- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
551

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25 - »Bygg IV». Recension, av Pedro Hellström, civilingenjör SVR

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bygg vi

Handbok för hus-, väg- och vattenbyggnad. Band IV, Väg- och vattenbyggnad.
Tidskriften Byggmästarens förlag, Stockholm, IQ49

Bygg, band IV (782 sid.) har nu utkommit och det
återstående bandet III (Husbyggnad) väntas år 1950.
För att ge en bild av detta arbetes omfattning må
nämnas, att de tre föreliggande banden representera
2620 sidor i formatet 15 X 21 cm. Det är självklart,
att ett verk, så fyllt med fackkunskap som detta
innehåller ett mycket stort antal illustrationer, diagram
och tabeller. På ett par undantag när — sid. 416 och
417 — äro figurerna tydliga och instruktiva.

I förordet till band I angives att »Bygg är avsedd
att vara en lättillgänglig hjälp» för byggteknikerna.
Denna målsättning synes mig uttrycka just det
väsentliga för en handbok, nämligen att: 1:0 Nyttjaren
skall i myllret av tekniska data och begrepp på ett
enkelt och snabbt sätt — tidens hets — kunna hitta
svaret på den fråga han ställt sig. 2 :o Svaret skall
vara honom till hjälp; det skall vara klart
formulerat och framför allt riktigt. Den sistnämnda uppgiften
beror helt av författarens förmåga att meddela
väsentlig kunskap och den första av handbokens
disposition och redigering. En blick på
författareförteckningen i band IV — omfattar 43 namn — visar, att
Bygg lyckats tillförsäkra sig en mycket sakkunnig
stab och förväntningarna svikas ej heller i stort sett.
I fråga om materialets disposition synes det mig, som
om den snart på halvsekellång erfarenhet grundade,
välkända tyska handboken Hütte fått tjäna som
principmönster, i det att Bygg uppdelas i dels en allmän
del — band I och II — och dels en speciell, mera
beskrivande del — band III och IV. Det är
sannolikt omöjligt att finna en ideallösning för disposition
av ett ämnesinnehåll som detta, men det är min
uppfattning, att Bygg här valt en rätt linje. Medelst
indelning enligt decimalprincipen och ett rikhaltigt
rubriksystem samt ett alfabetiskt register underlättas
sökandet ytterligare. Sistnämnda skulle kunna vara
ännu bättre och enklare, om vi inom vårt fack hade
en mera utvecklad, allmänt antagen nomenklatur. Att
så icke är fallet kan naturligtvis icke lastas Bygg.
Man bemärker emellertid denna svaghet just i en
handbok som denna, där ett flertal tekniker tala var
för sig, och jag återkommer i det följande till några
exempel härpå. Danmark ligger på detta område långt
före oss.

Den i Bygg tillämpade dispositionsprincipen
medför, att man förutom band III eller band IV måste
ha band I och band II för att fullständigt kunna
överblicka en specialgren av yrket. Beträffande t. ex.
kapitlet Vägbyggnad i band IV; så återfinnes bl. a.
KW :s beteckningar på vägritningar, liksom för
broar, ävensom jordarternas egenskaper,
markunder-sökningsfrågor och tjälproblem samt
byggnadsorga-nisationsfrågor i band I och i band II vad hör till
arbetsledning, jordschaktning, bergsprängning inkl.
tryckluftmaskiner, kranar, spel och pumpar m. m.
Detta är ju den olägenhet, som följer av uppdelningen i
allmän och speciell del. Tänker man sig å andra sidan

den lösningen; att införa dessa kapitel 0111 jord- och
bergsschaktning, jordtrycksteori etc. under varje
specialgren — och de äro som bekant många — så skulle
Bygg bli kvantitativt otymplig och kostnaderna för
densamma sannolikt så stora, att dess utgivning icke
skulle löna sig i vårt relativt folkringa land.

Band IV omfattar huvudavdelningarna: Väg- och
järnvägsbyggnad; Brobyggnad; Sjö- och
lufttrafikbyggnader; Vattenkraftbyggnad ; Kommunalteknik ;
Torrläggning och bevattning; Diverse byggnadsverk
(stödmurar, reservoirer, master, torn och linbanor) ;
Lagstiftning och administration samt Kostnadsfrågor.

Anmälaren ställer sig frågan, om
sammanfattningsbegreppet »Kommunalteknik» är så särdeles lyckat,
eller om det vunnit sådan burskap bland de yngre,
att en ändring icke vore genomförbar. På min
teknis-tid — för 30 år sedan — användes icke detta begrepp.
I Bygg omfattar det: Gator (13 sic!.); Spårvägar
(16 sid.); Vatten och avlopp (46 sid.);
Samhällsmätning (11 sid.) samt Gas- och elförsörjning (14
sid). Det vore enligt min mening en förbättring att
få »gator» hänfört till kapitlet Vägar och »spårvägar»
till Järnvägar samt mätningsfrågorna till avdelning
Mätningsteknik (band I) eller eventuellt uncler
Samhällsplanering (band III) Varför heter icke
sistnämnda: Kommunalplanering? Eller omvänt, varför heter
icke kommunalteknik i stället Samhällsteknik ? Man
talar om stat, kommun och enskilda, men aktom oss
att införa begreppen: statlig teknik, kommunal teknik
och enskild teknik!

Det skulle föra alltför långt, att här försöka
detaljerat recensera innehållet i de olika ovan nämnda
huvudavdelningarna. Efter avslutat studium av band
IV kan emellertid som sammanfattning sägas, att
innehållet utgör ett sakkunnigt koncentrat av fakta och
erfarenheter inom väg- och vattenbyggarens
yrkesområde i de delar, som detta band omfattar. Ingen
av oss torde behärska hela detta kunskapsmaterial,
men var och en kommer ju under utövande av sin
mer eller mindre omfattande specialitet i kontakt med
yrkets övriga områden, och då är Bygg en värdefull
vän att ha till hands i bokhyllan. Önskar man
ytterligare fördjupa sig inom något avsnitt, så komma
.Sygrg-författarnas litteraturhänvisningar i slutet av
varje kapitel väl till pass.

Om ock anmälarens intresse är riktat på kapitlen
vägar, gator, broar och flygfält, vatten och avlopp
samt administrations- och kostnadsfrågorna, kan han
dock icke underlåta att även uttala sig berömmande
över den mecl vederhäftighet, koncentration och
elegans parade framställningskonst, som utmärker
överingenjör Herman Janssons sex kapitel i avdelning
Sjötrafikbyggnader. Den kortfattade, men dock
historiska utveckling han inledningsvis bjuder läsaren,
saknas i regel hos övriga författare — undantag
civilingenjör N. Wibeck beträffande grusvägars
underhåll. Frågan om historik i en handbok kan naturligt-

Byggmästaren 1949, 23 ^ I X

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free