- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
253

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - Metoder för bestämning av fuktigheten i byggnadskonstruktioner, av Björn Örbom, civilingenjör SVR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FUKTIGHETEN I BYGGNADSKONSTRUKTIONER

Av civilingenjör svr Björn Örbom

Alla i en byggnadskonstruktion ingående icke
metalliska material innehålla fukt, vilken kan ha tillförts
genom absorption antingen från den omgivande
luften eller från angränsande fuktigare material (t. ex.
fukt från undergrunden) eller genom direkt
vatten-begjutning (t. ex. regn). Den i ett material
förefintliga fukten kan utgöras antingen av hygroskopiskt
bundet vatten eller av fritt vatten. I det förra fallet
innehåller materialet en viss fuktmängd, vars storlek
helt och hållet är beroende av den omgivande luftens
fuktighet. Om materialet däremot genom absorption
eller kondensation tillföres en större fuktmängd än
den, som motsvarar total fuktighetsmättnad hos den
omgivande luften, så säges materialet innehålla fritt
vatten förutom hygroskopiskt bundet.

Fuktigheten hos de i en byggnadskonstruktion
ingående materialen är ur flera synpunkter av
betydelse för konstruktionens funktion. De tekniska
egenskaperna hos de flesta byggnadsmaterial äro sålunda
mer eller mindre avhängiga av materialets fuktighet.
Hållfasthetsegenskaperna hos trä och därav
framställda material äro t. ex. beroende av materialens
fuktighet. Vidare äro sådana egenskaper som
värmeisoleringsförmågan och frostbeständigheten hos de
flesta material i hög grad beroende av materialets
fuktighet. De i en husbyggnad ingående materialens
fuktighet är även ur hygienisk synpunkt av stor
betydelse.

För bedömning av en viss konstruktionsdels
allmänna funktionsduglighet under de växlande yttre
betingelser, som förekomma i praktiken, är det
således av stor betydelse att man kan fastställa den
förhandenvarande fuktigheten hos de i
konstruktionsdelen ingående olika byggnadsmaterialen.

Olika metoder att bestämma fuktigheten

Statens provningsanstalt erhöll år 1944 i uppdrag
av Statens kommitté för byggnadsforskning att
utarbeta en lämplig metod för bestämning av
fuktigheten i byggnadskonstruktioner. Denna uppsats utgör
ett sammandrag av försöksredogörelsen.

De anspråk, som böra ställas på en allmän metod
att bestämma fuktigheten, kunna sammanfattas
sålunda :

a) Metoden skall vara användbar för alla slags
byggnadsmaterial oavsett deras inre homogenitet och
täthet, ytans struktur, o. s. v.

b) Metoden skall lämna besked om fukthalten
oavsett om fukten är hygroskopiskt bunden eller om den
även förekommer som fritt vatten.

DK 624.058: 69.02

c) Metoden skall giva möjlighet att bestämma icke
endast den genomsnittliga fukthalten hos
konstruktionen utan även fuktfördelningen.

Den enda allmänt användbara metod, som hittills
tillämpats vid bestämning av fuktigheten hos
byggnadsmaterial i konstruktioner, har bestått i uttagande
av delprov ur konstruktionen. Ur delprovens vikt före
och efter uttorkning kan fukthalten beräknas och
anges vanligen som materialets fuktkvot, d. v. s.
viktmängden vatten i procent av viktmängden
torrsubstans. De verktyg, som använts vid delprovens
uttagande, ha i allmänhet varit primitiva och t. ex.
utgjorts av ett i ena änden tandat rör, vilket genom
hammarslag och under omvridning drivits in i
materialet. varvid ett mer eller mindre finfördelat prov
på materialet erhållits i borröret.

Endast för ett enda byggnadsmaterial, nämligen trä,
har man lyckats ånge någon annan metod för
bestämning av fukthalten. Detta förhållande torde till en del
få tillskrivas den omständigheten, att det speciellt
inom snickeribranschen förelegat ett förhållandevis
stort behov av en metod för snabb bestämning av det
för fabrikationen avsedda virkets fuktighet.

De metoder, som utarbetats för fuktkvotsbestämning
på virke, äro i huvudsak följande.

Elektriska metoder. Vid tillämpningen av dessa
metoder har man utnyttjat det förhållandet att träets
dielektricitetskonstant resp. ohmska motstånd, speciellt
inom det hygroskopiska fuktighetsområdet (o—ca
25 % fuktkvot), äro i hög grad avhängiga av
fuktkvoten.

Hygroskopiska metoder. Dessa metoder grunda sig
på det förhållandet att rel. fuktigheten hos luften i ett
slutet hålrum i materialet vid fortfarighetstillstånd
antar ett av materialets fuktkvot och temperatur
beroende värde under förutsättning att materialets fukt
endast utgöres av hygroskopiskt bundet vatten.

Förutsättningar finnas knappast att ovannämnda
elektriska metoder skola kunna tillämpas för andra
byggnadsmaterial än trä och träfiberplattor, medan
däremot möjligheterna torde vara gynnsamma att
till-lämpa de hygroskopiska metoderna för bestämning av
fuktigheten hos de i en byggnadskonstruktion
ingående materialen. För några år sedan har ett
instrument för bestämning av fuktigheten enligt sistnämnda
metod utsläppts i marknaden av Philips Svenska AB.

Samtliga ovannämnda anspråk, som kunna ställas
på en allmänt användbar bestämningsmetod, uppfyllas
endast av metoden att uttaga delprov ur materialet,
uttorka dessa samt beräkna fuktkvoten ur viktskill-

Byggmästaren 1949, 10 2 X ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free