Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24 - Ny metod för glidformsgjutning, av Sven-Erik Svensson, civilingenjör SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats på en medelstor lastbil. Siloväggens tjocklek
kan varieras mellan 12,5 och 20 cm. Vid normala
gjutningar betjänas glidformsaggregatet av endast
två man. Den ene befinner sig då nere på marken
och sköter betongblandningen och framtagning av
ar-meringsjärn. Den andre arbetar uppe på formen med
upphissning av betong och järn, gjutning, armering
och formlyftning. Med särskilda fasta nivåmätare
hålles ständig kontroll av den vertikala gjutningen.
Viel gjutning av t. ex. fodersilor till ca 20 111 höjd
består totala arbetslaget av 3 à 4 man, som då dela
upp arbetstiden i skift. Den normala gjuthastigheten
är ca 6 höjdmeter per dygn, varför t. ex. en 18 m
hög silo gjutes på endast tre dygn. Monteringen av
formutrustningen på färdigställd bottenplatta tar ett
8-timmarsskift. Demonteringen kräver ungefär
samma tid och tillgår så, att form och fackverk spelas
ned med wirar, varefter hela konstruktionen isärtages
på marken. Inräknat lastning och lossning,
biltransport till ny arbetsplats samt gjutning av bottenplatta
kan ett normalt arbetslag färdigställa en silo i veckan.
I Sverige ha med dessa standardaggregat byggts
närmare 300 silor med höjder upp till 36 m.
Huvudsakligen ha de varit avsedda för lagring av
kreatursfoder och spannmål men de ha även varit avsedda
för andra ändamål såsom fickor för sand och slagg,
behållare för väglut, pelare för linbanor och traverser
m. m.
När det gäller glidformsgjutning av större
silobatterier av olika utseende eller runda torn mecl
annan diameter än standard användes denna nya metod
i kombination med formutrustning av trä.
Lyftningsutrustningen är samma som föregående. Lyftarna
infästas i särskilda, föga skrymmande ok eller bockar
av järn, i vilka träformen är upphängd. Dessa ok
äro utförda med tanke på att kunna passa till
förekommande konstruktioner av träformen och de kunna
lätt monteras och demonteras. Som tidigare nämnts
utsättes formen vid denna lyftningsmetod för
betydligt mindre påfrestningar än vid andra metoder,
varför också formkonstruktionen kan göras enklare.
Första arbetet av detta slag utfördes på senvåren i
år vid kvarnen Tre Kronor i Stockholm. Det gällde
ett silobatteri bestående av 10 fyrkantceller 5x5m
med ett totalt planmått av 25 X 10 m, höjden 19 m
och väggtjockleken 17 cm. Själva gjutformen var 1
m hög och utgjordes av 1 V2" hyvlade bräder med två
horisontella reglar 4" X 4", en vid formens överkant
och en 25 cm ovan formens underkant. Viel
silohörnen, som utbildats med vouter, sammanhöllos
form-bräderna med dubbla 2" X 8" mot horisontalreglarna.
Strävning av formen invändigt saknades helt.
Invändiga formsidor utfördes mecl ca 5 mm släppning.
Formen var upphängd i sammanlagt 54 standardok,
symmetriskt placerade med två ok vid varje cellsida på
ett inbördes avstånd av ca 2,75 m. Arbetsplattformen,
som låg i jämnhöjd med gjutformens överkant, skulle
tjänstgöra dels som transportplan för betongkärrorna
och dels som form för betongvalvet efter avslutad
väggjutning. För att förenkla senare demontering av
denna form, när betongvalvet var färdigt, upphängdes
hela arbetsplattformen för varje cell i två bärbalkar
av järn med ändarna infästade i oken. På dessa lades
Fig. 5. Glidformsgjutning av separata silotorn med standardaggregat
vid Tre Kronor, Stockholm.
ströreglar 2" X 6" och därpå 11/2" inbrädning. Från
oken längs silobatteriets utsida upphängdes utvändig
filtställning.
Lyftning av formen skedde med 54 lyftare av
standardtyp, en lyftare vid varje ok. Samtliga lyftare
voro genom ett oljeledningssystem på 2 m höjd över
plattformen anslutna till en oljetryckpump placerad
på en hylla utanför ytterformen. Genom att oken
endast stucko 40 cm över plattformen och
oljeledning-arna lågo på gångfri höjd fanns inget, som
hindrade betongkärrningen och övrigt arbete uppe på
formen. Betongen upphissades med friktionsspel och
svängarm på fast ställning i bask mecl bottentömning.
För upphissning av armerings järnet användes en
liten elektrisk telfer utriggad från glidformen. Denna
telfer följde alltså med formen uppåt och
manövrerades från denna. Nivåkontroll av formen skedde med
hjälp av i ytter hörnen samt på långsidornas mitt
placerade kommunicerande glasrör med vatten.
Gjutningen utfördes i tre 8-timmarsskift. Varje
skift bestod av 12 man för betongblandning,
betong-kärrning, mottagning, vibrering och armering, 1 man
för utvändig filtning och diverse samt 1 man för
formlyftning. Det är att märka att häri ingick en
extrakärrning av betongen ca 15 m på ett mellanplan
genom befintlig magasinsbyggnad samt en extra
be-tongupphissning. Hade detta ej erfordrats kunde
arbetsstyrkan ha reducerats med 3 man. Gjutningstiden
för den 19 m höga betongmonoliten var något
mindre än 61/2 dygn inberäknat några uppehåll på grund
av strömavbrott och sönderkörd blandare, varvid
re-servblandare måste insättas. I detta sammanhang kan
Byggmästaren 1949, 23 ^ I X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
