Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16 - Jordkärnborren, av överingenjör Walter Kjellman och civilingenjör Torsten Kallstenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Inverkan av folier och släppning på vertikaltrycket i jordkärnan (diameter 6 cm, volymvikt 1,5 t/m3).
jordmassa åt sidan och själv förskjutas nedåt.
Härmed är det närmast avsedda målet nått.
Emellertid ger horisontaltrycket från kärnan
upphov till friktion mellan röret och folierna,
förorsakande en dragkraft i dessa. Viel stor kärnlängd
uppkommer därför risk, att folierna brista.
För att eliminera denna risk ger man röret en viss
släppning. Vid inträdet i den vidare delen av röret
tenderar då jordkärnan att expandera horisontalt,
vilket i sin tur medför en tendens till kontraktion
vertikalt och förskjutning nedåt av kärnan. Därvid
hänger kärnan genom adhesion upp sig på folierna,
så att vertikaltrycket och därmed även
horisontaltrycket blir mindre i kärnan än i marken utanför
röret. Uppkomsten av detta undertryck i kärnan
reducerar rörets friktion mot folierna och därmed
dragkraften i dessa till ett ofarligt värde.
Om släppningen är tillräckligt stor, hänger kärnan
helt och hållet i folierna. Vertikaltrycket i kärnan
blir då noll (se fig. i a). Därmed försvinner även
horisontaltrycket i kärnan och rörets friktion mot
folierna. Dragkraften i folierna blir då endast lika
med kärnans vikt, vilken är obetydlig i förhållande till
foliernas bärförmåga.
Om ett vanligt rör neddrives i sand, överföras
genom friktion nedåtriktade skärspänningar från röret
till den däri bildade jordkärnan. Till följd härav växer
vertikaltrycket och därmed även horisontaltrycket i
kärnan. Horisontaltryckets ökning medför emellertid
en ökning av friktionen, vilken i sin tur ökar
vertikaltrycket etc. Detta fenomen utgör en omvänd
siloverkan och kan beräknas på liknande sätt som vanlig
siloverkan. Man finner, att trycket i kärnan växer
oerhört hastigt med djupet (se fig. i b), vilket
innebär, att endast mycket korta kärnor kunna tagas på
detta sätt.
Genom att införa folier eliminerar man den
omvända siloverkan, så att vertikaltrycket i kärnan blir
detsamma som i marken utanför röret (se fig. i b).
Härmed har man förhindrat kärnan att pressa
under-varande jordmassa åt sidan och själv förskjutas nedåt.
När dessutom släppning anordnas, uppkommer
vanlig siloverkan. Denna reducerar vertikaltrycket i kär-
nan till ett mycket lågt värde (se fig. i b). Till följd
därav blir även horisontaltrycket i kärnan och rörets
friktion mot folierna små. Så t. ex. skulle vid en
friktionskoefficient av 0,3 mellan kärna och borrvägg
horisontaltrycket bliva blott 0,01 kg/cm2.
Dragkraften i folierna blir endast något större än kärnans vikt
och sålunda ofarlig.
Härmed ha de av folierna och släppningen
betingade spänningsförhållandena i kärnan beskrivits.
Huru vissa andra faktorer påverka dessa spänningar,
visas i den fullständigare publikation, som kommer
att utgivas om någon tid.
Detaljbeskrivning av borrhuvudet
Kärnborren är gjord för 68 mm kärndiameter. Den
maximala kärnlängden är icke mindre än 40 m, vilket
torde räcka för varje i praktiken förekommande fall.
Antalet folier är 16. För att magasinets ytterdiameter
trots den stora folielängden skulle kunna begränsas,
äro rullarna placerade i fyra våningar över varandra
samt med axlarna riktade radiellt relativt kärnan.
Såsom fig. 2 visar, består magasinet av en tjock
innervägg, i vilken recesser utsvarvats för
folierullarna, samt en tunn yttervägg, som skyddar dessa mot
jorden. Innerväggen är upptill fastgängad vid
borrröret och sträcker sig nedåt till slitsen. Ytterväggen
är på mitten fäst vid innerväggen med skruvar, slutar
upptill mot en ansats på innerväggen samt är nedtill
hopgängad med borrväggen uncler slitsen.
Innerväggens utformning och folierullarnas
placering i densamma visas på fig. 3 a och 4. För att
borren skall bli lättare att ladda, hållas rullarna på
sina platser av små vertikala stavar. Varje folie ledes
på sin väg från rullen nedåt till slitsen genom tvenne
styrningar. Den övre, som består av ett i innerväggen
uppsågat spår, säkerställer foliens riktiga avlöpande
från rullen. Den undre fördelar folierna jämnt över
omkretsen och leder dem fram till brytkanten. På den
fria sträckan mellan styrningarna vrides folien 90°.
Ytterväggen är, som fig. 3 b visar, delad i två
delar, av vilka den undre, som fästes vid innerväggen
med 4 skruvar, håller den övre på dess plats. Genom
Byggmästaren 1949, 150 ^21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
