Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20 - Inbjuden tävling om stadsplan för Österängen i Jönköping, av C.-F. Ahlberg, arkitekt SAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en framskjutande rundning. På ömse sidor om
ravinen ligger platåartade avsatser, som övergår i mjuka
sluttningar i riktning från bäcken.
I programmet står, att tävlingsområdet har en
vidsträckt utsikt över Vättern. Det är endast delvis sant.
Från de lägre delarna av områdets västligaste parti
är sikten mot Vättern skymd av höjden norr om
vägen; man får där komma upp halvvägs i sluttningen,
för att vattnet verkligen skall börja att på allvar spela
med i landskapet. Och sett från de lägre delarna av
området österut är Vättern dold av villabebyggelsen
norr om huvudvägen. Men uppe från den västra
platån och från större delen av området öster om
Skrämmabäckens ravin har man en utsikt, som står i full
relation till det storslagna i Vätternlandskapet.
Att från denna för Vätterns hela väldighet och de
svepande nordanvindarna exponerade sluttning komma
ned i Skrämmabäckens ravin är att uppleva den
absoluta kontrasten. Anmälaren kom dit en solig och lugn
dag i maj, då likväl ett kyligt drag svepte över
gärdena från sjön. Nere i ravinen stod luften stilla. De
branta sluttningarnas saftigt gröna matta, upplyst av
en rikedom av blommande, delvis sällsynta örter, gav
en starkt sluten rumsverkan. Högre upp i
sluttningarna växte vildros och hagtorn, hassel, hägg, al, alm
och ek, vars kronor bildade ett skuggande tak. Det
synes vara en angelägen uppgift att så långt möjligt
bevara detta parti i sin nuvarande prägel. Dess
utomordentligt ömtåliga karaktär förbjuder varje slag av
bebyggelse i ravinen eller alltför tätt inpå densamma.
Den östliga bäckdalen har mer karaktären av en
ordinär svensk beteshage. I anslutning till den finns
en mindre villagrupp, vars trädgårdars grönska
smälter samman med hagvegetationen.
Att höjdskalan i landskapet är betydande innebär
inte, att det karakteriseras av vertikala linjer. Tvärt
om, sluttningen, där tävlingsområdet ligger, har en
markerat horisontell delning. Bebyggandet av
Österängen kommer att förändra landskapet. Det är enligt
anmälarens uppfattning väsentligt, att förändringen
icke innebär brytandet av den horisontala linjerytmen.
C. Den allmänna dispositionen
Tävlingsområdets topografi anvisar en gruppering
av bebyggelsen i tre enheter, skilda åt av bäckdalarna
och dessas trädbestånd. Skall den angivna
rikshuvudvägen behållas, blir emellertid husgruppen längst öster
ut bra liten. Endast i ett förslag, det med mottot
»Arkadien», har man dragit konsekvenserna härav och
av rikshuvudvägens olämpliga läge i terrängen och
föreslagit, att vägen flyttas till sänkan vid Österängens
gård och att bostadsbebyggelsen får föras ända fram
mot den östligaste bäckravinen där
Huskvarnagränsen går.
En utformning av delområdena, i anslutning till
begärda lekskolor, som stadsdelsenheter av det ovan
programmässigt skisserade slaget kännetecknar, mer
eller mindre konsekvent genomförd, de med
mottona »Vem skall havren binda», »Skräm ej bäcken»,
»Lia» och »Junequarna-Husköping» betecknade
förslagen. Den kan spåras också hos »Arkadien».
Förslaget »Den sanna vägen» uppvisar däremot en
utspridd bebyggelse, vars gruppering synes vara före-
»Skräm ej bäcken». Alternativ för västra delen.
»Arkadien».
»I,ia».
»Junequarna — Husköping».
3* Byggmästaren 1949, 20 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
