- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
403

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 - Träförband med bultar och mellanlägg, av civilingenjör Bengt Norén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bultar i enskäriga och flerskäriga förband

De utförda undersökningarna omfattar inte
enskäriga och flerskäriga förband. Nedanstående förslag
grundar sig därför delvis på amerikanska (engelska)
och danska rekommendationer och förslag till
normer.

Storleken av last per bult vid flytgränsen i enskäriga
förband bestäms av den tunnaste virkesdelens
tjocklek. Under förutsättning av att underläggsbrickorna
är tillräckligt stora, kan man räkna med att lasten
blir lika stor som lasten på ett sidstycke av
motsvarande tjocklek i ett tvåskärigt förband (fig. 8).
Med förut använda beteckningar blir tillåten last i
fiberriktningen på en enskärig bult, då virkets
tjocklek är l cm

i [0,7 o • I • d . 7 . /7

Aili ^ - -vanligen PtinfS 7° 1 * (4)

3 lo,59 • a2\!o • as li6o • a2

Vid beräkning av den last, som kan överföras i ett
flerskärigt förband föreslås följande
tillvägagångssätt:

Lasten på bult i ytterdel beräknas som vid enskärigt
förband. Lasten på bult i mellandel beräknas som om
mellandelen vore mittstycke i ett tvåskärigt förband
med de båda närmast liggande virkesdelarna som
sidstycken. Hänsyn skall därvid tas till vinkeln
mellan virkesdelarna. (Se beräkningsexemplet nedan.)

Fig. 8. Om underläggsbrickorna är tillräckligt stora, kan lasten på
en enskärig bult sättas lika med halva lasten på en tvåskärig bult.

Fig. 9. OR-spirai med 36 mm dymlingar.

Tillåtna laster på mellanlägg

Som redan nämnts finns en mängd typer av
mellanlägg. Här skall endast ett fåtal av inpressningstyp
behandlas:

Bulldog tandbrickor används mycket i Sverige. De
utförs tvåsidigt eller ensidigt tandade (fig. 1).
Mellanläggsbrickorna är stämplade »BULLDOG» och
tillverkas i Norge. Sedan patentskydd på de
ursprungliga Bulldogbrickorna upphört att gälla, har emellertid
brickor av bulldogstyp tillverkats i flera länder. I
Sverige har Bultfabriks Aktiebolaget Hallstahammar,
tillverkat tandbrickor, som i nuvarande utförande
inte bör förväxlas med Bulldog tandbrickor.
Hallstahammar runda tandbrickor har mindre
bärförmåga än motsvarande Bulldog.1

OR-spiralen2 har ännu inte börjat tillverkas i större
omfattning. Spiralelementet, som är stansat ur
bandstål, utgörs av en rad 1/2 cm breda dymlingar förenade
genom tvärbryggor till ett staket med en stolpe
(dymling) per cm (fig. 9). En mindre typ med 22 mm
långa dymlingar och en större med 36 mm långa
dymlingar tillverkas. Dymlingarna är försedda med
hullingar för sammanhållning av de förbundna
virkesdelarna. OR-spiraler kan därför användas till
träförbindning utan att kombineras med bultar. Ett
visst antal bultar för säkring av sammanhållningen
är dock i många fall att rekommendera.

G S-taggbrickor är tyngre, gjutna mellanlägg, som
kommit att användas huvudsakligen till förbindning
av grövre virke. Som framgår av fig. 10 har en GS-

1 Bultfabriken förbereder tillverkning av tandbrickor
med sådant utförande att även de runda brickorna torde
bli minst lika starka som Bulldog. Se tabell 1.

2 OR = Olsson & Rosenlunds AB.

Fig. 10. Sidstycke och mittstycke till tvåskärigt förband med GS
taggbrickor efter provning. Brickan sitter i sidstycket, som var vänt
med fibrerna vinkelrätt mot kraftriktningen. Vid flytning i
förbandet gled brickan i mittstycket i fibrernas riktning.

bricka 16 taggar, sammanbundna av ett gallerverk
av ribbor.

Det är svårt att generellt avgöra vilken
mellanläggstyp som är bäst. Av ett mellanlägg kan man fordra
förmåga att ge styva och starka förband, att det skall vara
enkelt att få in i virket och att det skall vara billigt i
inköp. Dessa egenskaper är svåra att förena. Framför allt
står kravet på enkel förbindning i motsats till kravet på
hög bärförmåga.

Liksom kraften per bult vid flytning i förbandet
kan även kraften per tand, dymling eller tagg
uttryckas som funktion av det rena träets
tryckhållfasthet (a). Genom lämplig summering kan man
sedan beräkna mellanläggets bärförmåga.

Vid de trähållfastheter som man normalt kan räkna
med hos svenskt furu- eller granvirke torde man

3* Byggmästaren 1949, 20 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free