- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
387

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18 - Husbyggnadstekniska fel, av professor E. Suenson, Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträckning och vilar på ett värmeisolerande underlag.
De tillförda värmemängderna har då blott en ringa
betongvolym att fördela sig i. Fig. ii visar ett murat
bröstvärn med en 15 cm tjock avtäckningsplatta av
betong. Denna är gjuten som en kontinuerlig sträng
utan dilatationsfogar. När den rör sig tar den det
översta eller de översta skiften med sig, men i det
fotograferade hörnet har den tagit murverket med sig
i hela bröstningens höjd, varvid det uppstått en sned
spricka. Genom att gjuta plattan på två lag takpapp
undviker man sådana skador.

Fig. 12 visar bröstningen längre bort från hörnet;
förskjutningssprickan ses här i näst översta fogen;
gallrets vridning visar rörelsens riktning.

Massiva betongmassor är mindre utsatta för
rörelser. Den varma ytan, som gärna vill utvidga sig,
hålles tillbaka av den kalla kärnan, och danskt solsken
är sällan så långvarigt och intensivt att massans
medeltemperatur når kritiskt värde. Är värmetillförseln
däremot under en längre period större än
värmeav-givelsen skyddar naturligtvis stora dimensioner inte
mot rörelser.

Oftare kommer den avkylning, som inträffar vid
frostväder, att göra skada, då den adderar sig till
ut-torkningskrympningen och då den genom att verka
dag och natt kan tränga mera i djupet än solvärmen.

Fig. 13 visar ett exempel på sammandragning. Det
är en platta liknande den föregående, men den slutar
i en gavel. Den göts i december på takpapp, och det
föreskrevs att den också inne i muren skulle hållas
avskild från denna med takpapp, men det
försummades. Den på takpapp vilande, lättrörliga plattan har
som följd av betongens krympning och av vinterkylan
dragit sig litet ur muren och tagit med sig de
närmaste stenarna. Under den följande sommarens värme
har plattan försökt komma på plats igen, men de
yttersta hörnen av murverksklumpen ha mött motstånd,
brutits av och därför icke gått så långt tillbaka som
klumpens mittersta del.

Betongtak kunna utföra liknande rörelser som den
visade avtäckningsplattan, såvida de icke äro
isolerade på översidan, och i ännu högre grad om de äro
värmeisolerade på undersidan. I senare fallet kan
solvärmen inte gå igenom, och i frostväder kan taket
inte få värme tillförd från huset.

Sådana tak böra obetingat isoleras på översidan
och dessutom helst vitmålas eller täckas med vit
takpapp, ljust grus eller andra ljusa ämnen (6).

Även ytterväggar av betong böra helst isoleras
utvändigt. De komma då hela året runt att ha
någorlunda samma temperatur som husets mellanbjälklag,
varvid faran för sprickor i såväl bjälklag som väggar
nedsättes (7).

Att det i kallt väder faktiskt uppstår betydliga
dragpåkänningar i en byggnads yta övertygas man om
när man undersöker de moderna fasader, som äro
beklädda med tunna plattor av travertin eller annan
mjuk kalksten, i vilka man ofta finner dragsprickor,
t. ex. i Politigaardens öppna förhall mot Polititorvet
(fig. 14). De skulle förmodligen inte uppstå om man
lät bli att sätta plattorna i förband, emedan sprickorna
då skulle följa fogarna.

Fig. 14. Sprucken beklädnadsplatta av Savonnière i förhallen till
Politigaarden i Köpenhamn. Sprickan beror på sammandragning i
frostväder.

4. Våta källarmurar

Att källarmurar icke alltid äro täta är väl bekant
även i Sverige.

I Danmark ha vi hittills ansett att sådana murar
endast kunna tätas från utsidan, eftersom ett
vattentätt lager på insidan skulle sprängas till följd av
vattentrycket.

Men vi ha nyligen fått ett utmärkt tätningsmedel
— Vandex — som endast skall strykas på den våta
muren, ungefär som vitkalk (fig. 15). Det tränger in
något i porerna, och vid de försök jag företagit med

Fig. 15. Källarmur med påstruket Vandex.

Byggmästaren 1949, 195 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free