Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17 - Strövtåg, av Leif Reinius, arkitekt SAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tai-Shan
Vi börjar komma underfund med det lugnande
inflytande ett helt avskilt rum med himmel över kan
ha på oss som i bilden från ett kinesiskt
buddist-kloster. Vi har behov av kloster i vår tid, åtminstone
jag. I en allt hetsigare stadsomgivning. Det skulle
behöva ordnas alldeles lugna öar i den omgivande
malströmmen, kloster med klostergårdar, fridfulla
oaser, för att bara gå in och lugna ned sig eller för
att få sitta och samtala. Ett bibliotek och en
konsertsal och en teater borde angränsa. Ett museum bör
likaså ingå i anläggningen, ett bad och en bar kan
komplettera. Det behövs möjlighet för att
kulturhärdar skall kunna uppstå.
Arkitektur och livsinställning hänger ihop som ler
och långhalm; arkitektens arkitektur och arkitektens
livsinställning.
Se på våra gamla vänner kinesernas natur- och
arkitekturuppfattning. De talar om naturens och
arkitekturens själ. De älskar och vördar det
karaktärsfulla trädet, liksom den karaktärsfulla människan. De
är naturlyriker och samordnar arkitektur och natur
så, att det blir hög poesi. En hög visa, som denna
trappa. Som sjunger om äktheten och renheten. Det
naturenliga och fritt rörliga.
Det är den underliggande strävan, den inneboende
kvaliteten, som betyder mest och allt. Ju djupare, ju
svårare, ju starkare. Det är det livsvänliga, det
kärleksfulla, som är arkitekturens högsta kvalitet.
Trappa i den förbjudna staden. Peking
2l8
Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
