- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
333

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 - Ungdomens fritidsproblem, av Lennart Holm, teknolog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ungdomens fritidsproblem

Av teknolog Lennart Holm

»Den grundläggande tanken vid planerandet av Årsta
centrum och ändamålet med anläggningen är den enskilda
samhällsmedborgarens utveckling och aktivisering. Den
moderna storstadsmänniskan, som i princip är hårt
specialiserad, behöver få kontakt med andra människor och
andra intressen än dem, hon mäter i sitt dagliga arbete.
Denna kontakt kan hon ej få som passiv åskådare på en
idrottsläktare eller på biografparketten, där hon
fortfarande är lika isolerad. Hon behöver ett komplement till
den enskilda bostaden, en p!ats dit hon söker sig lika lätt
som ungdomen samlas vid dansbanan på landet. Men när
vi skola skapa en intresseväckande stimulerande miljö
måste vi söka finna en sådan, som bryter vanetänkandet.
Det måste finnas ett rikt fält öppet för alla att meddela
sig med varandra, att utbyta erfarenheter, att få utlopp
för begåvning och skapande fantasi.

Planerandet har bedrivits som ett försök till samarbete
på bred bas med alla berörda parter, för att växelverkan
mellan opinion och sakkunskap skulle åstadkomma så
riktiga och rikt nyanserade resultat som möjligt. Samtidigt
som detaljlösningen direkt influerats av de
intressegrupper, vilka skola ha sitt arbetsfält här, har arkitektens egen
strävan att estetisera en planbild kommit mera i
skymundan, vilket kanske kan tolkas som en förskjutning av
det formala uttrycket även i fasadbilden.»

Ur ett brev till A5 från Erik och Töre Ahlsén.

I Community Centre-idén strålar alla den moderna
arkitekturens och samhällsplaneringens intressen
samman på ett samtidigt självklart och desperat sätt:
självklart ur social och samhällsteknisk synpunkt som
lösning på problem, som begränsad arbetstid,
ickeproduktiva bostadsområden och central
administration ställt medborgaren i; desperat ur
miljöpsykolo-gisk och arkitektonisk synpunkt, d. v. s. den totala
förvirring som råder i frågan om och hur
centrumanläggningen kan vara nyttig. Man behöver bara
jämföra hälsokliniken i Peckham och dess fullkomligt
osentimentala skyltskåpsutformning med våra slutna,
idylliska och halvkommersiella anläggningar i
Midsommarkransen och Hökarängen för att märka att
det inte bara är gradskillnader som döljer sig bakom
centeridén. Trots att alla krafter, som mer eller mindre
direkt bidrar att forma det moderna samhället — från
sociologer till esteter — lagt ner mycken energi på
programställandet, byggs åtminstone i Sverige dess
centra dels intuitivt på det tvivelaktiga axiomet att
aktivitet är enda vägen till lycka, dels på enkätsvar
och gallupresultat, av vilka större delen självfallet
härleder sig från grupper och individer som just har en
sådan aktivitetsgrad, att de överhuvudtaget vill och
kan svara på frågor. Naturligtvis är det just dessa

DK 362.8: 39—053-7

krafter som i första hand kan göra samhället levande
och progressivt. Men det stora komplex av olösta
sociala frågor, som vi sammanfattar i ordet
fritidsproblem har förmodligen sin tyngdpunkt hos individer,
vilka på grund av disharmoni mellan produktions- och
konsumtionsliv behäftats med neuroser, aggressioner
och indolens av icke kliniskt behandlingsmöj lig storlek.

Nedan skall med hjälp av svenska och utländska
utredningar och iakttagelser göras ett försök att antyda
sammansättningen och proportionerna av dessa s. k.
fritidsproblem vad beträffar ungdom mellan pubertet
och mogen ålder. Att uppmärksamheten särskilt måste
fästas vid ungdomssexualiteten är alltså självklart och
ger kanske en oprövad utgångspunkt för diskussionen
om centerprogrammet.

Ungdomen och arbetet

En finindelning av den åldersgrupp det här gäller,
ca 15—25 år, kan ske efter yrke eller bildningstyp,
vilket senare valts här med hänsyn till tillgängliga
uppgifter i fortsättningen. (9 sid. 22)1

Befolkningens över 25 år fördelning efter bildningsgrad och ålder.



-H’

5196856813 58638

7119] 843O| I 77S0

S73| i8O7|

Bildningsgradens

Redan i denna indelning stöter man på svårigheter
att dra gränsen kring den grupp man vill undersöka:
medan bildningsgraderna I—VII stabiliserats i
20-årsåldern är graderna VIII—IX i hastigt växande
upp till 30-årsåldern, vilket skulle motivera en
utvidgning av begreppet ungdom för de intellektuella
grupperna (förhållandet kan ju lätt avläsas i statistik för
ålder vid äktenskaps ingående i olika yrkesgrupper
eller i Kinseys diagram för sexuellt beteende i olika
social- och åldersgrupper, se nedan).

I diskussionen om fritidssysselsättningsproblemen
spelar den intellektuella gruppen likväl en obetydlig
roll: dels har den större materiella och andliga
förutsättningar att forma sin fritid, dels har den större
möjligheter att intressera sig för sitt yrke och på ett
angenämt sätt sudda ut gränsen mellan arbete och

1 Siffrorna hänvisar till litteraturförteckningen sid.
34°-

Byggmästaren 1949, 141 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free