Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - Metoder för bestämning av fuktigheten i byggnadskonstruktioner, av Björn Örbom, civilingenjör SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåden. Vid ifrågavarande undersökning lades därför
huvudvikten vid utexperimenterandet av ett lämpligt
förfaringssätt vid delprovens uttagande ur
konstruktionsdel. Det ovannämnda äldre förfarandet att
uttaga prov med ett i ena änden tandat rör, som med
hammarslag drives in i materialet, är i de flesta fall
både arbetskrävande och tidsödande och därför mindre
lämpligt. Vid undersökningen ha därför proven
uttagits ur materialen med hjälp av en elektrisk
handborrmaskin och för olika material lämpliga borrar
provades härvid. Vissa undersökningar av
användbarheten under praktiska förhållanden av ovannämnda
Philips fuktighetsmätare företogos därjämte parallellt
med borrprovningarna.
Utprovning av lämpliga borrar och borrmetod
Då ett delprov uttages ur ett material tillföres
alltid en större eller mindre energimängd, vilken
om-sättes i värme. Den uppvärmning, som äger rum vid
delprovens uttagning med elektrisk borrmaskin, är
förutom av materialets egenskaper även beroende av
borrens utformning och sättet för borrningens
utförande. På grund av delprovets uppvärmning vid
borrningen avgår fukt från delprovet och det beräknade
värdet på provets fuktkvot blir därför lägre än
materialets verkliga fuktkvot. Det är givetvis ett
önskemål, att uppvärmningen blir så liten som möjligt.
Kravet på minsta möjliga uppvärmning vid
borrningen har därför blivit vägledande vid val och
utprovning av lämplig borrmaskin och borrar.
Borrmaskin. Den borrmaskin, som användes vid
delprovens uttagning, var en handborrmaskin av
fabrikat »Stanley», effektförbrukning 0,15 kW i
tomgång. Borrmaskinens varvtal vid tomgång var 480
r/min, men vid borrning sjönk varvtalet till 120—
180 r/min.
Borrar. Vid provens uttagning böra dessa erhållas
i så stora stycken som möjligt utan onödig
sönderdelning av det uttagna materialet. Om provet
sönderdelas vid borrningen äro nämligen riskerna större att
dess fuktkvot minskas på grund av
värmeutveck-lingen. Det slags borrar, med vilka man bäst erhåller
delprov i styckeform, torde vara rörformiga borrar.
Samtliga borrar, som användes vid denna
undersökning, voro av sådan typ. För olika materialgrupper
måste borrskäret emellertid utbildas på olika sätt.
Typ I. För provtagning i stenmaterial sådana som
betong, tegel, lättbetong, betonghålsten och
nopsa-sten användes borrar med hårdmetallkrona. I
borrrörets kant hade ett antal hårdmetallstift insatts.
(Jfr fig. i.) De använda borrarna av denna typ
voro konstruerade och tillverkade av Svenska
Dia-mantbergborrningsbolaget.
Typ II. För fibrösa material sådana som
träullsplat-tor, sjögräsmattor och högporösa träfiberplattor
användes borrar med borrörets kant utbildad som en
skärande egg. (Jfr fig. 1.)
Typ III. För provtagning i trä och hårda
träfiberplattor användes en s. k. pluggborr med
spiralformigt vridna utanpåliggande vingar för borrspånens
undanskaffande ur borrspåret. (Jfr fig. 1.)
Förprovningar med borrar av dessa tre typer
företogos för utrönande av dels det lämpligaste
arbets-förfarandet vid borrningarna, dels inverkan av
borrens utformning (främst borrdiametern; jfr fig. 1).
På grundval av de erfarenheter, som vunnos viel
förprovningarna, kunde följande arbetsförfarande
fastställas såsom det lämpligaste.
1) Uttagningen av en borrkärna skall utföras i
intervaller. Sedan borren införts 1—3 cm i materialet,
avbrytes borrningen och borrkärnan eller dess
delar petas ut ur borrhålet eller borröret ned i en
provburk, vars lock därefter omedelbart tillslutes.
2) Härefter rensas borrhålet från ev. borrmjöl.
3) Då en viss borr använts vid ett flertal borrningar
blir den ofta så uppvärmd, att den bör utbytas mot
en annan borr eller ges tillfälle att svalna.
4) Om borren tillfälligtvis till följd av borrmjölets
komprimering eller av annan orsak icke skulle
kunna införas längre i materialet bör borrningen
omedelbart avbrytas, den ev. utbildade borrkärnan
uttagas och hålet rensas, varefter borrningen kan
fortsättas.
Fig. i. Borrtyper, använda för provtagning i olika byggnadsmaterial.
Fr. v. Borrtyp I (innerdiam. 20 mm), borrtyp II (innerdiam. 35 mm),
borrtyp III (innerdiam. 25 mm).
Borrningar i olika konditionerade material
Prov uttogos med användning av borrarna ur
provkroppar av olika material, vilka konditionerats under
viss tid på nedan närmare angivet sätt. De material,
som blevo föremål för provborrningar, kunna ur
provningsteknisk synpunkt indelas i nedannämnda
grupper I—III. För fullständighetens skull
konditionera-des även ett antal fyllnings- och isoleringsmaterial på
samma sätt. De i de olika grupperna ingående
materialen framgå av tabell, i.
Materialgrupp I. Trämaterial. Borrtyp III användes.
Materialgrupp II. Mjuka fibrösa material. Borrtyp
II användes.
Materialgrupp III. Stenmaterial. Borrtyp I användes.
Materialgrupp IV. Fyllnadsmaterial. Borrning ej
erforderlig.
Provkropparna uttorkades i värmeskåp till konstant
vikt, varefter de olika grupperna uppdelades i serier
och konditionerades på följande sätt:
2l8
Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
