- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
402

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 - Träförband med bultar och mellanlägg, av civilingenjör Bengt Norén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 7." Förhållande mellan last och rörelse vid tvåskäriga
dom-förband med dornen inspänd i sidstycken av stål. Kraftangrepp
i o, 45 och 90° vinkel till mittstyckets fibrer. Furuvirke med ungefär
500 kg/cm2 tryckhållfasthet. Vid 25 mm dorndiameter var
brottlasten vinkelrätt mot fibrerna inte hälften så stor som brottlasten i
fiberriktningen.

1. Kraften angriper vinkelrätt mot mittstyckets
fibrer (fig. 5 b).

{30 • m • d

70 • 25 • d (i regel ej dimensionerande) (3 a)
240 d2

2. Kraften angriper vinkelrätt mot sidstyckenas
fibrer (fig. 5 c)

{70 • m • d

30 • 2s • d (i regel ej dimensionerade) (3 b)
240 d2

Tillåten last vinkelrätt mot fibrerna på bultar i
tvåskäriga förband kommer att variera från 40 till 75 %
av motsvarande last parallellt med fibrerna. Det
högre värdet gäller vid bultar med slankhetstal

m

eller

d

^ 8 och är lika med i DIN 1052

angivet värde.

Då kraften angriper i en godtycklig vinkel (p mot
fibrerna i mittstycket eller sidstyckena, kan man
som värde på c i uttrycken för Ptjn använda c^ —
°»4

=–––. Man kan även direkt på Ptiu

sin2 cp + o, 4 eos2 <p

tillämpa Hankinsons formel:



sin2 <p

eos2 cp

Rätlinjig proportionering ger dock vanligen tillräcklig
noggrannhet, åtminstone om P± — 0,75 • P^.

Konstruktionsvirkets hållfasthet provas sällan och
endast vid större byggen. Bestämmelser eller
anvisningar för kontrollprovning motsvarande exempelvis
dem som gäller för betong finns inte. Detta
sammanhänger med att virket i konstruktionen oftast dimen-

sioneras av böj hållfasthet och hållfasthet mot
knäck-ning. Dessa hållfasthetsegenskaper är i så hög grad
beroende av kvistarnas antal, beskaffenhet och
storlek, att ett urval huvudsakligen grundande sig på
virkets innehåll av kvistar ger tillräcklig begränsning
av deras spridning. För styrkan hos förband med
bultar och mellanlägg (eller spikar) är emellertid
det kvistrena träets tryckhållfasthet av avgjort
större betydelse än förekomsten av kvistar. Vid
föreliggande undersökning har det rena träets
tryckhållfasthet i fiberriktningen (g) provats på små prismor
(med något varierande storlek men konstant
förhållande mellan höjd och sida). Förhållandet mellan
hål-kanttryckets brottvärde (<7’) och prismahållfastheten
(a) visade sig variera något med bultdiametern (<f).
För exempelvis d = 12, 16 och 25 mm och tryck i
fiberriktningen blev för lufttorr furu a’/a = 0,92, 0,83
resp. 0,72. Om man vill ta hänsyn till denna
varia-66 — d

tion kan man sätta g =-• G för 6< d<^ 24 och

60

g’ — o, 7(7 för d ^ 24 mm. Då Pt;n vid praktiska
dimensioner vanligen kommer att bli proportionell mot
y a’ blir felet annars litet om man låter g’ — 0,7 • g
gälla oberoende av diameterns storlek.

Förhållandet mellan hålkanttryckets brottvärden
vid last vinkelrätt mot fibrerna och vid last i
fiberriktningen (c) har ovan antagits vara konstant. Vid
försök med dornförband med sidstycken av stål och
mittstycke av furu, har jag fått medelvärdet c = 0,46
vid 25 mm dornar under det att motsvarande värde
för dornar med 12 mm diameter blev c — 0,72. Även
om antagandet att c är konstant således avviker från
verkliga förhållandet, kan det vara befogat med
hänsyn till att det förenklar beräkningarna betydligt.
Att döma av amerikanska undersökningar2 av
hålkanttryckets värde vid proportionalitetsgränsen blir
felet förhållandevis litet om bultdiametern ej är
mindre än .

Ibland är man tvungen att räkna med lägre
hållfasthet hos virket än 300 kg/cm2. Detta är fallet
då rått virke används eller då man med hänsyn till
att konstruktionen är utsatt för regn eller annat
vatten måste räkna med vått virke med en fuktkvot

(vikt av vattenN

fuktkvot = –––- I. Utan

vikt av torrt trä)

att prova virket bör man inte räkna med högre
hållfasthet hos vått virke än g = 200 kg/cm2. Detta
värde kan sättas in i uttrycken 2 och 3. Om man
använder de enklare uttryckena 2a, 3a, eller 3b, kan
man multiplicera den erhållna lasten med 2/3 (jämför
motsvarande korrektion av mellanläggens
bärförmåga) .

Provdragning av svarta bultar från ett par större
bultfabriker visar att man inte utan vidare kan räkna
med högre sträckgräns än gs = 2 200 kg/cm2 (eller

högre brottgräns än g b = 3 5°° kg/cm2).

Slutligen erinras om att de föreslagna lasterna på
bultar är långtidslaster. Vid exceptionella
belastningsfall med kort varaktighet kan de höjas med 30

till 50 %.

2 Se litteraturförteckning till slutredogörelse F85.
(Förteckningen upptar 29 arbeten.)

3* Byggmästaren 1949, 20 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free