- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
428

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20 - Tävling om stadsplan för Västra Frölunda i Göteborg, av stadsplanechef Gunnar Sundbärg, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon chans att dra till sig folk från första etappens
bebyggelse med mindre än att det placeras inom
densamma, men i sådant fall uppstår faran att det.
förlorar sin dragningskraft på de yttersta delarna av
bosättningen. Saken kompliceras ytterligare av
bergpartierna, som ligger som naturliga trafikhinder inom
området.

En annan svårighet, som likväl i detta fall kanske
inte är så utpräglad som den kan bli i många andra
fall, är att ordna förhållandet mellan trafikleder och
bebyggelse, så att de förra löper så mycket ohindrade
av den senare som möjligt men likväl lämnar bekvämt
tillträde dit.

Vid en överblick över de olika förslagen märker
man snart, att man känner sig mest tilltalad av dem
som har placerat bebyggelsen i övergångsområdena
mellan bergen och dalgångarna, och undviker att
proppa igen dalgångarna och att resa byggnader
uppe på bergkrönen. Faktum tycks vara, att området
är tillräckligt vidsträckt för att tillåta att både de
högre delarna av bergen och rätt ansenliga delar av
dalgångarna blir frilagda, utan att någon
högbebyggelse i större omfattning behöver tillgripas. Då så
är fallet, synes den antydda principen för
bebyggelsens lokalisering vara den sundaste och mest
tilltalande. Här ute nära havet är höjderna verkligen
mycket blåsiga. Dessutom synes det mig, som om
flera av de tävlande, och särskilt de bägge främsta
pristagarna (kanske alldeles särskilt den andre) har
lyckats åstadkomma ett ganska behagligt samspel
mellan byggnader och landskap, just genom att
placera bebyggelsen på detta sätt. Bebyggelsen blir inte
påträngande, men gömmer sig inte heller, den infogar
sig fint i landskapet, och man har på de flesta ställen
inne i bebyggelsen en känning av att man är nära
en öppen bergterräng på en sida och en öppen dal
på den andra. Ännu konsekventare i detta avseende
är det inköpta projektet »Ny stad», men i detta
projekt har konsekvensen drivits så långt att den nästan
börjar snudda vid tråkighet och enformighet.

Jag har vidare en känsla av att tredje pristagaren
har lagt upp alltför mycket bebyggelse i de högre
bergpartierna, ibland på sådant sätt att konturverkan
blir orolig. Det inköpta förslaget »Kon över klot»
synes mig inte heller fullt lyckligt i sina
byggnadskonturer på bergen och har dessutom genom en
kompakt bebyggelse ganska illa behandlat den centrala
dalgången väster om kyrkan. Ett förslag som däremot
tycks mig ha passat in bebyggelsen i terrängen på ett
ganska fint sätt, är det inköpta »Sålunda».

För att nu övergå till ett närmare kommenterande
av de olika förslagen, är följande att säga.

Förste pristagaren visar ett av de mycket få
självständiga greppen på trafiksystemet genom sitt förslag
att slopa Säröbanans nuvarande ingångslinje och i
stället leda in den som en gren av förortsbanan, för
att i grenpunkten placera stadsdelscentrum.
Härigenom skapas för en stor del av området fördelen av
tätare turer, men, som prisnämnden anmärker, har
lösningen den avigsidan att trafiken på industriområdet
blir sämre tillgodosedd (eller åtminstone dyrare).
Möjligheten att verkligen få till stånd ett centrum i
stadsdelen bör emellertid ökas något genom läget i
grenpunkten. Tyvärr har emellertid centrum blivit
sönderskuret på kuppen. .

Förste pristagaren utmärker sig vidare genom den
stora säkerhet med vilken han har utarbetat
gatusys-temet och skapat möjligheter att röra sig till fots
inom bostadsgruppen utan att stöta på körtrafik.
Lokaliseringen av samhällets olika organ är även väl
genomförd. Men det är något i förslagets allmänna
konception, som inte synes helt tillfredsställande.
Byggnadsgrupperingen har en oregelbundenhet som
verkar överdriven och onödig. Komplicerade och
svårlösta hörn-arrangement förekommer i stort antal.
Egentligen är det orättvist att bedöma förslaget i dess
helhet efter detaljutformningen, ty uppgiften är så
stor, att en mans fantasi knappast rår med att
genomarbeta den i alla delar. Men utformningen får likväl
antagas uttrycka vissa allmänna idéer. Den första

»Barn i by, stora i stad». Första pris, 15 000 kr.
Arkitekter sar C.-F. Ahlberg och Robert Lundholm,
Stockholm. Medarbetare betr. hustyper arkitekt sar
Bertil Karlén, Stockholm.

Prisnämnden:

Tydligen i avsikt att icke genomskära stadsdelen med
någon huvudgatuled, har förslagsställaren slopat vägen
över Järnbrott såsom sådan och endast begagnat den som
lokal genomfartsled och matargata. Det torde dock icke
kunna undvikas att denna led i verkligheten kommer att
fungera som förbindelse mellan Mölndal och Långedrag.
Bebyggelsen är uppdelad i ett flertal delområden, vart och
ett omslutet av en matargata. Inom varje sådant
delområde har en bestämd åtskillnad genomförts mellan
gångtrafiken och körtrafiken, vilken senare når de olika
bostadsgrupperna från områdets periferi. Det konsekventa
genomförandet av detta system anser prisnämnden
värdefullt och riktigt. Såsom av kostnadsberäkningarna
framgår har emellertid det projekterade vägnätet ställt sig
alltför dyrbart. Ett detaljstudium av förslaget ger dock

vid handen, att ett förbilligande kan ernås utan
eftersättande av systemets väsentliga fördelar.

Stadsdelscentrum är riktigt förlagt i anslutning till
banans förgreningspunkt. Genom uppdelning på två olika
torgbildningar uppstår en viss splittring. En mera direkt
förbindelse mellan stationen och den större torgplatsen
hade varit önskvärd. Denna torgbildning är i och för sig
intressant utformad och väl inlagd i terrängen med
vackert utnyttjande av kyrkan och dess omgivning.

För att slippa en dubblering av banan är Säröbanan
slopad norr om Askim och ersatt av den nyprojekterade
linjen. Denna går till stor del i bergterräng och blir
därigenom dyrbar.

Åtskilliga skäl kunna anföras för denna omläggning
men slopandet av en banlinje i Säröbanans nuvarande läge
norr om Askim innebär i praktiken den olägenheten, att
de blivande industriområdena öster om Säröbanan få
sämre förbindelser.

Bebyggelsens gruppering är i stort sett väl studerad och
vackert inlagd i terrängen. De visade hustyperna äro i
huvudsak av gängse typ.

Detaljområdet är i stort sett väl planerat men
småstugornas gruppering är något enformig.

3* Byggmästaren 1949, 20 36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free