Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - Metoder för bestämning av fuktigheten i byggnadskonstruktioner, av Björn Örbom, civilingenjör SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2’—4. Fuktabsorptionskurvor.
nadsmaterial (max. styckestorlek 2 mm), vilka
kondi-tionerades i slutna kärl under ideala betingelser
(konstant temp. och konstant luftfuktighet). Om man
jämför sistnämnda absorptionskurvor med kurvorna fig.
2—4 kan man finna vissa olikheter. Sålunda ligga
absorptionskurvorna i fig. 2—4 i allmänhet något
lägre då rel. luftfuktigheten är 70 %, medan de vid
högre luftfuktighet och porösa material ligga avsevärt
högre än kurvorna enligt Johansson och Persson. För
material med stor täthet (t. ex. tegel) är däremot
överensstämmelsen mellan kurvorna god även vid
högre luftfuktighet. Förstnämnda förhållande synes
tala för ovan antydda möjlighet att fuktkvoten är
lägre inuti en provkropp med rel. stor utsträckning
i djupled än i ytskiktet. Att förhållandevis höga
fuktkvoter erhöllos för porösa material vid 88 % rel.
luftfuktighet måste tillskrivas inre kondensation hos
porerna i provkropparna. Som tidigare angivits
förekom en viss temperaturvariation i
konditionerings-kamrarna, och de rel. små temperatursänkningarna
hos den nästan fuktighetsmättade luften i 88
%-kam-maren ha tydligen varit tillräckliga att orsaka
kondensation av vattenånga i provkropparnas inre, och
dessa ha således kommit att innehålla även fritt
vatten. Risken för inre kondensation är givetvis
betydligt mindre om provkropparna äro finfördelade och
temperaturen kan hållas konstant. Då de vid detta
försök erhållna lagringsbetingelserna (88 % rel.
luftfuktighet och något varierande temperatur) äro
sannolikare i praktiken än de eftersträvade ideala
lagringsbetingelserna (konstant luftfuktighet och
temperatur), har det ansetts berättigat att medtaga även
fuktkvoterna för de porösa materialen i
absorptionskurvorna, ehuru detta något strider mot ovan
angivna definition på begreppet absorptionskurva. Att
fuktkvoten hos dessa material blivit så mycket högre
än de skulle blivit om temperaturen varit konstant,
kan under sådana förhållanden sägas tjäna som ett
påtagligt bevis för den stora risken för inre
kondensation hos porösa material vid hög luftfuktighet.
Som framgår av tabell 1 äro fuktkvoterna hos
borrproven i allmänhet lägre än hos kontrollproven,
beroende på fuktförlusterna viel borrningen. Att
kontrollproven i några enstaka fall uppvisat lägre
fukthalt än kontrollproven måste tillskrivas det
förhållandet, att fukten icke i några byggnadsmaterial torde
vara jämnt fördelad ens efter en mycket lång tids
konditionering.
Inverkan av de fuktförluster, som uppstå vid
borrningarna, kunna emellertid elimineras och ett i de
flesta fall tillräckligt noggrant värde på materialets
verkliga fuktkvot erhålles genom att den på
borrprovet bestämda fuktkvoten multipliceras med en
lämplig korrektionsfaktor, vars värde skall vara ^ m
Lämpliga värden på korrektionsfaktorn för olika
borrar och material kunna erhållas ur
provningsresultaten i tab. i. Om borrkärnans fuktkvot
betecknas ub och kontrollprovets fuktkvot u k, så erhålles
korrektionsfaktorn ku ur:
De beräknade värdena på ku för olika borrar och
material ha beräknats och sammanställts i tab. 2.
2l8 Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
