- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
384

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18 - Husbyggnadstekniska fel, av professor E. Suenson, Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sida kan isbildningen och det följande droppet
undgås, men det räcker inte till för takets uttorkning.

Frost är naturligtvis inte nödvändig för att
framkalla kondensering. Så snart takets översida är
kallare än undersidan kommer vattenångan att cirkulera;
den varma ångan stiger till väders och kondenserar
upptill, medan kondensvattnet sipprar ned; men denna
kontinuerliga vattenström är så svag att vattnet
avdunstar eller suges in i kapillärerna innan det når
betongplattan. Endast när vattnet ackumuleras upptill
i form av is blir vattenströmmen så stark, att en del
av den når botten.

Om taket avtäcker ett kallt rum och själv är
solbelyst, kommer en liknande cirkulation att äga rum,
men här sker avdunstningen upptill och
kondenseringen på den kalla betongplattan, från vilken
kon-densvatten suges upp av kapillärkrafterna.

I förhållande till de stora vattenmängder, som
vanligen finnas i slaggbetongen vid papptäckningen, spela
de mängder vattenånga, som eventuellt tillföras taket
genom betongplattan genom sugning eller diffusion,
knappast någon roll, såvida luften under plattan icke
är särskilt fuktig och varm och plattan sprucken.

Jag tvivlar överhuvud på, att clet försiggår
diffusion genom en tjock och tät betongplatta som clen i
föreliggande fall. Om man kunde märka de
vattenmolekyler, som finnas i luften under plattan, skulle
man knappast kunna återfinna dem i taket. Den
ång-genomgång man mäter vid diffusionsförsök beror
snarare på vatten som avdunstar från plattans
översida, som sedan suger till sig vatten från plattans inre.

Jag har upprepade gånger tagit prov ur våta tak
med t. ex. två års mellanrum för att konstatera om
det försiggår en uttorkning eller ackumulation av
vatten. Men uppgiften är vansklig, ty tar man provet
på samma ställe som första gången har man genom
att avlägsna takpappen möjliggjort en uttorkning av
clet aktuella stället, och man vet icke om clet
försiggått en utjämning under loppet av cle två åren; och
tar man provet på ett nytt ställe vet man ej om det
för två år sedan hade samma vattenhalt som clet första
provet. För att få ett pålitligt resultat måste man
varje gång ta prov på många ställen, och det har jag
icke haft tillfälle till. Men mitt intryck är, att
fuktigheten ej växer uncler tidens lopp; snarare sker det
en mycket långsam uttorkning. Dessa undersökningar
ha styrkt min tro att vattnet härstammar från
gjutningen och icke från kondensering av senare inträngd
vattenånga.

4. Kondensvatten på sprinklerrör i golv

I mellanbjälklag är faran för kondens ringa,
emedan temperaturen icke växlar snabbt och brukar vara
någorlunda lika på över- och undersida. Vid kalla
yttermurar kan det kanske kondensera vatten, som
bidrager till att träbjälksändar ruttnar, men eljest vill
det särskilda förhållanden till för att skador skola
uppstå. Sådana förhållanden kunna emellertid inträffa
i moderna hus, som framgår av det följande.

I ett stort varuhus lägger man sprinklerrören
ovanpå betongplattorna (fig. 7), kringgjuter dem mecl
speciellt sågspånsbruk. vars översida avj ämnas och
täckes mecl takpapp och därpå linoleum. Åtta månader

Fig. 7. Sprinklerrör liggande ovanpå den armerade betongplattan
och kringgjutna med sågspånsbruk.

efter täckningen uppstår en vattenfläck i taket uncler
ett av rören. Man frilägger detta rör och finner ett
hål i det, varefter röret utbytes. En tid senare
uppträder en ny vattenfläck på ett annat ställe, och även
här är clet hål på röret. Detta upprepas gång på gång,
och till sist beslutar ägaren att bryta upp samtliga
golv, avlägsna specialbruket och förnya alla rör.

Skadans huvudorsak var även i detta fall
kondensvatten. Specialbruket, som till övervägande del bestod
av sågspån, täcktes i mycket vått tillstånd med
linoleum och kunde därefter inte torka. Det mycket porösa
bruket fylldes följaktligen mecl vattenmättad luft av
rumstemperatur, och då rören upprepade gånger
tömdes och fylldes med kallt vatten avsattes kondensvatten
på deras utsida, och kondensvatten är som bekant
mycket rostbefrämjande. Kondensvattnet skulle dock
knappast verkat så starkt om rören haft direkt
kontakt mecl bruket; det skulle avdunstat igen när rören
återtog rumstemperaturen. Men man hade bundit en
takpappremsa runt rören för att skydda dem mot en
eventuell skadlig påverkan från bruket, och
kondensatet hade bildats mellan röret och pappen och inte
kunnat avdunsta igen; förstörelsen har därför kunnat
pågå kontinuerligt. Hålen i rörväggen funnos
övervägande längs rörets översida, vilket förklaras av att
clen mellan röret och pappen stående luften trängt upp
dit vid kondensationen och bildat en syrereservoar
för rostbildningen.

Normalt kan rent kondensvatten knappast
genomrosta en rörvägg på åtta månader, men i clet
omtalade fallet var specialbruket inte bara vått utan
innehöll dessutom ämnen som äro kända för att
angripa järn. Det låg därför nära till hands att ge dessa
ämnen skulden för förstörelsens hastighet, men som
sagt funnos hålen på den pappskyddade delen av
rörets periferi, medan rörets nederdel, som direkt
vidrörde bruket, var oangripen. Förklaringen är troligen
den, att cle skadliga ämnena kunnat vandra in genom
clen våta pappen medan cle icke kunnat skacla rörets
fria remsa, eftersom denna i regel varit torr då det
bildade kondensatet hastigt avdunstat.

Fig. 8 förklarar hålbildningen. Röret ligger i
vatten. 1) En luftblåsa har fastnat upptill. 2) Vattnets
järnjoner utfällas av blåsans syre som en rosthud,
vilken småningom växer till ett hårt skal kring
blåsan. I detta skal uppstår undertryck till följcl av
luftens syreavgivning, och clet fylles mecl vatten. 3)
Därefter uppstår en elektrisk ström, som går från rör-

Byggmästaren 1949, 192 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free