- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
332

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 - Mönster — eller organism, av Erik Olof Holmberg, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tysk medeltidsstad. T. h. köpmännens gata,
t. v. hantverkarnas gata, nedtill och upptill
kyrkorna, i mitten vid stadens torg ligger
rådhuset med sitt torn. Torget är skärningspunkt
mellan två landsvägar.

hur det förbrukade ersättes genom reparationer och
underhåll då tycker man sig ha en levande kropp
inför sin inre blick. En kropp som belivas av den summa
av liv som stadsbefolkningen utvecklar i handling,
tanke och känsla. Just den nu så aktuella
generalplaneringen sätter oss i kontakt med dessa synpunkter,
t. ex. då vi genom en omfattande inventering av en
stads eller köpings nuvarande tillstånd och historiska
tillblivelse lär känna dess livsförhållanden så att en
plan kan göras som på lång sikt även tar med sådana
åtgärder som konkret bidra till cless speciella
egenarts landskaps- och stadsbyggnadsmässiga utprägling.
Och för en generalplanerande arkitekt med sinne för
»genius loci» blir en staclsorganism något helt annat
och realare än Geiger menar sig ha konstaterat hos
modernt stadsbyggande och som skulle härledas ur
att den på kartan liknar »en cellevæv under
mikroskopet». Det blir helt enkelt frågan om ett levande
väsen som man lär känna vid nämndsammanträden,
föreningsmöten och folkparkskvällar, på butiksgator
och i ortstypiska industriföretag. Kommersiell och
kommunal administration blir till tankeyttringar hos
detta väsen, i kultur- och nöjesliv strömmar dess
känsloreaktioner och dess gärningar spåras i
samfärdsel, varudistribution och industriell produktion.

Mumford citerar i Stadskultur en skildring av
Albrecht Dürer där vi lär känna en medeltida
procession i Amsterdam. Just vid sådana processioner höjer
sig enligt Mumford medeltidsstaden utöver sig själv
och dess liv och form liksom uppenbaras i sin egenart.
Där går medlemmarna av rådstuga och ordningsmakt,
köpmanna- och hantverksgillen följer och sist hela
den allt överskyggande kyrkans representation! Den
tidens administration, produktion och kultur —
Ditrer-citatet ger mycket om det som hänt med oss
människor sen dess.

Medeltidsstaden som genom ringmuren omslöts
liksom av en hud som klart avgränsade den från den
omgivande naturen, hade sin differentiering
väsentligen i köpmans- och hantverksgatorna, kyrkorna och
klostren samt rådhuset. Det för den 40-talistiske
stads-alltså ingen levande organism. Men föreställer man
sig staden — vilken stad som helst — så som den
byggaren fascinerande hos medeltidsstaden, det som

attraherar hans känsla för livets uttryck i formen,
det är hur dessa skilda funktioner inramas
arkitektoniskt och inklusive alla inre olikheter infogas i en
helhet, hur en utåt avgränsad enhetlig miljö av
överskådlig storlek uppstår som lever genom
århundraden. Avgränsning fanns, överskådlig storlek, en viss
differentiering fanns också. Vacl slags differentiering?
Inte så abstrakt som det på 30-talet eftersträvades:
city, bostäder och industri renodlade var för sig. Inte
heller så som då man dissekerar eller botaniserar på
modernt sätt, varvid djuret eller plantan plockas isär
i sina beståndsdelar och den sammanhållande
helheten går förlorad så att man omöjligt kan förklara
varför till just en bestämd sorts blad eller rot endast
kan höra en bestämd sorts blomma. I organisk
differentiering förklaras och berättigas detaljen endast ur
helheten, aldrig ur sig själv. Koncentrerad
förkroppsligades denna helhet i den medeltida stadens kyrka.
Och ur det religiösa livets herravälde förklaras
medeltidsstadens detaljer: de voro lemmar i en av kyrkan
besjälad kropp. Trots vår tids nya värden gäller
helhetens princip även för våra städer. En »sovstad»
utan någon form av lokal administration eller
produktion av industriellt eller hantverksmässigt slag är
sönderdissekerad redan innan den byggdes och därför
död och inte organisk. För cityområdet utan sin
typiska industri och bostäder för vissa yrkeskategorier
och för industriområdet utan sin lokala
administration samt bostäder och rekreationsparker skulle
detsamma gälla.

Generalplaneinstrumentet i dess mera vidsträckta
betydelse bör bli vår tids medvetna sätt att vårda
stadsorganismen och ett till del levande anpassat
betraktelsesätt är förutsättningen för att detta
instrument skall kunna användas så att livet överallt får
komma till sin rätt och inte kvävas av abstrakt
sche-matisering. Den stadsplanemässiga gruppbildningen
eller grannskapsenheten kring sina
gemensamhetsan-läggningar är redan så djupt förankrad i modernt
stadsbyggande att Geigers kritik av dess sociologiska
förutsättningar på sin höjd kan betraktas som en
hälsosam motivrevision på ett område där vi
nuförtiden trots alla framsteg är så föga hemmastadda:
människans.

Byggmästaren 1949, 140 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free