- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
260

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - Sättningar i tegelmurverk, av Lars Erik Nevander, Olle Sturén, civilingenjörer SVR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 3. Antagen arbetsplan.

viktsmängd cement än kalk. Allt bruk aktiverades.
Fogtjockleken var i medeltal ca 12 mm.

Av stor betydelse för den slutliga sättningen är
murverkets ålder vid belastningens påförande. Som
exempel kan nämnas, att ett murverk, som belastas
4 dygn efter murningen, får ungefär dubbelt så stor
deformation som ett, som belastas med samma last
20 dygn efter murningen. För att få en uppfattning
om belastningshastigheten har därför först lasterna på
ett väggparti i ett normalt smalhus beräknats, fig. 2,
varvid räknats med 1-stens vägg av 1,6-tegel och
16 cm betongplattor samt att stämpen för
betongvalvet upptar hela valvets vikt inklusive eventuell last
på detta. Arbetet har vidare antagits gå med sådan
takt, att en våning utföres på 8 dagar enligt
arbetsplanen i fig. 3. Av belastningskurvan framgår, att
murverket får en kraftig belastning ca 20 dagar efter
murningen, då stämpen i motsvarande våning rives,
och att belastningen sedan växer med ett konstant
belopp per tidsenhet. Om arbetet går förare än ovan
antagits, bör ändock stämpen stå kvar lika lång tid,
vilket betyder, att även i detta fall en kraftig
belastningstillväxt kommer ungefär 20 dagar efter
murningen.

Avsikten var först att utföra ett utomhusprov, som
skulle muras i kyla. Försöket kom emellertid i gång
för sent, och lufttemperaturen var en stor del av tiden
över noll. Svårigheter uppstod även att korrigera för
temperaturen, då denna växlade kraftigt mellan dag
och natt. Detta försök gjordes därför senare om
inomhus, och de uppmätta deformationerna viel
inomhus-provet framgår av fig. 4 och 5. Sättningen vid
utom-husproven, vilka icke redovisas här, var av ungefär
samma storlek; för kalkbruk, som i detta fall dock
hacle annan sammansättning, uppgick slutvärdena till
ca 2,0 mm/m. Av kurvorna framgår först och främst
den stora skillnaden mellan pelare murade med
kalk-cementbruk och med kalkbruk. För kalkcementbruket
är deformationerna så små, att de ur praktisk
synpunkt icke spela någon roll. Deformationerna är av
samma storleksordning som för motsvarande
betongvägg, om betongens krympning inräknas. Pelarna med
kalkcementbruk synes till att börja med ha svällt
något, vilket icke kunnat säkert förklaras; någon
temperatureffekt är det dock icke fråga om. Vid
murningen suger stenarna upp vatten från bruket,
varefter kalkcementbruket binder, och därvid förbrukas
vatten. En tänkbar förklaring är därför, att bruket
därefter sugit tillbaka vatten från stenarna med en
svällning som följd.

En jämförelse mellan deformationskurvorna för
murpelare och den beräknade kurvan för pelare utan
fogar (fig. 5) visar, att hoptryckningen till största
delen sker i fogarna, och att i varje fall för kalkbruk
deformationerna är så gott som oberoende av
tegelkvaliteten. Härav följer även, att sättningens storlek

är beroende av fogtjockleken och antalet liggfogar per
höjdmeter. Man kan även vänta sig, att sättningen
beror på brukets beskaffenhet; kalkbruk med
filler-tillsats torde sålunda ge mindre deformationer.

För pelarna med kalkbruk uppgår den slutliga
hoptryckningen vid tillåten last till ca 1,4 mm/m,
motsvarande drygt 4 mm per normal våningshöj d. Vad
som särskilt frapperar beträffande dessa prov är, att
deformationerna pågår så länge efter det lasten
påförts. Som synes av avlastningskurvorna, är
deformationen till största delen plastisk, endast ca 1/3 av den
totala deformationen är elastisk. Efter av- och
pålastning uppgår deformationen ungefär till det
ursprungliga värdet. Att sättningen icke beror på
uttorkning annat än under de första dagarna efter
murningen, framgår av, att deformationerna synes ha
uppnått ett gränsvärde, då pelarna var obelastade.

En krympning på grund av uttorkning eller rättare
sagt på gruncl av uppsugning av vatten från bruket
till stenarna förekommer däremot omedelbart efter
murningen, vilket framgår av fig. 6, som återger ett
typexempel på sättningen vid provning av enstaka
fogar. Avläsningarna av deformationerna har
påbörjats 10 min. efter clet bruk lagts på den undre stenen.
Slutvärdena varierade mellan 0,01 och 0,03 mm per
fog vid olika prov. De stora variationerna beror
huvudsakligen på svårigheten att hålla ett exakt
tidsschema, vilket är av stor betydelse, då
deformationerna sker mycket hastigt till en början.
Deformationerna är till största delen avslutade efter 1 tim. och
torde icke spela någon roll i praktiken, då denna
sättning nästan är avslutad, när ovanförliggande skift
muras.

Mätningar på hus under uppförande

Som undersökningsobjekt för den andra delen av
undersökningen, »fältproven», valdes två stycken
4-vånings punkthus i Svedmyra, kv. Brevkortet nr 1
och Vykortet nr 1; i vardera huset gjordes mätningar
på två tegelväggar. Mätningarna utfördes med
måttband, varvid avstånden mellan dubbar infästade i
fogarna uppmättes. De tre nedersta våningarna
murades i kalkcementbruk 2 och den översta i kalkbruk.

Av fig. 7 framgår resultaten av mätningarna.
Såväl belastningarna som sättningarna per våning är
där angivna som medelvärden av de fyra undersökta
tegelväggarna. Undersökningen fick avbrytas innan
sättningen uppnått sitt maximivärde, då husen skulle
putsas utvändigt och dubbarna därför måste
avlägsnas. Den största delen av sättningen torde dock ha
ägt rum innan mätningarna avslutades. Av
diagrammet framgår dels att sättningen ökar med
belastningen, dels att för de undersökta väggarna, vilka
som nämnts huvudsakligen murats i kalkcementbruk,
sättningen uppgår till ca 2 mm per våning.
Avvikelsen från motsvarande resultat av laboratorieproven
förklaras av det sätt på vilket kalkcementbruket
blandades till ute på byggnadsplatserna. Bruket kan
närmast betraktas som ett något förstärkt kalkbruk och
detta bekräftas också av de gjorda mätningarna.

Slutsatser

De gjorda undersökningarna har visat att
sättningen i tegelmur ver k i avsevärd grad är beroende

2l8 Byggmästaren 1949, 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free