Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22 - Fasadbeklädnad av natursten, av byrådirektör Herbert Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasadbeklädnad av natursten
Av byrådirektör Herbert Lindqvist
De vanligaste naturstensbeklädnaderna på fasader
utgöras som bekant av marmor, granit eller gnejs
samt skiffer. Stundom förekommer också beklädnad
med travertin, som emellertid icke är någon inhemsk
produkt.
En riktigt utförd naturstensbeklädnad erbjuder
många fördelar. Den är vid rätt materialval
väderbeständig och lämnar arkitekten rika möjligheter att
genomföra sina konstnärliga intentioner.
Underhållsfriheten sammanhänger emellertid intimt med
metoden för fastsättningen.
Tidigare naturstensbeklädnader utfördes med
tjocksten, som murades i förband med bakmuren, vilken
vanligen utgjordes av tegel (fig. i). Till socklar
användes även grov sten, som bakgöts med cementbruk.
Då naturstenens tjocklek var betydande, samverkade
beklädnaden med bakmuren vid uppbärningen av
belastningen. Något tekniskt behov av kramling förelåg
i allmänhet icke.
Numera har man allmänt övergått till beklädnader
med tunna plattor. Till en början användes plattor
av 4—5 cm tjocklek. Av kostnadsskäl synes
emellertid utvecklingen gå mot allt tunnare plattor. För
närvarande användas här i landet marmorplattor av 2,5—
3 cm tjocklek och granitplattor av 4 cm tjocklek.
Med dessa mått är det givet att beklädnaden icke
längre kan ha någon bärande funktion.
Framställningen av tunna stenplattor har möjliggjorts genom
de nutida maskinella bearbetningsmetoderna inom
stenindustrien. Genom övergången till tunnare
plattor har arbetet förenklats såväl på byggnadsplatsen
som vid brytningsorten, varigenom kostnaderna
kunnat nedbringas. Vidare har stenåtgången och
väggtjockleken minskats. Denna utveckling ingår således
som ett naturligt led i den allmänna
rationaliseringsprocessen.
Tunna fasadbeklädnader av natursten började
uppsättas här i landet för ungefär 20 år sedan. Man
använde sig därvid av samma teknik som sedan länge
använts för invändiga tunna beklädnader. Med
hänsyn till det utsatta läget anbefalldes en särskilt
noggrann bakgjutning varjämte kramlingen, som för in-
4 / Byggmästaren 1949, 23
dk 624.022.31: 679.85
vändiga beklädnader enbart utförts med s. k.
hållar-kramlor, åtminstone för större plattor förstärktes med
bärkramlor, så att ovanliggande plattor icke skulle
belasta underliggande plattskift. Fig. 2 visar i
princip anordningen av en tunn fasadbeklädnad dels vid
bakmur av tegel och dels vid en betongstomme med
utvändig isolering av lättbetong. Varje platta
uppbäres som regel av två bärkramlor i underkant och
fasthålles av två hållarkramlor i överkant. Kramlorna
utföras vanligen av rostfritt stål, brons eller mässing.
I regel infästas de i bakmuren i samband med
monteringen av beklädnadsplattorna, vilka bakgjutas med
tunnflytande cementbruk (fig. 3 och 4). Fogningen
sker vanligen med cementbruk eller kalkcementbruk
men även rent kalkbruk har använts. Fogarna ha ofta
gjorts mycket tunna, ibland endast med någon
millimeters tjocklek. Dilatationsfogar ha endast utförts i
undantagsfall.
Erfarenheter av naturstensbeklädnader
De under senare år inträffade skadorna ha
föranlett stenindustrins forskningsinstitut att upptaga
den brukliga fastsättningsmetoden till
förutsättningslös omprövning. Man har därvid sökt taga lärdom av
vad som hänt, dels genom besiktningar av skador,
dels genom en inventering av stenbeklädda fasader
och slutligen även genom laboratorieundersökningar
och studier av de metoder som användas i utlandet.
Undersökningarna ha utförts med bidrag från
Statens kommitté för byggnadsforskning. Beträffande de
skador som inträffat skall i det följande diskuteras
några fall av principiellt intresse.
I några fall ha skador orsakats av
frostsprängningar på grund av förefintligt vatten bakom
fasad-plattorna. Fig. 5 visar en dylik fasad. Plattorna ha
i allmänhet skjutits ut vid underkanten där de kunnat
glida på bärkramlorna. En av plattorna har brutits av
på mitten. Dessa skador hade inträffat under loppet
av 5 år. Väggstommen utgöres av betong med
utvändig isolering av 10 cm lättbetongplattor.
Fasadbeklädnaden hade bakgjutits med cementbruk och
vilade på bärkramlor, som samtidigt tjänstgjorde som
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
