- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
389

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18 - Husbyggnadstekniska fel, av professor E. Suenson, Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 19. Gjutasfalt på betongtak. Asfalten har spruckit i frost och
har under loppet av två somrar dragit sig så mycket samman, att
sprickans vidd vuxit till 14 cm.

D. Asfalt

När man använder asfalt eller asfaltimpregneracle
material måste man komma ihåg, att asfalt blir
flytande vid temperaturer, som väl kunna förekomma
i byggnader.

Fig. 16 visar hur asfaltisoleringslagret i en mur
flutit ut under påverkan av solvärme och murens vikt.
Det finns också exempel på att gavlar, påverkade av
solvärme och horisontellt valvtryck, förskjutits genom
glidning på asfaltlager.

Fig. 17 visar en idrottshall avtäckt mecl
aluminium-belagd asfaltpapp, och fig. 18 visar hur asfaltlagret på
pappens översida runnit ned under påverkan av
solvärme och egenvikt.

Korkplattor och halmplattor med asfalt som
bindemedel tåla inte alltid värmen från radiatorer eller
den varma luft, som samlar sig under ett rumstak.
Man måste också vara försiktig mecl att lägga clem
på tak omedelbart under takpapp, som upphettas av
solen.

Stark frost kan orsaka sprickor i gjutasfalt på tak,
särskilt när taket är värmeisolerat på undersidan. Ett
tak i Köpenhamn sprack kors och tvärs under skarpa

smällar i januari 1942, då temperaturen sjönk till

-25°.

Ett annat tak betedde sig högst egendomligt. Det
var lagt 1939 och sprack vintern 1940—41. Sprickorna
reparerades våren 1941; de skur-os upp till 2 cm bredd
och fylldes med mjuk asfalt.

Under loppet av sommaren 1941 drog sig den gamla
asfalten ytterligare samman, och fogarna efterfylldes
flera gånger. Våren och sommaren 1942 fortsatte
sammandragningen och på hösten voro fogarna upp
till 14 cm breda (fig. 19).

Detta fenomen har inte kunnat förklaras.

För att undgå bubblor i asfalten inlägges i
Danmark ett poröst lager — en luftdrän — mellan betong
och asfalt, antingen golvpapp som icke fäster vid
betongen, eller pulverasfalt som fäster. Det verkar som
om sprickbildningen gynnas av pappen och hindras
av pulverasfalten.

E. Murverk

Det är angeläget att understryka faran av att mura
in järn. Murverkets förmåga att skydda järn mot
rost kan icke mäta sig mecl betongens, även om det
kan gå många år innan skadorna visa sig.

Fig. 20 visar ett tornmurverk, som sprängts vid
rostbildning. Spiran är förankrad i tornets murverk
med hjälp av 8 lodräta T-järn. Sprängningarna ha
skett uncler loppet av 34 år. T-järnens avstånd från
fasaden var minst 28 cm, och cle voro omgivna av
cementbruk. Fig. 21 visar ett blottat järn.

Milanos domkyrkas tak omkransas av flera hundra
slanka marmorspiror med konstfärdigt uthuggna
genombrytningar påminnande om knypplad spets. Dessa
spiror äro inbördes avstyvade med plattjärn på
högkant, och cle inmurade järnänclarna rosta och spränga
marmorn. För några år sedan fann jag en hel
sten-huggarverkstad på taket; spirorna togos ned och de
sprängda partierna förnyades för ohyggliga
kostnader, varefter plattjärnen åter inmurades. Ingen tänkte
på att ett utbyte av plattjärnen mot bronsstänger
skulle uteslutit liknande skador i framtiden.

Av mera lokal natur äro de sprängningar som
härröra från bildningen av voluminösa kristaller i
stenarna eller i bruket. Att sådana kristaller kunna
bildas vid avsyrningen av fasader nämndes i
inledningen, men cle kunna också på förhand finnas i stenen.
Fig. 22 och 23 visar urgröpta tegelstenar i det gamla
Stokhuskøkkens fasad. Detta är förmodligen uppfört
1673, men åldern är utan betydelse, clå liknande
skador påträffas i moderna hus och bero på att stenarna
äro för svagt brända. Under bränningens första del
omvandlas lerans alkalier till sulfater, som åter brytas
ned när temperaturen blir tillräckligt hög. Svagt
brända stenar kan innehålla stora mängder av dessa
salter, särskilt natrium- och magnesiumsulfat, som kan
utkristallisera med olika stora vattenmängder och
motsvarande olika stora volymer. I en solbelyst fasad
kan man påträffa det vattenfria saltet, och i aftonens
kallare och fuktigare luft upptar saltet vatten och
sväller; vid dessa ideliga volymändringar flagnar
stenen (10).

Fig. 24 visar liknande skador. De undvikas genom
användande av välbränd sten.

Byggmästaren 1949, 197 ^21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free