Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20 - Tävling om stadsplan för Västra Frölunda i Göteborg, av stadsplanechef Gunnar Sundbärg, arkitekt SAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig undan så mycket som möjligt om man vill ha litet
frid och ro.
Detta projekt verkar på det hela taget alltför
romantiskt och verklighetsfrämmande, trots den
formella talang med vilken det är upplagt. Ett inköp
hade måhända varit mera på sin plats än ett tredje
pris, som man gärna hade sett tilldelat det inköpta
förslaget »Sålunda».
Detta visar inga extravaganser i fråga om
trafikleder eller annat, men är allmänt väldisponerat.
Bebyggelsen, om vars inplacering i terrängen jag redan
har talat med erkännande, visar både fasthet och
livlighet i grupperingen. Så också det välbelägna och
synnerligen vackert formade centrum. Vissa delar av
hyreshusen kräver pålning, och den speciella
planlösning av byggnadshörnen som presenteras, är inte
lyckad. Men det finns många andra föga lyckade
hörnlösningar i denna tävling, och problemet kan väl
i detta fall tänkas löst på annat sätt utan att den
allmänna idén behöver offras. Förslaget har enligt min
mening ganska stora förtjänster. Att det har klarat
sig utan punktbebyggelse är en av dessa.
Författaren till det inköpta förslaget »Kon över
klot» söker skapa gynnsamma betingelser för
centrumbildningen genom hård koncentration av
hyreshus, som får bilda en stor och kompakt grupp i helt
kringbyggda kvarter av rektangulär form, för det
mesta inte särskilt stora. Författarens tes, som går ut
på att människorna inte kan förmås att handla och
roa sig på platsen om de inte bor så tätt, verkar
åtminstone på mig ganska hårdragen. Så ock på
prisnämnden.
Förslaget »Ny stads» ostinato-motiv bestående av
några låga längor och ett tornhus, har såvitt jag kan
förstå inga större chanser att bilda en god stadsmiljö.
Enligt författarna skall variationer få förekomma vid
bebyggandet. För en sådan tillämpning är nog planen
väl tillrättalagd genom att bebyggelsen är utlagd i
långa strimmor i terrängen. Men dess marsch i
landskapet tycks mig onyanserad, och den avsedda
omväxlingen mellan längor och tornhus kommer nog att
bli mycket svår att manövrera för clen som skall
försöka hålla ihop det hela. Vidare visar all erfarenhet,
att om man nödvändigt skall ha tornhus, så bör man
noga akta sig för att ställa dem i rad, och jag tror
också att man bör akta sig för att ge dem en sådan
taksilhuett som den skisserade.
Av de övriga obelönade förslagen har »Urbs in
rure» behandlats ganska snävt av prisnämnden, ehuru
med erkännande av goda synpunkter i beskrivningen.
(Kan en synpunkt vara god utan att vara riktig ?
Prisnämnden säger nämligen »goda och i vissa avseenden
riktiga synpunkter».) För egen del kan jag inte neka
till att jag finner förslaget fängslande. Det är
visserligen alldeles hopplöst: det har inte lyckats samla
bebyggelsen tillräckligt nära hållplatserna och har väl
inte heller tillräcklig byggnadskub, och det är
dessutom presenterat i så rå form att det endast är att
betrakta som ett utkast. Jag har likväl en känsla av
att förslagsställaren hade haft förutsättningar att
bearbeta detta utkast till ett gott förslag. Det visar en
kärvhet och en kraft i konceptionen som är ganska
välgörande vid sidan av all försiktighet och allt knap
som man möter i så många andra förslag i denna
tävling. I den löst skisserade radhusgruppen i första
etappen t. ex. finns något som säger, att en
gruppering i denna anda kan bli livlig och fylld av spänning
trots den geometriskt stränga strukturen, man
känner instinktivt att livlighet och omväxling inte
nödvändigt behöver förutsätta att man strör ut husen
»Hamnstad». Tredje pris, 5 000 kr. Arkitekter sar Tor
Cederlöf, Erik Ekeberg, Nils Inge Rosén, Stockholm.
Prisnämnden:
Författarens huvudtanke har varit att utbilda en serie
grannskapsenheter, vardera om ca 10 000 innevånare,
grupperade utefter en ringformad huvudled kring flygfältet
och en förortsbana som sammanbinder Särö- och
Långe-dragslinjerna. Denna generalplanetanke är intressant och
värd ett närmare studium.
Förslagets trafikleder avvika helt från de i programmet
angivna. Säröbanan är omlagd i västligare sträckning från
LV6 till Askim. Några väsentliga fördelar uppstå icke
härigenom men väl betydande nackdelar. Första etappens
bebyggelseområde — »detalj området» — kan ej planeras
väl och värdefulla områden falla utanför banans
influensson. Tydligen har författaren frestats till denna
omläggning av den i och för sig tilltalande tanken att nära
ansluta stadsdelscentrum till en föreslagen hamn i Välen.
City har emellertid härigenom fått ett allt för excentriskt
läge i förhållande till stadsdelen som helhet och den
projekterade hamnanläggningen kan — om den i framtiden
kommer till stånd — såsom en ren industrihamn med
tillhörande industriområden icke skapa de trevnadsvärden,
som författaren tänkt sig och som den nära anslutningen
till cityområdet måste kräva.
Det inre vägnätet är otillräckligt differentierat.
Bebyggelsen är vackert och förtjänstfullt grupperad i
randområdena mellan berg och åkerland men i alltför stor
omfattning även på bergshöjderna. Lågområdena ha
hållits fria och föreslås utnyttjade för jordbruksproduktion.
De stora dragen i landskapskaraktären ha härigenom
bevarats. I någon mån lider husgrupperingen av ett väl
schematiskt uppradande av lamellhus, men i huvudsak anpassar
den sig smidigt och vackert till terrängen.
Detalj områdets planering har förryckts av Säröbanans
omläggning och är dessutom i förhållande till förslaget
i övrigt mindre väl utformat. Småstugeområdet är för
knappt tilltaget.
3* Byggmästaren 1949, 20 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
