Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16 - Vingborren, av ingenjör Lyman Cadling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Vingborren i dess nuvarande utformning.
Utprovning av en vingborr för praktiskt bruk
Jämsides med fortsatta försök för att verifiera
provningsmetodens riktighet pågår vid institutet
utprovning av en vingborr lämplig för praktiskt bruk.
För närvarande har borren en utformning som
framgår av fig. 12.
Borren skiljer sig såsom framgår av figurerna
ganska avsevärt från den första experimentborren.
Nederdelen är bl. a. försedd med en skyddskåpa,
som under borrens neddrivning skyddar vingarna.
Vidare är borrkroppens axel försedd med ett skyddsrör,
vilket löper genom en speciell tätningsanordning, där
tätning huvudsakligen erhålles av fett under tryck.
Nederdelen är vidare försedd med en lås- och
fri-kopplingsanordning, vilken möjliggör låsning av
borrkroppen i dess övre läge.
I borrens överdel äro de olika detaljerna
sammanförda till en enhet, ett instrument. Det vridande
momentet mätes medelst en torsionsstång och uppritas
automatiskt på en pappersremsa av en
registreringsanordning. Vridningshastigheten bestämmes av en
tidangivare, vilken, liksom registreringsanordningen,
drives av ett urverk.
Resultat och slutsatser
Försöken, som utförts hittills, äro få, men då
samtliga ha lämnat likartade resultat synes följande
slutsatser kunna dragas.
Då en borrkropp av det utseende som använts viel
försöken, omvrides i lera, uppstår i leran en brottyta
med praktiskt taget cirkulär genomskärning.
Hävarmens vridningshastighet inverkar på det
maximala mothållande momentet och på sådant sätt,
att med mindre vridningshastighet erhålles mindre
maximalt mothållande moment. Vid den valda
vridningshastigheten 0,10 gracl/sek är det därvid
uppkomna maximala mothållande momentet högst 5 %
större än det värde, som skulle erhållas om
hastigheten tänkes extrapolerad till noll.
Skärhållfastheten enligt vingborren är vid små djup
under markytan ungefär lika den enligt tryckprov.
Skärhållfastheten enligt vingborren ökar snabbare
med djupet under markytan än den enligt skär prov,
tryckprov och konprov.
Skärhållfastheten enligt vingborren synes stämma
med värden erhållna genom beräkning ur inträffade
skred.
Litteraturförteckning
(1) ODENSTAD, STEN, Belastningsförsök på lera.
Praktiska och teoretiska undersökningar. Stockholm
1947. (Statens kommitté för byggnadsforskning Rapp.
nr 14.)
(2) NORDENDAHL, EINAR, Beskrivning över nya
Lidingöbron. Stockholm 1928.
(3) SKEMPTON, A. W., Vane tests in the alluvial plane
of the river Fortlt near Grangemouth. Géotechnique
1948. Vol. i nr 2 s. in—124.
(4) Kortfattat kompendium i geoteknik 1946. Stockholm
1946. (Medd. nr 1. Statens geotekniska institut.)
(5) STATENS JÄRNVÄGAR: Geotekniska
kommissionen 1914—1922. Slutbetänkande. Stockholm 1922.
Byggmästaren 1949, 158 ^21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
