentens fasta grapp, borde man bara därav lära sig
något om musik.
Kanske är det arabisk musik, för vilken vi saknar
öra. Ändå har huset släkttycke mecl Stadion.
Även ur akustisk synpunkt har förslaget
förtjänster: ljudisolering kan åstadkommas med billiga medel
i en enplansbyggnad och man är relativt fri vid
salarnas akustisk-geometriska utformning.
Kanske har det andra svagheter — t. ex. bristen
på utbyggnadsmöjligheter — men till dess stora och
alldeles obelönade förtjänster hör, att clet har givit
ett av de få fängslande svaren på frågan om hur
arbetsmiljön i denna byggnad borde vara beskaffad.
Förslaget är inte bland dem som prisnämnden
funnit förtjänta av närmare granskning, vare sig ur
akustisk eller ekonomisk synpunkt. Såväl av
utlåtandet som av den redogörelse för tävlingen, som
prisnämndens målsman lämnade inför arkitektföreningen,
framgår det, att förslaget »Palestrina-Palestra» föll
på sina allmänna arkitektoniska brister. Då förslaget
»Nyckelharpa» sattes främst just på grund av att
prisnämnden funnit det uppvisa betydande
arkitektoniska förtjänster, måste man ställa sig den aktuella
frågan: mecl vilket mått mätes arkitektonisk förtjänst?
Söker man ett svar i prisnämndens utlåtande finner
man endast mycket allmänt hållna omdömen och
sådana begrepp som »vacker gruppering»,
»monumentalt intryck» och »arkitektonisk accent». Mera har
man kanske, som ovan utsagts, inte heller rätt att
kräva, men nämndens sammansättning borgar
naturligtvis för att den har ett auktoritativt svar att ge.
Med risk att bygga på missuppfattningar kan man
försöka att själv konstruera fram det mecl ledning av,
i första rummet, de båda här refererade förslagen,
som av prisnämnden åsatts så olika värde.
I »Nyckelharpa» frapperas jag då av förslagets
frasering i tre led, en oval byggnad, en mittbyggnad
I"171 Byggmästaren 1949, 8
»Nota bene». Inköp.
»Treklang». Obelönat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
