- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
352

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16 - Synpunkter på det membranisolerade, värmda takets problem, av professor Henrik Kreüger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5ekli’on A-A

All.Lil-formn. Dek-f. A-A

5eM-ion B~B

vägg. Det horisontella eller något lutande taket måste
ha en vattentät yta. Om man emellertid prompt skulle
vilja göra en fasad med tät yta, så bör en luftning
i regel ske innanför det vattentäta skiktet, precis som
man bör göra i många fall vid ett
membranisole-rat tak.

En tegelfasad av relativt poröst tegel suger vatten
fort, men den torkar också ut fort. Varför ej då
använda sådant tegel även vid takkonstruktioner i
ut-torknings-, luftnings- och värmeisoleringssyfte fast
inlagt under den täta ytan och försett med
möjligheter till luftväxling.

Ett av undertecknad projekterat, asfaltbelagt, nära
plant tak, som isolerades med s. k. boktegelplattor för
ca 35 år sedan, har hittills stått sig bra, och den
reparation som nu är önskvärd torde föranledas
närmast därav, att asfaltbeläggningen behöver ses till.

Ytterligare en anledning att nu föreslå tegelmaterial
för nämnt ändamål är en del jämförande
uttorknings-prov, som undertecknad på sin tid utförde, och som
återfinnas i IVA:s Handlingar nr 24. Av de där
relaterade undersökningarna (sid. 81—85) framgick,
att vanligt tegel och i synnerhet sågspånstegel och
grov kalkputs uttorkade i vanlig luftförvaring
betydligt snabbare än såväl betong som gasbetong och
cementputs.

Så t. ex. visade sig från en yta av 10 mm kalkputs
i stilla luft av rumstemperatur och vanlig
rumsfuktighet i laboratoriet i genomsnitt avgå en
vattenkvantitet av ca 53 gr/1112 tim., från en yta av
sågspånstegel ca 41 och från medelbränt tegel ca 32 gr/m2 tim.,
under det att en cementputsyta avgav endast 5 och
en gasbetongyta 21 gr/m2 tim.

Vid en luftström av hastigheten 3,2 m/sek. erhölls
för medelbränt tegel 286, för 10 111111 kalkbruk 220,
för cementputs 89 och för gasbetong 117 gr/m2 tim.
För sågspånstegel saknas här uppgift. Det är att
observera, att samtliga ovan nämnda värden i gr/m2 tim.
erhöllos vid kontinuerlig matning med vatten från
insidan.

Vid placering av ett par vattenmättade, 7 cm
kuber, dels av vanligt murtegel och dels av
cementbruk (1:3) i vanlig rumsluft på ca 50 cm från
varandra och på underlag av ribbor befanns tegelkuben
uttorka på anmärkningsvärt mycket kortare tid än
cementbrukskuben.

Med ovan anförda, utomordentliga
uttorkningsegen-skaper hos tegel för ögonen och med tanke på cle
alltmer förbättrade framställningsmetoderna för lätt
tegel torde det vara möjligt att genom användning
av detta material ernå en fullt nöjaktig
takkonstruktion av ifrågavarande slag i mera krävande fall. Detta
skulle kunna ske exempelvis genom användande av
kanalförsedda tegelplattor satta i kalkbruk ovanpå
den bärande takplattan.

Den bärande plattan skulle härvid kunna vara
antingen av armerad betong, som fordrar ett tjockare
tegellager för värmeisolering, eller exempelvis
sipo-rexplattor, ovanför vilka tegellagrets funktioner skulle
vara huvudsakligen uttorkande och ventilerande men
endast i mindre grad värmeisolerande.

Figurerna utvisa exempel på förslag till dylika
utföranden. Hålen i teglen samt utluftande kanaler i
övrigt kunna utföras på många olika sätt. Viel
anordnande av dubbla eller flerdubbla lager av kanaler bör
måhända endast ett av lagren inkopplas i
luftströmmen, som eventuellt kan drivas med fläkt. Visade
ut-föringsformer äro ej att betrakta som slutgiltiga.

Om det visar sig, att ett värmeisolerande och
luftande lager med säkerhet fungerar väl, så bör det
vara möjligt att undersidan av bjälklaget behandlas
med oljemålning eller annat tätande lager, en metod
som under nu rådande förhållanden är förkastlig, men
som många gånger är mycket önskvärd, exempelvis
för erhållande av jämn yta.

Härmed har jag endast velat i den aktuella frågan
rörande de membranisolerade taken framföra tanken
på utnyttjandet av tegelmaterialets goda uttorkande
egenskaper i samband med möjligheter till förbättrad
värmeisoleringsförmåga. Det är att märka, att de
värmeisolerande och uttorkande tegelplattorna i regel
icke erfordra någon högre grad av hållfasthet, och
ej heller behöva betungande fordringar ställas med
avseende på regelbundenhet i formen, vilket allt torde
verka förbilligande. Om det sedan blir billigare än
med andra lika goda konstruktioner får prövas.

Undersökningar komma att igångsättas, men det
kan ju vara nyttigt att påkalla uppmärksamheten på
detta uppslag för ett flertal, av frågan intresserade
personer.

Byggmästaren 1949, 160 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free