- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
330

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 - Mönster — eller organism, av Erik Olof Holmberg, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mönster —

Av arkitekt sar Erik Olof Holmberg

Chicago.

Det är många tecken som tyder på att det som har
kommit i centrum för diskussionen om
stadsbyggandets aktuella situation det är egentligen människan.
Människan, som det största av problemen bakom det
vi inom arkitekturen har att uträtta, henne vi bygger
åt, hon som rör sig och har sin varelse i de rum vi
är med om att skapa — den okända människan som
belägras av gallupintervjuarna.

Under tiden revolterar denna okända människa mot
alla inringningsförsök. Medan kommunikationsmedlen
fulländas alltmera för att möjliggöra utbyte och
vidgad horisont stänger politikerna in henne mellan
gränserna. Och medan rationaliseringsprocessen
fortskrider för att med maskinens hjälp avlasta hennes
arbetsbörda och öka hennes fritid sörjer den andra
efterkrigstidens återuppbyggnadsproblem för att hon
utnyttjas jämt så mycket som hon orkar med för att
inte tuppa av i förtid.

Som arkitekter ha vi att som ansvariga
miljöskapare sluta upp på rätta siclan om den front som går
tvärs igenom allt modernt liv: kampen om människan.
För det är ju faktiskt denna kamp vi bevittnar när vi
på ena sidan t. ex. ser oss själva fundera ut det som
gagnar människan i hennes dagliga arbete, vila och
rekreation och å andra sidan ser den
teknisk-ekono-miska civilisationens drake suga musten ur henne
genom själlöst rutinarbete, nöjesindustri och politisk
propaganda.

I vårt sneglande hit och dit efter vapen i clenna
strid vända vi oss förstås mecl särskild förväntan till
sociologerna. Och i rikt mått ha ju där frågor
besvarats av Lewis Mumford. Besvarats på ett sätt som
väckte ett visst förtroende redan från början kanske
just emedan han så entydigt och entusiastiskt syntes
stå på rätt sida i kampen om människan. Hans
positiva skildringar av medeltidens livsstil och stadsmiljö
och hans kritiska analys av nutidens storstad är väl
clet man minns bäst.

Men nya profeter kalla på uppmärksamhet. I
Danmark pågår en livlig debatt i samband mecl professor
Th. Geigers framträdande vid en
stadsbyggnaclskon-gress i Aarhus våren 1948. Geiger avsåg clå med sina
utläggningar om sociologiens roll i stadsbyggandet
att, som han i Arkitekten, Ugehæfte nr 45, 1948,
sammanfattar: 1) varna för det oansvariga användandet

DK 711

av clet man hittills haft som sociologisk vägledning,
2) fastslå att bättre grundvalar tills vidare saknas och
därför först måste åvägabringas, 3) antyda hur detta
kunde ske, nämligen genom erfarenhetsvetenskaplig
analys av det danska stadssamhället samt slutligen
4) erbjuda sin fackliga medverkan härtill.

Geiger skäller ut Mumford, gör honom till en farlig
villolärare och karakteriserar hans anhängare, d. v. s.
dem som funno något impulserande i hans
framställningar i Stadskultur och Människans villkor som
»romantiska mumfordianer».

För att kunna bedöma Geigers egen i ovannämnda
punkt 4 utlovade insats till stadsbyggarnas
undsättning må ett par exempel ur hans Aarhusanförande
tjäna som hjälp.

Det gäller grannskapsenhetens sociologiska
motivering.

»Mumford og hans tilhængere gaar ud fra, at
stor-byen er en usund social leveform, at folk vantrives
i vore storbyer, og at man gennom en egnet
tilrette-læggelse af byens ydre skikkelse kan skabe et bedre
samfund. I betragtning af, at storbyen stadig
tiltræk-ker land- og köbstadsboere, har man svært ved at tro
paa, at storstadslivet er saa haard en prövelse.

Men ud fra denne antagelse seges altsaa storstaden
udstykket eller leddelt i en række mindre enheder
med hver sit centrum. Jeg understreger paany, at jeg
ikke udtaler mig om en saadan leclclelings ønskelighed
ud fra tekniske, administrative eller andre
synspunkter. Det, jeg vil kritisere, er cle sociologiske gruncle,
der anföres herfor.»

Och så kritiserar Geiger sönder cle från
engelsmannen Scharp härstammande sociologiska
normalnormerna för en grannskapsenhet. Att den för
storleken dimensionerade siffran 10 000 invånare, som
skulle vara gränsen för vår förmåga att känna igen
folk och ge oss känslan av att vara i »vår egen lilla
stad» kan vara ovetenskaplig är möjligt, att denna
siffra även skulle vara dimensionerad emedan inom
en sådan stadsdel alla samhällsklasser kan finnas
representerade är kanske en illusion. För sådan facklig
kritik borde man endast vara tacksam. — Och litet
längre fram i clet här citerade Aarhusanförandet
säger han på tal om att 10 000 invånare i en stadsdel
skulle vara lagom för att alla samhällsklasser skall

Byggmästaren 1949, 138 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free