- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
198

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9 - Italienska stadsplaneproblem, av Ferruccio Rossetti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REGIONPLAN FÖR VALLE dAOSTA I PIEMONTE

1936—37 började en grupp italienska arkitekter
och tekniker ett studium av alpområdet Valle d’Aosta
i distriktet Piemonte. Man gjorde först en serie
undersökningar med särskild hänsyn tagen till områdets
möjligheter inom turism och industri och upprättade
sedan en generalplan för hela området (arbetet leddes
av R. Zveteremich och I. Lauro). Planen upptar
specialplaner och särskilda utredningar och omfattar fem
olika delar, nämligen:

ett projekt för turistindustrin på den italienska
sidan av Mont Blanc (av arkitekterna G. Pollini och
L. Figini). Denna plan kompletteras av en detaljplan
för den nya turistorten Courmayeur,

en regleringsplan för Breuilområdet (av
arkitekterna L. Belgiojoso och P. Bottoni) och dess
hotellkomplex,

en ombyggnadsplan för turiststationen Pila (av
arkitekterna G. L. Banfi, E. Peressutti och E. N.
Rogers),

en regleringsplan för staden Aosta (samma grupp),
en plan för ett 1940—42 uppfört arbetarkvarter för
Olivettifabriken vid Ivrea (av arkitekterna G. Pollini
och L. Figini).

Detta arbete, som utfördes under ledning av
ingenjör A. Olivetti, var det första i Italien, som förenade
två olika, områden inom planeringen, det industriella
och det rent stadsplanetekniska, och det utgör en
mycket god metodisk och praktisk grundval för alla
följande regionplaner.

I avsikt att möjliggöra ett bättre
återuppbyggnadsarbete gåvo sig år 1944 andra arkitekter (G. Astengo,
M. Bianco, N. Renacco och A. Reizzoli) i kast
med den stora uppgiften att utarbeta en regionplan
för hela Piemonteområdet. Initiativet till detta
arbete togs på privat väg helt utan hjälp utifrån och
trots synnerligen stora svårigheter beroende på krig
och ockupation. Efter krigets slut började Consiglio
Nazionale delle Ricerche (Statens forskningsinstitut)
intressera sig för detta arbete, och vid slutet av år
1946 godkändes den fullständiga planen av Ministero
dei Lavori Pubblici (ungefärligen
kommunikationsdepartementet).

Även denna plan består av en serie statistiska
undersökningar av hela regionen med diagram och
översiktstabeller. Den berör följande områden:

Analyser av terräng och naturförhållanden:
beskrivning av berggrund och andra geologiska faktorer,
vattenförhållanden etc.

Demografiska analyser: befolkningens fördelning,

storlek och sysselsättning samt inflyttningen.
Analyser av jordbruket: dess sammansättning,
områdenas avkastningsmöjligheter1, husdjursbeståndet.
Analyser av industri och handel: råvarutillgångar och
deras lokalisering, industrins och handelns
kapacitet och volym.
Analyser av byggnadsbeståndet: mängden av och den
hygieniska standarden på bostäder, allmänna
inrättningar (skolor, sjukhus) och hotell; förekomsten
av vattenledningar, avlopp och gas.
Analyser av kommunikationerna: gatornas,
järnvägarnas och flygfältens beskaffenhet och trafik.
Analyser av elförsörjningen: vattenreserver, elnät
och centraler, konsumtion.

På grundval av dessa undersökningar har man
uppgjort en regionplan, som klarlägger industriens och
jordbrukets nya lokalisering, kommunikationer,
samhällenas utveckling osv., faktorer, som endast kunna
anges i verkliga, regionala planer. Som en förebild
framlades en av de detaljplaner, vilka skola inlemmas
i den stora regionplanen, närmare bestämt den som
berör Turins jordbruksområde.

Av undersökningarna framgår, att Piemonte främst
behöver en bättre distribution av arbetskraften och
därmed annan fördelning av bosättningscentra. Detta
skulle åstadkommas genom att minska anhopningen
av äldre stadsbebyggelse och skapa en serie nya
enheter (för cirka 20000 invånare), ekonomiskt
oberoende och belägna i sådana trakter, där det är
möjligt att uppnå ett bättre utnyttjande av de industriella
eller agrikulturella möjligheterna. Sålunda har det
t. ex. visat sig, att det inom Turins jordbruksområde
kräves bostäder för 200 000 personer och att detta
område endast kan mottaga 70 000 personer utan att
arealen och befolkningstätheten ökas. Det är alltså
nödvändigt att förflytta övriga 130 000 till nya enheter.
I planen har fastställts vilka områden, som äro
speciellt lämpade för industri och lantbruk.

Ferruccio Rossetti

1 För detta ändamål använde man sig av enheten »fed»
(genomsnittligt område, erforderlighet och tillräckligt för
att försörja en person), ett värde, som statistitiskt
fastställts för de olika regionerna och områdena. I Piemonte
är detta värde:

— bergsområdet: 0,50 hektar

■— kuperade området: 0,30 hektar

— slättområdet: 0,20 hektar

2l8

Byggmästaren 1949, 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free