- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
493

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23 - Inbjuden tävling om stadshus i Uppsala, av Leif Reinius, arkitekt SAR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STADSHUS I UPPSALA

»Det var sena kvällen, när K. anlände. Byn låg
i djup snö. Av Slottsberget syntes ingenting, det
var höljt i dimma och mörker och inte ens den
svagaste ljusstrimma kom från det stora slottet.
På träbron, som från landsvägen förde in till byn,
blev K. stående en lång stund och såg upp mot
den skenbara tomheten.’»

Så börjar »Slottet» av Franz Kafka, och det
kan också vara en vinjett till Uppsalatävlingen.

Vid bergets fot skall stadshuset ligga, rakt
nedanför slottet. Stadshus och slott möts i ett
arkitekturdrama av samma art som slott och riksdagshus i
Stockholm, med den skillnaden att i Stockholm är
det ett horisontaldrama och i Uppsala ett
vertikaldrama. Stadshuset blir vertikalbildens bas under den
tunga, långsträckta slottsväggen däruppe på höjden.
Det behövs en fast och låg horisontalbyggnad, så
att slottet och höjden framträder och bilden får
harmoni. Prisnämnden har motsatt uppfattning: »En
alltför horisontellt betonad byggnadskropp utmed V.
Ågatan synes prisnämnden innebära en olycklig
upprepning av slottsbyggnadens karakteristiska linjer.»

Platsen är inte idealisk. Utvecklingsmöjligheterna
är små. Den ligger utan direkt anknytning till
Uppsalas pulserande stråk och torgbildningar och skär
desutom ett hål i ett studentkvarter, som för gamla
uppsalastudenter har ett romantiskt skimmer. Ur
stadsbildens synpunkt är det däremot en fördel att
fyravåningshuset utmed Västra Ågatan försvinner.

Elva arkitektfirmor hade inbjudits. Liksom man i
en eller annan film söker garantera publiksuccén
med en överväldigande parad av stjärnor, så hade
man här gjort ett stort svep bland svenska
arkitektlejon — av olika storleksgrader. Resultatet blev ur
denna synpunkt en besvikelse. Det visades många
genomarbetade förslag men inte många lejonklor.
Det blev en brokig parad av olika
arkitekturtendenser, från de som pekade framåt till de som vände
sig bakåt. Men två förslag var av verkligt intresse
nämligen »en bro, en bro» och »miljö».

Den svåra konsten är ju att ur ett torrt
tävlingsprogram sammanställa och avväga en byggnad så att
den blir ett levande sammanhang i sig själv och med
sin omgivning. Att underordna byggnaden en
samlande idé, som är så vital att den tänder vårt
intresse och tillfredsställer vår arkitekturlängtan. En
arkitektur som pekar mot en kulturell utveckling.

Tävlingsförslaget »en bro, en bro» är ett försök

dk 725-13

till en sådan helhet. Dess samlande idé är den
kvadratiska gården, som av dess författare kallas torget.
Den är ämnad att utgöra ett stort levande
centralrum i byggnaden. En torggård, som allt av större
intresse i byggnaden vänder sig mot:
stadsfullmäktigesal, rådhusrättens sessionssal, trappor och entréer.
Att entrén till en byggnad förmedlas av ett sådant
förrum är ett stort trevnadsvärde. Denna gård —
förlåt detta torg — låter genom portiker på tre
sidor hur stora människomassor som helst strömma
in och ut. De är tänkta för ett febrilt rännande av
män med portföljer till och från en våldsamt
arbetande stadshjärna — i verkligheten däremot blir de
nog ganska döda. Men byggnaden som helhet är
gjord med en stark arkitektonisk känsla. Den är
lika kärleksfullt genomarbetad och underfundigt
berikad, som en persisk bildvävnad, lika full av
glädjande överraskningar. Förslaget är raffinerat och
charmerande och ritningarna är till den grad
artistiskt utförda att detaljer som t. ex. toalettrum ser
ut som små fina smycken (vilket kan kallas
esteticism).

När förtrollningen släpper, när man sett sig mätt,
kommer en lågmäld kritik. Trots en skenbar klarhet
och stramhet är byggnaden till ytterlighet
småkom-plicerad med byggnadstekniskt svåra och dyrbara
konstruktioner. Varför skall arbetsrum, som ligger
på byggnadens utsidor var instängda bakom en
invecklat genombruten fasad, då däremot
arbetsrummen mot gården är helt uppglasade? »För att öppna
byggnaden inåt torget och av konstruktiva skäl»,
svarar förslagets författare. Men då blir ju trots all
strävan åt motsatt håll människan underordnad
byggnaden. Det blir en beslöjad formalism.

Prisnämnden säger om projektets yttre: »Trots att
prisnämnden ansett det olämpligt med en byggnad
på denna plats, som markant upprepar slottets
horisontalverkan, anser nämnden i detta fall att fasaden
mot V. Ågatan med sin livliga fönsterartikulering

3*

Byggmästaren 1949, 20 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free