Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16 - Jordkärnborren, av överingenjör Walter Kjellman och civilingenjör Torsten Kallstenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje folie är 12,5 mm bred, och tillsammans täcka
folierna nära på kärnans hela omkrets. Folierna äro
i regel av mjukt järn och hårdvalsade. Folier av
härdat stål ha också använts med gott resultat; de äro
starkare men rosta lättare. Folietjockleken har
varierat mellan 0,10 och 0,04 mm. Den största
folie-längd, som rymmes i varje rulle i magasinet, varierar
med tjockleken mellan 20 och 40 m.
Innerväggen, vilken kräver mycket
maskinbearbetning, har gjorts av brons, varigenom ju även
rostfrihet vunnits. Alla övriga delar ha för hållfasthetens
skull gjorts av stål.
Borröret m. m.
Borrhuvudet förlänges uppåt med 2,5 eller 5 m
långa rördelar, som påsättas allt efter som borren
neddrives. Skarvningen sker medelst gängade muffar.
Efter hand som borren med den däri inneslutna
kärnan uppdrages, delar man av dem i 2,5 eller 5 m
långa stycken. Muffarna äro delbara i längdled, så
att skarven kan öppnas utan att någon rördel
kringvrides, vilket skulle ha skadat kärnan. Därefter
klipper man av folierna och skär av kärnan.
Om man så vill, kan man på platsen medelst
folierna draga ut varje kärndel ur sin rördel.
Kärn-delarna läggas lämpligen i en träränna i ordning efter
varandra (fig. 8). Den sålunda åter hopsatta kärnan
okulärbesiktigas, varvid protokollet lämpligen föres
på så sätt, att man med användning av fastställda
jordartsbeteckningar ritar av kärnan i skalan 1 : 1
på en pappersremsa, som sedan upprullas på en spole.
Därefter utskäras representativa prover ur kärnans
olika jordlager, förpackas i täta burkar och sändas
till laboratoriet för undersökning.
Ett annat sätt är att varje rördel med innesluten
kärndel förses med ett tättslutande lock i vardera
änden och i detta tillstånd sändes till laboratoriet, där
ovan angiven behandling företages.
Borrställning med neddrivnings- och
uppdragnings-anordningar
Under det kärna tages, skall, såsom ovan nämndes,
kolven hållas noggrant stilla och borröret drivas ned.
Om marken är så lös, att hantlangarna förmå trycka
ned borren för hand, behöver man blott en stadig
bock att fästa den kätting i, vari kolven hänger. I
fastare mark kan man driva ned borren genom
hej-ning, men i vissa jordarter medför cletta risk för
skador i kärnan. Därför bör man i stället använda
en i marken förankrad mekanisk
neddrivningsanord-ning. Denna bör då kombineras med bocken samt med
en anordning för uppdragning av borren.
En sådan anordning, som är enkel och lätt, visas
på fig. 5. Kraften, vilken kan ökas till 6 t, alstras
av två kedjedomkrafter. Förankringen består av 4
jordskruvar.
En annan anordning för samma ändamål, vilken är
kraftigare och lättare kan transporteras mellan
borrställena, visas på fig. 6 och 7. Kraften, vilken kan
ökas till 10 t, alstras av två wires med spel.
Förankringen består av 4 jordskruvar. Anordningen är
monterad på en tvåhjulig kärra, som kan dragas av en
bil eller en häst. Därvid är anordningens 6 m höga
mast nedfälld. Kärran är försedd med lådor, så att
hela borrutrustningen kan transporteras på densamma.
I mark av sand, mo, hård mjäla eller hård lera kan
man för kärnborrens neddrivning tillgripa sådana vid
jordborrning brukliga hjälpmedel som spolning,
foderrör, fallmejsel och roterande borrkrona.
Slutord
Kärnborren kan neddrivas i varje mark, där
oomrörda jordprover över huvud taget kunna tagas. De
långa jordkärnor, som man får med kärnborren, torde
vara minst lika oskadade som de korta jordprover,
som övriga nu kända borrar leverera.
Att med kärnborren taga upp en t. ex. 20 m lång
kärna går i regel fortare och är billigare än att med
annan borr taga upp t. ex. ett oskadat prov per meter
ned till samma djup. I förra fallet erfordras blott en
enda operation (= neddrivning + uppdragning), i
senare fallet 20 operationer. Dessutom blir clen bild man
får av markens beskaffenhet väsentligt fullständigare
och bättre i förra fallet än i det senare.
Byggmästaren 1949, 153 ^21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
