- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
320

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 - Gemensamhetsanläggningar, av Göran Sidenbladh, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nyss ställda frågorna rörande bebyggelsens
förhållande till samhället.

En rätt stimulerande upplysning, om hur detta
problem har lösts, kan man hitta i de efterlämnade
handlingarna från Roosevelts United States Housing
Autho-rity. I mitten på 30-talet var Catherine Bauer chef
för dess byrå för research and information, och där
utarbetades ett frågeformulär, som bostadsorganet i
en stad måste fylla i för att få federativa lån. De
punkter, som är relevanta för våra förhållanden, har
följande lydelse:

»Materialet behandlande hela stadens yta skall ha
följande omfattning och uppställning:

1) Karta visande huvuddragen i markens användning.
På denna skall anges (a) obebyggd mark, (b)
bostadsområden — ej slum, (c) slumområden, (d) områden
för kontor och butiker, (e) industriområden, (f)
grönområden, (g) befintliga skolor i närheten av
projektet, (h) huvudtrafikleder, (i) läge av bostadsprojektet.

2) Kommunikationskarta, som skall visa: (a) befintliga
busslinjer, (b) spårvägslinjer och (c) järnvägar med
lokaltrafik, (d) planerade dylika linjer, (e) läge av
bostadsproj ektet.

3) Folktäthetskarta.

4) Beskrivning av fortgående förändringar beträffande
markens användning för (a) affärsområden, (b)
industriområden samt förslumning.

Dessa mycket schematiska uppgifter skall för den
stadsdel, inom vilken byggnadsprojektet föreslås beläget,
detaljeras och kompletteras med ytterligare andra uppgifter.
Dessa senare kartor skola omfatta ett område, som
sträcker sig minst 300 meter i alla riktningar från
bostadsprojektet.

5) Detaljerad karta över markens användning, upprättad
på samma sätt som den först nämnda.

6) Flygbilder, dels lodbilder över hela stadsdelen dels
vanliga snedbilder.

7) Diskussion av projektet i förhållande till staden i dess
helhet med avseende på (a) markens nuvarande
användning, (b) antagliga förändringar däri, (c)
gällande planer och byggnadsföreskrifter, (d)
möjligheten att lägga igen gatumark.

8) Bostadsprojektets läge i förhållande till
kommunikationsmedlen med hänsyn till (a) förbindelserna med
arbetsplatserna: industriområden och affärsdistrikt,
(b) avståndet mellan projektet och
kommunikationsmedlen och (c) ifrågasatta förändringar.

9) Beskrivning av bostadsprojektets omgivningar med
speciell hänsyn till (a) industriföretag, (b) affärsliv
och (c) bostäder. För de senare skall anges allmän
standard, hyresnivå och vanligast förekommande typer.

10) Olägenheter med den valda platsen såsom (a)
förslumning, (b) störande trafik, (c) rök eller (d)
översvämningar.

11) Skolor: (a) befintliga skolor i närheten av
bostadsprojektet med angivande av kapacitet och
beskaffenhet, (b) behovet av skollokaler sedan bostadsprojektet
fullbordats och (c) angiv sättet för tillkomsten av
eventuella nya skolor.

12) Rekreationsområden : (a) befintliga parker, deras
storlek och avståndet till dem, (b) äro dessa tillräckliga
för att fylla behovet efter det bostadsprojektet
fullbordats, (c) om icke, angiv sättet för erforderliga
utökningar.

13) Butiker: (a) tillgängliga butiker, (b) äro dessa
tillräckliga efter projektet fullbordats, om icke, (c)
angiv i vilken utsträckning det ökade behovet kan
väntas bli fyllt av privata företagare.»

Mitt andra förslag är således att Bostadsstyrelsen
skulle ha en motsvarande, för våra förhållanden
avpassad lista, som de bostadsorgan, som kom mecl låne-

ansökningar för större anläggningar, måste fylla i
för att få pengar. Finns det fullständiga general- och
stadsplaner är det bara att bifoga dem. Finns det
inte, kan man börja med att riva ut en karta ur
telefonkatalogen och rita på den mecl rödkrita.

Blir en sådan ordning genomförd har vi dock bara
hunnit halva vägen. I stället för att som nu snöpa
våra stadsplaner genom att förbjuda och förhindra
att de livsviktiga delarna byggas, måste de ansvariga
myndigheterna göra precis helt om och sätta det som
ett villkor för den statliga ekonomiska medverkan till
företaget, att dessa gemensamhetsanläggningar
verkligen blir byggda — och blir byggda samtidigt med
bostäderna. Om en sådan inställning från
statsmakternas sida förutsätter, att den totala
byggnadsvolymen inte ökar, då får vi väl acceptera en minskning
av lägenhetsytorna med 2 eller 4 %.

En så liten del av den totala byggnadsmassan
utgör de gemensamhetsanläggningar som, enligt
generalplaneutredningen i Stockholm, behövs för att ett
bostadsområde skall fungera. Alternativet att i stället
för kollektivt utnyttjade lokaler bygga större
familjelägenheter, som man såg skymta i den danske
sociologiprofessorn Geigers föredrag i Aarhus i somras,
existerar f. n. inte, därför att vi har ett stort
lägen-hetsbestånd som vi inte kan göra mycket åt på
mycket lång tid, men om vi kunde, vad skulle vi göra
med en halv m2 per person ?

Den marginal vi har att röra oss mecl är nämligen
denna halva m2 — därför att helt utan
gemensamhetsanläggningar kan vi inte trots allt klara oss. Med
denna halva m2 kan vi inte forma om en 2 r + k, så
att ungdomen kan spela pingpong hemma. Vi måste
räkna med, att vi endast långsamt kan förändra
sammansättningen i vår produktion av olika bostadstyper,
och ännu mycket långsammare sammansättningen på
vårt bostadsbestånd. Vi måste erkänna att varken
2 r + k eller ens 3 r + k, som ju är den största
lägenhetstyp som 90 % av hushållen under överskådlig tid
får nöja sig med, kan ge tillfredsställande utrymme
för fritidslivet i en familj, där barnen hunnit bli så
gamla, att de börjat få egna intressen och vänner.

I diskussionerna i bostadsfrågan märker man
understundom en farlig tendens att bortse från hur folk
verkligen bor i de lägenheterna, som nu en gång
finns, och som kommer att finnas länge, länge än.
När t. ex. kommer vi att kunna sanera bort den
kompakta massa av lägenheter om 1 r+k som vi byggde
hela 20-talet? Bland de stora familjerna i
låg-löne-yrkena, är problemet att ge varje familjemedlem en
egen säng, och därifrån är det ett stort steg att ge
var och en ett eget rum.

Men även om vi redan vore där — inte skulle vi
därmed ha gett människorna större möjligheter att
utvecklas till goda medborgare i samhället — inte
skulle vi därmed ha skapat förutsättningar för att göra
vårt demokratiska samhällsskick mera levande.
Därmed kommer vi aldrig att lyckas, om icke våra
samhällen har de anläggningar, där människorna kan
samlas kring gemensamma intressen och lära sig
samlevnadens svåra konst. Det sista kan en ung
människa inte göra hemma, varken med eller utan en
extra halv m2.

Byggmästaren 1949, 15 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free