- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
359

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17 - Strövtåg, av Leif Reinius, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mas Ernst

haltar. Den tekniska sidan är starkt utvecklad men
den sinnliga och andliga är svagt. För att kulturen
skall kunna resa sig måste den senare sidan fyllas
med ny livskraft.

Den tidigare självsäkra förvissningen om kulturens
framåtskridande har i våra katastrofclagar ersatts med
ett frågetecken. Vi ägnar oss åt att med teknikens
hjälp rusa omkring genom en värld som av oss fylls
av neuroser. I stället för att söka tränga ned i och
lära känna oss själva och varandra och därmed vinna
fördjupning och insikt, och komma fram till
förutsättningarna för en bättre värld. En värld grundad
på förståelse och sympati.

Vi ritar och bygger hus och samhällen för
människan. Men vilken människa bygger vi för ?
Kunskapen om människan är så gott som obefintlig. Vårt
cl. v. s. västerlandets tekniska intresse är storartat
men vårt människointresse är ringa och vårt andliga
intresse är ännu mindre. Fysiologi, psykologi och
fördjupat människostudium har ingen plats vid de
skolor, där arkitekterna får sin utbildning.

Människan kan ses ur så många synpunkter. Från
den enbart vegetativa, växten eller djuret som fysiskt
fungerar nära automatens ståndpunkt, som Max Ernst
visar i sin s. k. mänskliga bild.

Eller som Goya framställer det, människodjuret —
djurmänniskan, där bitterfrän satir och svartaste
skepticism förenats med det subtilaste raffinemang.
Människans låghet och fulhet finns det inga gränser
för. Den är sublim. Det är motsatsen till och
samtidigt snubblande nära Paul Eluards motståndsdikt
»de visste inte att människans skönhet är större än
människan».

Hieronymos Bosch

Byggmästaren 1949, 167 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free