Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21 - Föreningen Sveriges Stadsarkitekter 25 år, av Sigurd Westholm - »Olle Engkvist Byggmästare». Recension, av Nils Sterner, arkitekt SAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■den nya bostadspolitiken blivit föremål för
omfattande undersökning och ställts i strålkastarbelysning
från en av ovidkommande hänsyn obunden saklig
kritik, desto mer har dessa brister blottats och desto
större och viktigare ter sig de kontrollerande
organens uppgift. Det är angeläget att resultatet av det
tioåriga arbete på höjandet av ritnings- och därmed
bostadsstandarden, som nedlagts vid den statliga
långivningen till bostadsbyggandet och den därmed
förknippade centrala ritningsgranskningen, icke går
förlorat utan att det tvärtom förkovras, då nu
granskningen till stor del överflyttats till
länsbostadsnämnderna. Och en förutsättning härför är, att ett gott
samarbete med stadsarkitekterna äger rum både i
fråga om riktlinjerna för en effektiv
ritningsgranskning och beträffande de viktiga lokaliseringsfrågorna,
där deras medverkan är av största betydelse.
Stadsarkitekternas arbetsuppgifter, särskilt efter
den nya stadsplanelagstiftningens tillkomst, ha svällt
ut så att en arbetsfördelning i flera fall blivit
nödvändig. Genom anställande av särskild arkitekthjälp
för planeringsarbetet har i sådana fall
stadsarkitekten ställts litet vid sidan av denna
byggnadsnämndernas kanske mest krävande uppgift. Det synes viktigt
att ansvaret dock inte avlyftes från stadsarkitekten
och att han hävdar sin ställning som
byggnadsnämndens rådgivare och förtroendeman här liksom eljest
i frågor, som enligt författningen ligger inom
området för byggnadsnämndens verksamhet.
I detta sammanhang kan det vara skäl att ånyo
erinra om de arbetsuppgifter, som så ofta lämnas
stadsarkitekten av drätselkammaren och som ligga
helt utanför hans åligganden som byggnadsnämndens
tjänsteman. Det ligger nära till hands och kan också
vara lämpligt, att staden för lösandet av sina större
byggnadsfrågor gärna utnyttja en kvalificerad
arbetskraft, som finns anställd inom dess förvaltning, och
lika naturligt är, att den med kontroll och gransk-
ningsgöromål och andra mer eller mindre
rutinmässiga åligganden sysslande tjänstemannen gärna
begagnar tillfället att vid sidan härav få ägna sig åt
produktivt arbete. I den mån hans uppgift som
stadsarkitekt kräver allt större insatser, därvid icke
att förglömma en intensifierad, kvalitetsbetonad
ritningsgranskning, torde en viss begränsning ifråga om
arbeten, som ligga vid sidan därav och för vilka
annan arkitekthjälp står till buds i den fria
konkurrensen, dock inte skada. Många faktorer spela här in,
personliga förutsättningar, tillgång till lämplig
ersättare, stadens storlek och belägenhet m. m. Dylika
frågor avgöras ju inte men kunna väl principiellt
diskuteras inom föreningen liksom så många andra. Var
och en har sina problem, som lämpa sig för
diskussion gemensamt eller man och man emellan; ämnen
för gemensamma överläggningar och utbyte av
tankar saknas inte vid föreningens sammanträden.
Men först och sist är det den personliga
kontakten, som ger värdet och behållningen, och därtill
foga sig många glada minnen från färder genom vackra
svenska bygder, från moderna stadsanläggningar och
storindustrier eller ålderdomliga slott och herrgårdar
och kanske allra mest från kvarglömda
småstadsidyller med små gula och röda lyktor över rågade
kräftfat eller från öppna, svalkande badstränder. Om
föreningens sammanträden alltjämt komma att
anslutas till kommunalteknikernas årskongresser eller helt
friläggas, må lämnas därhän. Hur som helst torde
den goda traditionen komma att bestå, att man ett
par vackra sommardagar lägger bekymmerna åsido
och samlas i någon lämplig stad, stor eller liten —
dock inte alltför nygjord och likriktad — utan någon
som kan skänka historiskt perspektiv åt levande
stadsbilder, gärna storvulna och nutidspräglade men också
gärna sådana, som just genom sin anspråkslöshet
fylla de högsta anspråk på trivsel och välbehag och
som omedevetet format sig till en maning för en
skara jäktade stadsbyggare.
Sigurd IV est kolm
OLLE ENGKVIST BYGGMÄSTARE
»Olle Engkvist Byggmästare.» Alb. Bonniers
boktryckeri, Stockholm 1949.
Till sin 60-årsdag i somras utgav Olle Engkvist en
bok om sig själv och sin verksamhet, som omspänner
en tidrymd av 30 år. Det har blivit en ovanligt
stimulerande bok, i första hand genom Engkvists egna
bidrag. Som medförfattare har han haft Gustaf
Näsström, Hakon Ahlberg och Nils Ahrbom. Den
förstnämnde skildrar på sitt sedvanliga schvungfulla sätt
»Brunnsvikspojken som blev samhällsbyggare». Det
fanns inget system i Engkvists studier på Brunnsvik,
berättar Näsström. Ibland kom han på
föreläsningarna men dessemellan var han borta långa tider. Han
strövade då omkring med Karl-Erik Forsslund på
dennes långfärdsvandringar med dikter av Höffding,
3* Byggmästaren 1949, 20 21
Det minsta hus Olle Engkvist byggt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
