Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - Sättningar i tegelmurverk, av Lars Erik Nevander, Olle Sturén, civilingenjörer SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Krympning hos en fog omedelbart efter murningen.
Fig. 7. Medelvärden av uppmätta sättningar i kv. Brevkortet 1 och
kv. Vykortet 1. Sättningarna angivna separat för varje våning.
I redogörelsen för den av Stockholms Stads
Byggnadsnämnd utförda undersökningen anges
sättningarna icke per våning utan som summerade
deformationer för varje våning i förhållande till överkant
grundmur. Omräknas de på så sätt givna resultaten
till värden avseende varje våning för sig erhålles
sättningar på mellan 4 och 6 mm för väggar murade i
kalkbruk. I väggar med belastning lika med högsta
tillåtna uppgick sättningen till 6 mm, vilket värde
alltså motsvarar laboratorievärdet 4 mm. Detta
förefaller riktigt, då man vågar antaga, att det vid
laboratorieproven använda kalkbruket var av bättre
beskaffenhet än det, som normalt kommer till
användning å arbetsplatserna.
För bottenvåningen, vilken uppgivits murad i
kalk-cementbruk, har byggnadsnämnden angivit en
sättning av 8 mm. Till detta höga värde har någon
förklaring ej kunnat erhållas.
Den danska undersökningen har även den redovisat
en sättning per våning av ungefär en halv cm för
väggar i kalkbruk.
Samtliga gjorda undersökningar synas visa, att
även när man använder murbruk med låg
hållfasthet, det icke torde finnas skäl att taga hänsyn till
sättningen annat än i mycket speciella fall. De från
laboratorieproven meddelade resultaten avser
tegelpelare med en belastning lika med den tillåtna.
Normalt torde emellertid tegelpåkänningarna i medeltal
icke uppgå till mer än 2/3 av de tillåtna. Detta betyder,
att den laboratoriemässigt bestämda sättningen, 4 mm,
normalt kommer att uppgå endast till 3 mm. Det
torde knappast vara ekonomi att fordra en sådan
exakthet i en byggnadsstomme uppförd av tegel, att
man bör kompensera för tänkbara måttavvikelser av
storleksordningen millimeter.
Skulle man emellertid vilja tillgripa en
överhöjning av murningen för att kompensera sättningen, bör
man göra detta tillägg separat för varje våning och
icke för samtliga våningar göra avsättning av
våningshöjden från överkant grundmur. Om man i
senare fallet t. ex. gör avsättningen för tredje
våningen, skall man taga hänsyn till sättningen i de
två underliggande våningarna. Då emellertid en stor
del av sättningen i dessa våningar redan inträtt, när
murningen av tredje våningen börjar, kan man icke
utan vidare summera de beräknade sättningarna för
de tre första våningarna vid avsättningen av den
tredje. Överhöjningen bör, med hänsyn till den redan
inträffade deformationen, göras betydligt mindre än
den beräknade summan av de enskilda sättningarna.
Gör man avsättningen för varje våning för sig,
slipper man detta problem och överhöj ningen kan
normalt avsättas till något under 1/2 cm för tegelväggar
murade i kalkbruk samt till 1 à 2 mm för väggar
murade i kalkcementbruk.
av murbrukets sammansättning. För kalkcementbruk
nr 2 har laboratorieproven vid en påkänning av 10
kg/cm2 givit en sättning på mindre än 1 mm per
våning och för kalkbruk vid en påkänning av 7 kg/cm2
en sättning på drygt 4 mm per våning. I de hus, där
mätningar under uppförandetiden utförts, användes
ett kalkcementbruk med ringa cementhalt, varvid
sättningen blev ca 2 mm per våning.
Litteraturförteckning:
(1) ÖSTERBERG, D. och HEIMBüRGER, G.:
Modut-murning med lättbetong. Stockholm 1947.
(2) LINDQVIST, HERBERT: Byggnadsstomnien,
Högre kurs i byggnadsteknik (1939) s. 28.
(3) LAURSEN, J. A.: Sætning af Murværk.
Bygnings-ingeniøren 1948 nr 2 s. 48.
2l8 Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
