- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
188

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9 - Tendenser i modern italiensk arkitektur, av Piero Maria Lugli, arkitekt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kongresshallen för den planerade
världsutställningen i Rom 1939. Arkitekt
Ribera.

Man kan i Milano från första början iakttaga en
tydlig tendens inom såväl inredningskonst som
arkitektur och stadsbyggnad till en formalism, som
utnyttjar de estetiska effekterna i enkla konstruktiva
element, t. ex. fackverk som bilda en följd av
rektanglar, som perspektiviskt löpa fram i rummet, räta
vinklar, diagonaler, gyllene snitt. Det kan inte förnekas,
att detta ibland givit upphov till en formalism som
belt enkelt blivit en tillämpning av »den goda
smaken». Hur som helst har Milanoskolans formvärld
vuxit fram direkt ur de lokala förutsättningarna:
Po-slätten, vars horisontala linjer ständigt brytas av
popplarnas vertikaler, och den lombardiska
arkitekturtraditionen från medeltiden och renässansen, som
alltid förenat den rena romanska känslan för volymen
med något av gotikens flytande linearitet.

Men det är bara i teorin, som man i Milano söker
föreningspunkter med den äldre arkitekturen, och det
är just detta, som skiljer uppfattningen i Milano från
uppfattningen i de andra italienska städerna, framför
allt Rom. Atmosfären av monumentalitet och den
enorma skalan i Rom tycks från första början
omintetgöra varje försök att tillämpa de tekniskt-rationella
grundsatser, som äro oupplösligt förbundna med all
arkitektur, som vill kalla sig modern inte endast med
avseende på den tid, då den skapas. I Rom gjorde
den rationella arkitekturen sin entré så att säga
bakvägen vid de olika utställningar, som höllos på det
antika Circus Maximus-området med Palatinens
ruiner i bakgrunden. I Rom kom upplysningsarbetet att
bli svårare än i andra städer. Den ständiga
konfrontationen med det förgångnas tungt statiska arkitektur
i dess övermänskliga skala gav näring åt tendensen

att förneka nödvändigheten av ett samband mellan
det formala och det tekniska. Detta förhållande i
förening med den starka inblandningen från
regeringshåll förklarar den nymonumentala reaktionsperioden
under åren 1938—42 (i Italien voro dess yttringar
dock betydligt mindre elakartade än i Tyskland).
Världsutställningen i Rom utgör det mest
omfattande resultatet av detta skede. Men under tiden
skapades av unga arkitekter och ingenjörer som
Ridolfi, Piccinato, Libera, De Renzi och Nervi
grunden till en uppfattning, som först nu, när polemiken
åter är fri, håller på att bilda skola. Man
konstaterar också med tillfredsställelse, att det på
världsutställningen inte saknades exempel på denna
riktning. Dessa arkitekter sökte var och en på sitt håll
den ärligast tänkbara väg med avseende på en
byggnads konstruktion, vilken de uppfattade som
byggnadens egentliga kärna eller snarare som byggnaden
själv. De ha också nått positiva resultat tack vare
denna övertygelse. Nervis studier över de tekniska
möjligheterna vid konstruktioner i armerad betong
och de arbeten rörande standardisering och
tillverkning av byggnadssnickerier, som publicerats av
Ridolfi, ha skapat helt nya uttrycksmöjligheter. Tack
vare en djupare och mer mänsklig uppfattning av
själva arkitekturen och genom att införa ett
psykologiskt betraktelsesätt och därmed en känslomässig
faktor tror man sig nu kunna övervinna både de
formella och tekniska svårigheterna, så att man kan nå
en verkligt konstnärlig nivå.

Den moderna arkitekturens utveckling har — som
påvisats beträffande Rom — naturligtvis fördröjts i
alla de städer, där miljön utövar ett dominerande in-

Byggmästaren 1949, 6 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free