- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
436

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20 - Tävling om stadsplan för Västra Frölunda i Göteborg, av stadsplanechef Gunnar Sundbärg, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prisnämnden om »Ny stad»:

Forslagets trafiksystem följer med vissa modifikationer
programmets anvisningar. Huvudleden
Mölndal—Långedrag borde ha bibehållits och den föreslagna
omläggningen av Näsetvägen från Järnbrott är diskutabel.

Förslaget bebygger huvudsakligen randområdena mellan
berg och slättland. Gatunätet är väl differentierat med de
olika grannskapsenheterna omslutande matargator. Dessa
torde dock behöva kompletteras med bostadsgator till
hyreshusen.

Hyreshusbebyggelsen är konsekvent grupperad med
lägre längor kring fritt och vackert formade
gårdsbildningar, var och en dominerad av ett punkthus. Gårdarnas
utformning innebär en monoton upprepning. Olägenheten
härav kan dock vid ett utarbetande av förslaget
bortelimineras. Författaren påpekar också uttryckligen, att full
frihet bör lämnas de byggande arkitekterna vid
detaljutformningen.

Detaljområdet är bortsett från ovannämnda
schemati-sering väl löst.

»Kon över klot». Inköp, 2 500 kr.
Vattenbyggnadsbyråns stadsplaneavdelning, arkitekterna sar Birger
Jansson, Sune Lindström, Lars Lundwall, Ingegerd Ågren,
Lars Ågren, Bengt Östnäs, Göteborg.

Prisnämnden:

Författaren utgår ifrån, att ytterområdena böra
förbehållas egnahemsbebyggelse och hyreshusen koncentreras
till stadens centrala delar. Med denna utgångspunkt — om
riktig eller oriktig må lämnas därhän — borde
konsekvensen ha blivit ett förslag övervägande baserat på egna hem.
I stället har författaren föreslagit en sträng uppdelning
i hyreshus- och egnahemsområden. Principen är icke i och
för sig otänkbar men har i detta speciella fall lett till
alltför långa gångavstånd.

Stadsdelscentrum är intressant och vackert utformat
kring ett enda butiks- och gångstråk med parallellt
löpande servicegator. Men gatan är alltför lång och har
butiker endast på ena sidan. Enligt förslaget ha de
viktigaste anläggningarna förlagts till gatans mittparti —
kommunalhus, bibliotek, hotell, restaurant, varuhus och
saluhall. Dessa komma därigenom på långt avstånd från
lokal-banestationerna. För ett så begränsat cityområde som det
ifrågavarande, ger måhända torgplatsen en naturligare
lösning på stadsdelscentrums plan än »ströget», hur stora
trevnadsvärden den långa, pittoreska butiksgatan än kan ha.

Förslagets hustyper innehålla intet av nya idéer men
visar på ett förtjänstfullt sätt möjligheterna att utvinna
nya skönhets- och trevnadsvärden ur gängse typer.
Särskilt kan den utpräglade västkustkaraktären hos
kedjehus-skisserna framhållas, g-vån. lamellhuset är mindre
lockande.

Huvuddispositionen har medfört en alltför ringa
hyreshusbebyggelse inom detalj området.

Förslaget är som helhet synnerligen väl utarbetat.

»Kon över klot».

kanske är lika bra att det inte är genomfört med så
pinsam noggrannhet. Då det ordas om att grannskapet
kring några butiker och ett barndaghem skulle kunna
framkalla en gemenskapskänsla hos människorna,
reagerar man. Det behöver man inte tro riktigt på.

För övrigt ligger det enligt min mening något
utomordentligt sorgligt och motbjudande i den
tanken, att samhället skall samlas kring barndaghemmet,
en institution vars nödvändighet jag medger men
också beklagar, och som jag inte kan betrakta som
annat än ett synligt bevis på vår tids oförmåga att
låta moderskapsdriften få sitt naturliga utlopp. Att
det vore önskvärt att varje moder hade ett bra ställe
att tillfälligtvis debarrassera sig från sina bråkmakare
då och då, är en helt annan sak.

Jag kan inte förneka, att jag uppfattar det som
något positivt tilltalande hos andre pristagarens
förslag, att det inte ger ett intryck av ett så oerhört
noggrant inrutat samhälle. Enligt bästa
nyengelsk-påverkade idéer kommer människorna i framtidens
städer att ha otroligt mycket att syssla med utanför
hemmet på sin fritid. Därav dessa väldiga utrymmen,
som skall anslås till lokala stadsdelscentra. Man kan
hysa vissa tvivel på att alla dessa teatrar och
bibliotek och klubbhus verkligen blir byggda. Teater och
konsertsal i en förstad? Ja i England, möjligen,
kanske i flera andra länder, men i ett land där
människorna är så litet intresserade av teater och musik
och konst över huvud taget som i Sverige? Jag
återger med ett visst nöje denna lilla passus ur andre
pristagarens beskrivning, clär jag med rätt eller orätt
tror mig spåra en ironisk biton: »För den
sociologiska trevnaden upptager förslaget på numera vanligt
sätt ett community center vid varje hållplats.»

För att förebygga missförstånd vill jag framhålla,
att det sagda inte är avsett som ett utrvck för
uppskattning av de åsikter som dominerade för en del år
sedan. Då drog man sig t. ex. inte för att: med
offentlig medverkan påbörja byggandet av ett stort
bostadskvarter utan att vilja erkänna att man var skyldig
att sörja för butiker. Sådant var det privata
initiativets sak att sköta om, och hur det privata initiativet
skulle lösa den uppgiften sent omsider, då de enda
lämpliga platserna redan var bebyggda, det brydde
man sig inte om. Det är nog bra att man ordnar väl
för sina medmänniskor, men allting kan ju göras med
måtta. De nu aktuella tendenserna har ibland en
anstrykning av välmenande förmynderi.

Redan inledningsvis har framhållits, hur uppenbart
denna tävling visar, att förkärleken för högbebyggelse
är på återgång bland de arkitekter, som ägnar sig åt
sådana uppgifter. Jag vill endast uttrycka en
förhoppning, att denna utveckling inte är av tillfällig art utan
att den måtte fortgå.

Vidare märker man på flera håll en tendens att
formera byggnadskvarteren som ganska stora enheter,
slutna eller halvslutna, kring öppna gårdar eller
platser. Jag tror, att denna typ av stadsbebyggelse äger
förutsättningar att utvecklas till goda resultat. Om
man så vill kan man undvika att bygga helt ihop i
hörnen, men det går ju även för sig att arrangera
hörnpartierna utan att fylla ut hela utrymmet mellan
ytter- och innervinkeln, vilket ju nästan alltid måste
föra med sig en eller ett par sämre lägenheter.

3* Byggmästaren 1949, 20 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free