- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
264

(1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 - En formbeständig lamellytterdörr, av Dr H. Baumann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionen under så exakta försöksvillkor som möjligt och
att sedan därmed jämföra nykonstruktionens
form-ändringar under liknande betingelser för att kunna
konstatera eventuella förbättringar.

För att bli oberoende av alla yttre faktorer byggdes
ett speciellt provrum, som schematiskt visas i fig. 3.
Provrummet kunde med hjälp av elektriska
värmeelement, fläkt och termostatreglering inställas på en
önskad hög försökstemperatur, i regel 30° C. Inbyggt
i detta rum fanns dessutom ett kylrum, som medelst
kylaggregat, fläkt och termostatreglering automatiskt
inställdes på en låg temperatur, i regel — 40 C. Två
av kylrummets väggar var försedda med öppningar,
i vilka försöksdörrarna (I och II i fig. 3) placerades.
Tätningen skedde med trälister, som var försedda mecl
mjuka gummipackningar. Listerna, som slöt tätt mot
kylrummets väggar, kunde förskjutas i sidled mot
försöksdörren och låsas i önskat läge. Denna relativt
lösa tätningsanordning valdes för att ej genom yttre
krafter påverka dörrens formändring. Krökningen
kunde därför mätas under pågående försök. Relativa
fuktigheten i kylrummet höll sig utan speciella
åtgärder vid 85 %. Relativa fuktigheten i det varma
ytter-rummet var under månaderna september—maj, under
vilken tid försöken utfördes, ungefär 22 %. När den
ibland visade en tendens att sjunka uncler detta värde
kunde med hjälp av vattenskålar o. d., som
uppställdes i rummet, 22 % lätt uppnås igen.

De omnämnda försöksvillkoren betyda ett mycket
kraftigt belastningsprov för en ytterdörr, om man
bortser från direkt vatteninverkan genom regn m. m.
På detta sätt provades bl. a. en försöksserie av 14 st.
ej ytbehandlade lamelldörrar, format 200 X 83 cm,
med 3 mm furukryssfanerskikt, bestående av 2 mm
spärr- och 1 mm ytfaner. Maximala utböjningen
uppnåddes senast efter 14 dygn. Dessa maximala f-värden
låg spridda mellan 7—12 mm, i genomsnitt 10 mm.
Det måste än en gång framhållas, att detta
belastningsprov icke motsvarar det mest extrema fallet
(fuktning genom vatten i flytande form), som kan
tänkas förekomma i praktiken. Försöken medger dock
en objektiv och snabb jämförelse med andra
konstruktioner och därmed en bedömning av deras
formbeständighet i förhållande till den vanliga lamelldörren.

Jämförelse mellan empirisk och beräknad utböjning

Det kan vara av intresse att göra en jämförelse
mellan empiriskt funna och teoretiskt beräknade
f-värden. Uppenbart beror dörrens krökning på att det
kalla kryssfanerskiktet genom fuktökning och därmed
förbunden svällning blir något större än det varma
skiktet.

I det följande betecknas det varma skiktets längd
med L, det kalla skiktets relativa längdökning med e
och dörrens tjocklek med d.

Enligt fig. 4 gäller, då cp är liten

/

cp) =

(i)

r och (p kunna beräknas ur följande ekvationer

L (1 -j- e) = 2 (r -†- d) cp och L = 2rep

d L Le

r = — och cp — — = —......

e 2r id

Fig. 4.

Av ekv. (1) och (2) följer slutligen
L2£
8~d .......

/ =

(3)

(2)

Kryssfaneret är inte, som idealiskt vore, 100 %-igt
»spärrat». Dess resterande svällning vid
fuktupptagning bestämmes huvudsakligen av träets förmåga
att svälla i fibrernas längdriktning. Denna svällning.
som i litteraturen betecknas med ei, är inte, som ofta
antages, fullständigt försumbar. Den maximala
relativa svällningen hos furu i längdriktning, d. v. s.
mellan o och ca 30 % fukthalt är enligt Kollmann
(Tech-nologie des Holzes) ca 4 ■ io~3.

Vid den ovannämnda försöksserien med furudörrar
konstaterades en genomsnittlig fuktskillnad av 5 %
mellan det kalla och varma ytfaneret, d. v. s. e = el/6 =
= 0,67-i o-3. Insättes detta värde samt L — 200 cm
och d = 4 cm i ekv. (3) fås / = 0,84 cm = 81/2 mm.

Beräkningen och försöken stämmer således bra
överens, i synnerhet om man tager hänsyn till att
litteraturens gj-värde representerar ett medelvärde,
som för individuella furuträbitar kan variera
betydligt. Detta förklarar även den relativt stora
spridningen av de mätta /-värdena resp. varför två på
samma sätt tillverkade lamellytterdörrar kunna visa
en tydlig skillnad i formbeständigheten. Slutligen
förklarar sambandet mellan f och L2 enligt ekv. (3),
varför dörrens krökning i horisontalled i regel är
mycket obetydlig.

JP

Diskussion om nya dörrkonstruktioner

De beskrivna försöken visade, att lamellytterdörren
icke tillfredsställer praktiska krav, även om en direkt
befuktning genom regn o. d. uteslutes. En förbättrad
ytterdörrtyp kunde man tänka sig erhålla på två olika
sätt, antingen genom ett enkel- eller dubbelsidigt
isolationsskikt, som förhindrar fuktupptagningen i det
yttre kryssfanerskiktet, eller genom förbättring av
kryssfanerets spärrningsegenskaper, så att även vid
fuktupptagning ingen besvärande svällning äger rum.

Det mot inträngning skyddande isolationsskiktet
måste bestå av ett lack- eller konsthartsskikt, om man
bortser från en beklädnad med metallplåt, vilket full-

2l8 Byggmästaren 1949, 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:45:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byggmast/1949/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free